Mer eller mindre...
Mer eller mindre galen.
Jag är ganska säker på att jag håller på att mista förståndet. Eller i allafall delar av det.
Mina barn är så intensiva för tillfället. Alltså inte just detta ögonblick utan överlag i dessa dagar.
Från morgon till kväll får man inte en paus från tillrättavisande och förmaningar. Eller tusen frågor och högljudda skrik.
Milaya är inne i en fas när hon inte lyssnar överhuvudtaget. ”Jag ska bara...” är den vanligaste frasen just nu. Och ”Jag vill, jag vill, jag vill... Jag vill inte...” samt orden ”Jag måste...”
Hon gör tusen gånger per dag precis tvärtemot vad man säger och jag hatar det. Jag har alltid haft något emot folk som inte lyssnar, att det sen är mina egna döttrar känns så hopplöst. Att jag vet att det är en fas, att det är en del utav utvecklingen och allt det där gör inte mina dagar lättare.
Yamila är 15 månader, snart 16, har redan gått på egna ben i 7 månader och stegar även hon iväg dit hon känner för att gå. Utan att förstå uppmaningar om att stanna, komma tillbaka osv. Hon klättrar på stolar, bord, soffor... Flyttar stolarna och plockar på hyllor och allt vad hon hittar på. Utan att lyssna på ett nej. I allafall inte mer än 2 sekunder.
Det är så himla frustrerande. Båda må vara sötaste och finaste individerna i hela världen. Det är ändå väldigt frustrerande.
Barnen har sina faser. Jag har min fas. Allt har varit så bra här nu enda sedan jag beklagade mig i bloggen sist. Det hjälpte att skriva av sig.
Nu hoppas jag att det hjälper igen. För det är inte roligt när inget känns roligt. Ni som känner mina barn vet hur intensiva dom är, speciellt Milaya som går på full effekt från morgon till kväll. Absolut har andra småbarnsföräldrar det säkert lika tufft men det påverkar ju inte mig, utan det är vår vardag som påverkar mig. Och just nu känns det ändlöst. Ett enda kaos från morgon till kväll.
Alldeles nyss var M orättvis mot sin syster och jag ville reda ut vad hon just gjorde. Krävde att hon skulle lyssna på vad jag hade att säga och hon fick ett utbrott. Ett ”Jag vill inte lyssna...” -utbrott där hon använde just de orden, Jag vill inte lyssna. Vilket jag kräver att hon måste göra innan hon forsätter med vad hon än håller på med. Sen leder en sån känsla för henne till nästa och nästa och nästa... Så hon kan hålla på hur länge som helst.
Suck säger jag bara.
Som ni förstår är jag lite uppgiven. Tur att det är en ny dag imorgon :)
Hoppas ingen läser in allt för mycket i mina klagovisor. Dom kommer då och då och dom går över. Ibland måste man bara få ventilera!
Postat av: Anonym
Alla måste få ventilera någon gång.. men som du säger.. det e bara en period.. men e väldigt intensiv period.. minns jag kände samma med A. ..bara man kommer ihåg att njuta när det är lugnt och skönt sen så går det nog...
Svar:
Patricia
Postat av: Anki
Tur att de små liven växer hela tiden... :) Men visst är det intensivt just nu. En fyraåring lyssnar inte heller särskilt mycket och gränser testas hela tiden. Mycket jobbigt! Tack och lov att de är helt underbara ibland. Men att skriva av sig är toppen tycker jag också. Lätta på trycket liksom. Annars orkar man inte... Kämpa på! Och så borde vi ta en lekparksdate snart...
Svar:
Patricia
