BÖRKNÄSLIV

Yamila gets so big, so fast!

This is how it goes if you forget to ”stripe her in”... :D

Något Milaya och jag har gemensamt är hästintresset, det märker man redan. Men något annat vi också har gemensamt är att vi älskar skogen! Finns inget mer rofyllt än att traska runt i skogen. Häromdagen gick vi runt i vår lilla skog framför huset. Så fint när solen lyste igenom trädkronorna.

”Du får it ta kort på mieg mamma...”

”You are not aloud to take pictures of me mom...”

Ikväll fick Juan och jag lite egentid, först supergod middag vid hotellets restaurang och sen blev det att besöka Reko-träffen där vi samlade på oss ett och annat :)

...för en ny tatuering!

Eller egentligen inte en ny utan tänker bygga på den jag redan har.

Det första som ska göras är att Yamilas namn ska byggas på, sen vill jag utveckla den till att bli en half sleeve.

Mer än så berättar jag inte nu ifall att det inte blir av men åtminstone lite mer liljor (som symboliserar min farmor och min uppväxt för mig, det som gjort mig till den jag är idag) och sen då lilla loppans namn där också. Kan ju inte se på mina kommande bröllopsfoton och bara ha ett av mina två döttrars namn på ryggen!

Så snart ska jag till Robin för en konsultation om hur min rygg och arm ska komma att se ut :)

Spännande!

Nu är det vår!

Då vi kan inleda terasshänget utan att frysa!

Flickorna hade bara på sig tjockare blusar och mössor, (när jag väl fattat hur varmt det faktiskt var!), själv slog jag på stort och det blev shorts och topp i det allra varmaste hörnet av terassen :)

Blek som ett lakan är man ju men det går tack och lov att fixa!

Måndag morgon och dagens armträning är genomförd.

Jag har äntligen orkat ta tag i träningen igen efter ganska lång paus.

Mina knän strejkar, har sk. bakerscystor bak på båda knäna och de samlar vätska så fort jag gör något extra. Borde uppsöka en läkare men har inte gjort det än...

Men knäna gör inte egentligen ont så nu har jag tagit tag i hemmaträningen igen men innebandyn har jag tagit en paus ifrån tills knäna vilat lite.

Tappade lite (läs: All) motivation där ett tag men nu börjar det löpa på igen. Har gjort upp ett eget schema så att jag har nåt att följa. Lite lättare då att skapa ett kontinuerligt mönster på det hela.

En väldigt lång väg kvar till ”drömkroppen” haha, men bara att köra på!

Jag lever i en företagsfamilj. Alla är eller har varit företagare, så också jag.

Juan driver JD Construction Ab som specialiserat sig på blockväxthus.

JD har nu lanserat sin hemsida.

Jag har gjort den svenska versionen så berätta gärna om ni hittar några fel :)

www.jdconstruction.fi

Företaget har varit utställda på EXPO mässan i Närpes nu senaste dagarna och det har varit några riktigt framgångsrika dagar för oss. Är väldigt stolt över min (soon to be...) man. :)

Första bilden tagen i augusti 2014, den andra i januari 2015. -14 kg från första till andra bilden.

Nu, står vågen på -17 kg sen augusti och jag börjar äntligen se mig själv i spegeln igen.

Den där känslan. När man står framför spegeln men man känner inte igen sig själv. Personen man stirrar på ser ut som att det är samma person, men endå inte. När man för sin inre syn ser en version av sig själv och spegeln visar en annan...

Nu börjar spegelbilden och min inre bild passa ihop igen, en otrolig lättnad!

Graviditeterna med bara 15 månaders uppehåll emellan tog ordentligt på mig. 12 månader av dem hade jag fortfarande svår foglossning. Eftersom jag led av svår foglossning kunde jag inte röra på mig under graviditeterna, inte alls mer än nödvändigt... Minns att jag helgen vi flyttade in i huset gick runt och stödde mig längs väggarna och möbler för att komma framåt i snigelfart, medan tårarna rann och med en 20 månaders dotter och flyttlådor...

 Och mat är ju en av mina favoritsysslor så det blev desto mer av den sorten under graviditetsmånaderna. Vilket satte sina spår!

Jag är egentligen smal, lång och någorlunda atletiskt byggd, och nu börjar jag se den personen igen.

