BÖRKNÄSLIV

Haft en sådan där lite mer fullspäckad dag än de flesta andra dagar. Först egentid på förmiddagen medans min mamma var tillsammans med barnen. När jag kom hem hörde jag på Yamila att de typiska kruppsymptomen började smyga sig på. Vilket jag misstänkt redan på morgonen. Ensam hemma med dom små som jag ju är så ville jag inte vänta till kvällen och natten utan ringde hvc direkt och fick åka in direkt också. Glömde visst att varken äta eller dricka kom jag på sådär i efterhand...

På hvc hade dom fullt upp och den inhyrda läkaren som enligt mig är mest ett dåligt skämt till doktor var där idag... Men som tur är består hvc av otroligt duktiga sjukskötare också som hjälpte oss om inte annat med sitt goda humör och vänliga sätt. Vi fick en engångsdos av en dunderblandning redan där som hjälpte mycket. Sen blev det blodprov och väntan på dem. Högt crp visade det sig men det verkade inte bekomma doktorn alls.... Efter att doktorn rådfrågat både sina sjukskötare och en annan läkare så fick vi hem ventoline. Men märktes tydligt att denne inte har barn som han behövt oroa sig för om nätterna!

Hur som helst. Efter strul med barnvakt åt Milaya fick jag sen hämta upp henne hos snällaste ”grannen”, min första dagmamma från när jag var liten är hon dessutom. Hur snällt som helst att hoppa in bara sådär och ta hand om Milaya när min mor var tvungen att åka på sitt eget. M. och snälla barnvakten har träffats i somras på Milayas dagis så dom var redan goda vänner. Så tack snälla för hjälpen! 

Klockan 17 fick jag äntligen i mig lite vätska och mat, sisådär 9 timmar sedan senaste intaget så det susade lite uppe i planeten kan jag meddela :) 

Nu har vi alltså två kruppbarn av två möjliga och hoppas att vår minsting ska bli frisk utan några större kruppanfall och att vi snart ska kunna sova gott igen efter flera skräpnätter!

Man blir så hjälplös när ens små är sjuka. Speciellt när bebisar blir sjuka...

And Oma, don’t worry, but if you can’t translate this good you can call juan and ask :)