BÖRKNÄSLIV

Bakade lchf-frukost semlor förra veckan med bland annat linfrön och mandelmjöl. Dessa gillade jag inte alls. Kombinationen var antagligen vad som gjorde det hela så äckligt.

 

Idag har jag dock bakat lchf-scones och dom var riktigt goda. Måste bjuda min mamma på en sån, eftersom dom samtidigt är glutenfria :)

 

Har aldrig bjudit på ett recept så nu ska jag göra det.

 

 

 

1/2 msk fiberhusk el. Motsvarande (fibrex)

Salt enligt smak (jag använde 1 krm)

 

Vispa ihop ägg, grädde och creme fraiche.

Blanda ihop de torra ingredienserna i en annan skål.

Rör i äggsmeten. Låt svälla 15 min.

Klicka ut ca. 6 runda bullar på en bakplåt.

Baka i mitten av ugnen på 200 grader till de fått en gyllene färg. För mig tog det ca. 25 min.

 

Fibrex och pofiber finns i Närpes att köpas på K-affären.

 

 

Kom på att jag aldrig berättat om ursprunget till Milayas namn. Jag hittade namnet Milaya i en Nora Roberts roman för ca. 10 år sen. Jag vet, jag har brukat läsa hennes böcker, lätt läsning... ;) Jag visste iaf genast att jag älskade namnet och bestämde mig för att hålla det i bakhuvudet tills jag kanske någon dag skulle få en dotter. För 8 år sen såg jag i Vasabladet att en flicka fått namnet Milaya så en till med samma namn finns det i Österbotten någonstans. Namnet Milaya kommer från ryska och översätts till engelska som My dear. Min älskling. Tycker betydelsen är det bästa :) När jag blev gravid och vi funderade på namn berättade jag självklart för Juan om namnet och tur för mig var att han också tyckte namnet var perfekt. Vi hade detta namn och ett annat som följde oss ändå tills dagen då vår dotter föddes. När jag låg i förlossningssalen med vår nyfödda på bröstet sa Juan med mer eller mindre förundran i rösten att hon faktiskt såg ut som vår Milaya. På den vägen är det. :) Namnet Adriana, Milayas andra namn kommer från släkten. Juans mamma heter Adriana i andranamn och jag har Adrian i min släkt så då valde vi att döpa henne till Milaya Adriana. Tycker därför att denna body från Lundmyr är väldigt passande!  

 

MILAYA ADRIANA

 

Blir idag 10 månader!

 

Betyder att det snart blir ett-års kalas. Hjälp!

Jag har varit "redo" för alla förändringar och framsteg, men att börja planera för ett födelsedagskalas för eget barn känns lite främmande. Och lååångt borta. Men det är det inte.

 

Vår lilla solstråle växer och utvecklas snabbt.

 

Hon har fått (under den senaste månaden) 6 tänder, så pass långt hår att hon kan ha pipplottor & två små ben som kan gå själv.

Den senaste veckan har hon nästan helt slutat krypa och tar sig istället fram allt stadigare på egna ben.

Milaya har blivit stor, kan numera bläddra i tidningar och böcker utan att bara stoppa dem i munnen. Man kan ge henne en tidning/reklamblad nu som hon faktiskt leker med innan hon sen börjar riva sönder och försöka äta upp. Då blir hon arg som ett bi när man tar tidningen ifrån henne.

 

Äter gör hon ibland lite bättre och ibland lite sämre. Lite och ofta är fortfarande hennes motto.

Nattmatningen är ungefär densamma som för en månad sen. Vi har haft några bättre nätter och vi har haft några sovmorgnar nu senaste veckan. (kl 07.30 istället för 06.00)

 

Att vara utomhus eller i badet är fortfarande favoriter.

 

Milayas största intresse är ändå att dansa. Hon dansar ofta till reklamsnuttar med musikinslag om tv:n är på. Ofta har vi på spotify i bakgrunden och hennes favorit sång är "en gång när jag hade en liten apa" och "old mcdonald had a farm".

Hon lyser upp som en sol när Dinosaurietåget kommer på Barnkanalen. Det är även mammas favorit så det tittar vi på kl 8 varje morgon.

 

Milayas bästa vänner är djur. Katten Chili är hennes bästa vän och de leker dagarna i ända. Ibland får mamma rycka in och hjälpa stackars kissen som blir dragen i svansen, han själv verkar dock inte bry sig ett dugg, han bara ligger där och ser oförstående ut när jag kommer för att rädda hans svans.

Hästarna är intressanta och man måste få klappa dem när man kommer till hagen. Annars blir det skrik i pulkan/vagnen.

