Publicerat: / Allmänt

Endometriosis Awareness month

Mars månad börjar närma sig sitt slut men jag har en liten tradition att varje år göra ett inlägg om Endometrios.
 
 
 
Jag lider av Endometrios och har antagligen gjort från den dag jag fick mens som 12-åring.
Har enda från början haft svåra smärtor och trott att detta är fullt normalt.
Fick kraftiga cykelrubbningar som 14-åring och då fick jag P-piller från en läkare, utan förklaring på varför min kropp reagerade som den gjorde. Bara att det kan hjälpa med äckliga hormonpiller.
 
5 år senare slutade jag med piller, för att jag inte mådde bra av pillren i sig utan producerade för mycket magsyror, vilket ledde till uppkastning av magsyror minst en gång i veckan, i åratal, utan att förstå att det berodde på p-pillren. När det äntligen blev klart slutade jag med pillren.
Då kom den olidliga smärtan tillbaka, och även cykelrubbningarna.
Visst fanns smärtan där även med p-piller, men inte lika bedövande.
Det blev nu flera dagar i månaden jag fick ligga utslagen av smärta.
Men det var ju inget man pratade om, normalt, men tabu!
 
 
 
Åren gick och mitt allmäntillstånd försämrades hela tiden. Det dröjde länge innan jag kunde börja koppla ihop många av mina vardagliga krämpor med endometrios. Det tog till långt efter det att jag hade fått hjälp och sluppit smärtorna innan jag förstod hur allt hängde ihop.
Den eviga tröttheten, nedstämdheten, värken i nedre ryggen och benen, alla typiska fibromyalgi symptom.
 
2008 fick jag nästan av en slump, när jag sökte hjälp för mitt preventionsproblem, veta att jag utan operation inte skulle kunna få barn. Fanns ingen ägglossning what so ever... Det fanns tydligen något som hette endometrios...
Efter en laparoskopi, titthålsoperation, hade dom skrapat bort det mesta av min endometrios runt äggstockar och urinrör...
Jag hade tur!
Idag har vi två friska flickor.
 
 
 
Men endometrios går inte att bota. Det handlar om en tidsfråga när jag får svåra symptom igen. Dom smyger sig sakta men säkert på och jag börjar känna igen några av dom typiska symptomen.
Äggstockarna är igen fyllda med små cystor och har redan fått höra att en eventuell graviditet nu skulle vara svår.
Vi har ju iofs inte tänkt ha mer än två barn, utan det är bara det att kroppen inte skulle klara av det pga en så onödig sjukdom som endometrios som gör att jag känner en hopplöshet. 
Den där medvetenheten om att det bara är att vänta tills den där smärtan tar över vardagen igen...
En tidsfråga...
 
Jag berättar det här för att så få vet om vad Endometrios är, att 1 av 10 kvinnor lider av sjukdomen och många lever med den utan att veta vad som är fel!
Tonårsflickor borde få veta mer om den här sjukdomen och äntligen håller samhället på att öppna ögonen för endometrios.
Jag var sjuk många, många år innan jag fick en diagnos. Ingen borde behöva uppleva smärtan så länge när det inte är nödvändigt!
 
En ung kvinna i Sverige dog för inte så länge sen pga att endometriosen spridit sig till tarmsystemet och stockat igen hennes tarmar. Vilket hemskt öde...
Det är ju ovanligt att det går så långt men medvetenhet för sjukdomen är A och O!
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Info text här ...