BÖRKNÄSLIV

Ligger och väntar på att flickorna ska somna i sina rum. Det är den ultimata tidpunkten på dygnet för att filosofera lite.

I mångt och mycket är våra föreställningar om hur något borde vara, det som stoppar oss från allt vi skulle kunna vara. Socialisationen så som vi har skapat den gör att vi följer en massa regler, normer och värderingar som egentligen kanske inte är våra egna.

Vi följer strömmen för att passa in, vara accepterade och framförallt, för att vara normala medborgare med högst normalt beteende och med samma mönster i samhället som alla andra. Men samtidigt vill vi sticka ut och vara annorlunda, spännande och framgångsrika. Till en viss gräns, för man får inte bli för annorlunda, för spännande eller för speciell. Det gäller att hela tiden köra i rusningstrafiken utan att bryta trafikreglerna. 

Så smidigt som möjligt gäller det att dessutom hinna med så mycket som möjligt för att vara den perfekta medborgaren, i dagens karriärssamhälle så är det den som utför mest som är bäst.

Någonstans vet alla att det är såhär och vi människor försöker jämt att ändra på våra normer, vilket vi faktiskt lyckats med sådär i stort om man ser bakåt i historien. För att nämna några större förändringar så har vi ju faktiskt lyckats med att avveckla slaveri (i stora delar av världen), vi har det mera jämställt än någonsin vad gäller kvinnor vs. män (långt ifrån överallt) och vi har nu acccepterat partnerskap för samkönade.

Men de här exemplen gäller stora normförändringar under en lång tids utveckling. Hur är det egentligen med våra egna individuella normer, värderingar och synsätt. Är vi verkligen så icke dömande som vi vill påstå? Eller är det fortfarande så, att vi innerst inne inte tycker det är okej att vara annorlunda, att sticka ut eller att bryta mönster. Vad är det som gör att många av oss följer trender och tar på oss matchande kläder varje dag eller städar inför midsommar samt äter sill och nypotatis... För att ge några enkla konkreta exempel. För att det bara ska vara så? Ibland kan det vara helt rätt att fundera över sina egna val och sina egna orsaker till varför man handlar på ett visst sätt. Men bara ibland och bara till en viss gräns. För annars kan man räknas som annorlunda eller börja bryta mot ett mönster som samhället byggt upp.

Kanske blir man den där gubben på den rostiga cykeln som cyklar var han vill mitt på vägen i rusningstrafiken, glatt vinkande medan de andra tutar, svär och viftar med armarna. Utan att de en enda sekund reflekterar över att det är gubben på cykeln som är den lyckliga.