 

Allmänt är Milaya väldigt nyfiken och vill testa allt, speciellt sådant som hon fått nys om att hon inte borde göra. Lite gnäll när man inte får som man vill men sen prövar man helt enkelt nåt annat. Plocka ner saker från väggar såsom tavlor och dylikt är jättekul, men då mamma inte låtsas bry sig så mycket så blir sånt också snabbt ganska tråkigt. Envis som en åsna kan Milaya vara ibland, men oftast är hon gosig, pussas och är glad.

 

 

 

Imorgon är det rdg så då får vi se hur vår lillastora dotter växt!

 

Nu har mitt "nya "liv" pågått i 10 dagar.

Hittills har jag inte ätit något jag bestämde att inte äta. Svårast att hålla sig ifrån är choklaaaad!

Har köpt hem 70% choklad ifall att jag någon dag skulle bli galen, men hittills har det inte hänt =)

Tycker egentligen att mörk choklad är ganska otäck, men i värsta fall blir det en bit.

Jag har till och med bakat semlor av ett LCHF recept men det var inte i min smak. Då kan jag lika bra vara utan. Däremot har jag nu en massa ingredienser jag ska använda upp så det blir väl att pröva nåt annat recept.

Glutenfritt bröd skulle funka lika bra men det smakar ju också "vedärväädit" (läs: bedrövligt).

 

Annars märker jag redan att jag mår mycket bättre, känner mig inte så äckligt svullen som en övergräddad muffins.

Måtten minskar redan men det mesta av det tror jag är vätska hittills.

Huvudsaken är att man själv inte känner sig som en gräddbakelse när man vill vara en morot ;)

 

 

Jag är en sån där "känslig" typ. Åtminstone så var jag det förut. Som barn var jag alltid den där som det var roligt att hacka på, speciellt för pojkarna. Tror det var främst för att jag alltid blev så arg (och ledsen) och inte kunde dölja det. Som barn var jag den som ofta kom hem från skolan och grät av diverse orsaker. Samtidigt som jag var hack-kyckling så hade jag många kompisar och starka åsikter. Jag var ett barn som prövade många olika aktiviteter:fotboll, redskapsgymnastik, volleyboll, innebandy, tuba i skolmusikkåren, gitarr, löpning, målarkurser & såklart ridningen. Vilket som blev kvar är väl ganska solklart :) Jag blev tonåring och minns att jag faktiskt bestämde mig för att bli "tuff". Jag skulle inte bli hackad på, jag skulle visa att jag inte brydde mig och bli en bättre version av mig själv. Vilket jag enligt mig själv lyckades med. Jag valde vänner, hade många och blev istället den som alla kom till med problem. Nu grät jag varje dag av andra orsaker. Av tyngden på axlarna av alla andras bördor. Kunde aldrig säga nej. Fick uppleva livets första stora tragedi, väns självmord, vilket förändrade hela synsättet av livet och världen. Nu kunde jag verkligen inte säga nej till människor med tankar de ville dela. Jag kände så starkt. Vid 15 års ålder skulle jag kallat mig själv en High Sensitive Person. Jag är en sådan där typ som sen fick gå i terapi för att försöka lära mig själv att säga nej. Jag lyckades. I 20 års åldern kunde jag inte gråta på flera år, idag gråter jag sällan. Nu, i vuxen ålder är jag en sån typ som ibland babblar för mycket, för fort, har hunnit bli en offentlig person i min hemstad och är öppen om vem jag är. Idag är jag en sån som är social samtidigt som jag är rätt skygg för folksamlingar. Jag är öppen utan att öppna mig. Idag är jag en sån där typ som kanske stänger av för lätt, kanske har jag gått från överkänslig till okänslig. Nej, jag är bara en sån där typ som inte längre låter andra ta min energi. Jag försöker ständigt välja att vara nära de människor som ger mig energi, istället för att spela samarit och dra till mig människor med negativa energier. Jag är en sån där människa som efter många olika erfarenheter anser mig själv känna mig själv. En sån där som hunnit leva rätt mycket under snart 27 års tid. Hunnit studera många olika saker, arbeta inom flera olika branscher, umgåtts med alla möjliga sorters människor. Haft en sambo med alkoholproblem, genomgått depressioner, flyttat 9 ggr på 10 år, vårdat döende människor, besökt olika medium, letat svar och funnit något jag skulle vilja kalla lycka. Jag är en sån som har gjort många misstag men inte ångrar någonting. Allt detta och mycket mer har format mig till den jag är idag. Allt som jag hittills varit med om har lett mig till där var jag står idag. Gett mig en dotter. Jag är en sån som vill minnas det förflutna, för att kunna uppskatta allt jag har idag, jag är en sån som vill minnas, för att jag inte är rädd för det som varit, bara förväntansfull för det som i framtiden kommer. Förväntansfull över att få se min egna dotter växa upp och formas. Och att få se, vilken sorts typ hon är!

Har äntligen fixat till en ny design för bloggen.

Ut med det mörka, in med det ljusa.

 

Hoppas det skall vara intressant att följa innehållet också =)

 

Håll till godo!