Genom att dra ner på kalorier och öka på träning så har jag kommit dit där jag är nu. Jag har inte tränat hårt, alls. Skulle jag ta tag i mig själv och göra det då skulle allt gå mycket snabbare men är nöjd med hur det gått hittills. Vikten börjar vara där den borde. Nu är det bara fettprocenten som borde gå ner ytterligare och istället bygga mer muskelmassa. För ännu är kroppen inte vad den en gång varit.

Men jag tar mig dit, sakta men säkert :)

Många tror säkert att jag bantat för det stundande bröllopet i sommar. Och visst, jag vill ju se ut som mig själv på min bröllopsdag! Men den här viktresan är bara för mig, mig själv och min spegelbild, min inre bild av mig och min spegelbild...

Vad har hänt och vad händer här hos oss...

~ Vi har firat påsk och har fortfarande påskpyntet framme.

~Jag har börjat jobba lite smått och är genomsnittligt i jobb 1 dag/vecka.

~ Lekte servitör för en dag (som på den gamla goda tiden) och tjänade en slant på att servera begravningskaffe.

~ Juan älskar att odla blommor och diverse allt möjligt som växer. Så nu har vi planterat allt från potatis till rädisor i våra nya odlingslådor.

~Vi har också kapat och sågat en massa i trädgården för att få ut det gamla och in med det nya.

~ Flickorna är förkylda och Yamila får tänder, lite extra gnäll kommer på köpet.

~ Min brudklänning har anlänt och jag är mer än nöjd!

~ Juan har fullt upp inför trädgårdsmässan Expo som går av stapeln nu i veckan.

~ Jag börjar snart vara nöjd med min viktnedgång, -17 kg sedan september. Nu ska allt bara behöva tajtas till lite mera också.

~ Bröllopsfixet framskrider och det känns snart som att de viktigaste punkterna börjar vara klara. Förutom ringarna!

~ Börjar få ångest inför min debut som toastmadame på mina goda vänners bröllop i maj! Men det är ångest av den bättre sorten :)

~ Den här helgen är det dags för farsans ”hemliga resa”.

~ Inbjudningarna till bröllopet ska ut den här veckan!

~ Mina knän har börjat strejka. Minsta extra så fylls de med vätska... Alltså försöker jag ta det lugnt.

~ Våren börjar stå på trappen och jag känner att det är tusen saker som ska göras på hästfronten. Gården behöver fixas till, staket byggas, sommarhagen städas och Byr sättas i träning...

~ Flickorna fyller år, 1 respektive 3 år nu i maj och det betyder kalas, omg..!

Just wanna tell you all that im still alive ;)

Nu har ännu en månad gått och igår kunde vår Yamila börja titulera sig själv 11 månader gammal.

Trollungen blir snabbare och säkrare på fötterna för var dag som går. Hon har börjat använda skor och stegar snabbt framåt utomhus nu också. Hon kunde liksom från första stund. Minns Milaya fick öva, öva innan det började löpa på ute på ojämn mark med skor på.

Sover lite bättre gör vi nu igen och dricker mindre mjölk nattetid.

Yamila har börjat med fil och yogurt och mosmaten har börjat gå mycket bättre. Hon har förstått att man måste tugga maten i munnen. På sistone har hon spottat ut istället för att få kväljningar, framsteg! Nu som då sväljer hon faktiskt nåt också :)

Yamila har också kommit på hur man tar sig upp i soffan och även hur man tar sig ner med fötterna först, duktig tjej.

Ett par tänder till tittade upp redan dagen efter mitt 10 månaders inlägg, så nu har yamila 4 tänder nere och två uppe. Men två till uppe är på gång och kommer säkert snart igenom.

Milaya har fått en bältesstol, eller fått, vi köpte en här om dagen. Så den installerade jag igår kväll och Yamila ska nu få börja använda Britax multi-tech2 stolen. Får se vad hon tycker om det!

Bilbältesstolen blev en Cybex med isofix så att jag kunde fästa stolen och inte behöva tänka på att den ligger lös i sätet när jag kör bil. Känns säkrare hela vägen...

Tillbaka till trollungen, hon sover fortfarande bra i vagnen dagtid och vi har fått in en bra rutin. Hon sover plus minus 3 timmar och sover då endast en gång per dag. Vilket hon verkar nöjd med. Blir det en kortare sovtur kan hon ta en liten tupplur på sena eftermiddagen också.

Ordet ”Hede” använder hon nu mest åt allt, pekar på saker och säger ”hede”.

Hede är närpesiska och betyder ”det där” för er dom inte känner till närpesdialekten :)

En månad till så blir det 1-årskalas... Tiden går verkligen snabbt när man har barn...