Publicerat: / Allmänt
Lite måste man få klaga
Ibland får man faktiskt bli trött på att vara "företagarfru" och samtidigt hemmamamma.
Det blir verkligen noll egentid när Juan är borta största delen av tiden. För då han är hemma vill vi ju såklart umgås tillsammans med barnen.
Den här helgen kommer han dessutom att komma hem först lördag eftermiddag framåt kvällen någongång...
Jag som har väntat skitmycket på fredagkvällens innebandyträning och dessutom att få åka och titta på match i Kauhajoki på lördan. Men jag får snällt stanna hemma med barnen. (Har såklart inget emot att vara med barnen men ibland är det faktiskt skönt och nödvändigt med lite egentid.)
Antagligen ställer mommo upp och tar barnen fredag kväll så att jag kan åka på träningen men det känns ändå ruttet att mitt "jag" och mina behov hamnar sist. Just nu känns det i allafall så.
Så är det ju att vara småbarnsmamma och det är det bästa som finns att vara det. Men ibland vill jag vara "jag" också och inte alltid mamma (och pappa) till 200%. Eftersom jag är ensam kan jag nästan säga att det är tvåhundra procent som gäller, dygnet runt.
Efter den här veckan ska pappa Juan i allafall vara hemma omkring ett par veckor så lite avlastning får jag då.
Jag är oftast som alltid positiv över det här men just nu i denna stund, efter beskedet om att fadern i huset anländer först på lördan, så känns det här väldigt ruttet.
Med en gnällig tvååring som grädde på moset!
