De små ögonblicken
När jag får vila middag med en sån här skönhet så sväller hjärtat lite extra. Tänk att jag (med lite hjälp av gubben förståss) har gjort denn lilla människan. Så fulländad och alldeles underbar!
Milaya sover i eget rum och har mörkergardin så där får jag aldrig någon bra bild men kan stå och titta på henne också hur länge som helst. Har ännu svårare att greppa att hon varit en del av mig, hon börjar bli så stor och självständig. Ibland klokare än jag själv känns det som.
Försöker att lagra våra ögonblick i minnet så mycket jag bara kan. För att kunna ta fram dem sen när flickorna blir stora...
