Publicerat: / Allmänt
2-årstrotsen
Två år, då tänker de flesta av oss direkt på ett trotsigt barn, åtminstone jag gör nu det.
Ibland skulle man ju bara vilja stänga in sig själv i en lådaoch inte komma fram igen förrän det är över!
Tvåårstrotsen, den livsviktiga utvecklingen som barn går igenom under en period, i åldern någonstans mellan 2 och 3 år.
Vissa barn märks det tydligt på medans vissa inte får en lika tydlig "jagutveckling".
Jag läser mycket i ämnet just nu, främst för att vår dotter är i just den åldern och på henne märks det tydligt, varje dag. Jag känner mig som världens sämsta mamma vissa dagar då mitt tålamod tryter av trötthet, av att vara vaken många gånger per natt med vår 6 månaders bebis.
Man borde ju orka med allt för att vara en "supermom" idag. Jag gör det inte. Men jag gör mitt bästa varje dag och även om jag ofta om kvällarna har dåligt samvete för en eller annan händelse och konflikt vi haft under dagen så måste jag endå konstatera varje gång, att med de förutsättningar jag hade just då så skulle jag inte kunnat eller orkat göra det annorlunda, även om jag borde.
Jag är väldigt noggrann med två saker. Som jag också läst är dom två viktigaste i sammanhanget. Jag är kärleksfull och visar att jag finns där, samtidigt som jag är konsekvent och kan kanske uppfattas som sträng i andras ögon. I allafall i de ögon som själv inte haft en "jagutbrytande" tvååring.
Här tänkte jag skriva lite om sådant jag läser och som hjälper mig och även tipsa er med lite länkar, om ni skulle vara i en liknande situation som oss.
"Vi talar gärna om trotsåldern, eller självständighetsåldern, som något negativt, men det är en mycket viktig period i barnets utveckling. Barnet måste testa gränserna för att hitta sin plats i familjen och utveckla sin inre röst, den som ska tala om för barnet vad som är rätt och fel i samvaron med andra människor. Tänk också på att envishet är en bra egenskap för den som klara att hävda sina egna intressen här i världen.
Barnet ska lära sig att sätta egna gränser. Att barnet visar motstånd är inte nödvändigtvis något negativt, men efterhand måste barnet lära sig att föra fram sina synpunkter på ett smidigare och mer ändamålsenligt sätt. Detta är nödvändigt om man ska få igenom sina idéer hos såväl vuxna som jämnåriga. Så var stolt över att ha ett barn som vet vad det vill, men låt inte barnets trots styra in dig i situationer och beteendemönster som varken gynnar barnet eller dig själv."
Text tagen från Psykologiguiden.
Barnet ska lära sig att sätta egna gränser. Att barnet visar motstånd är inte nödvändigtvis något negativt, men efterhand måste barnet lära sig att föra fram sina synpunkter på ett smidigare och mer ändamålsenligt sätt. Detta är nödvändigt om man ska få igenom sina idéer hos såväl vuxna som jämnåriga. Så var stolt över att ha ett barn som vet vad det vill, men låt inte barnets trots styra in dig i situationer och beteendemönster som varken gynnar barnet eller dig själv."
Undvik att säga: ”I dag vill jag inte höra en massa tjat om att vi ska köpa godis i affären.” Säg hellre: ”I dag ska vi inte köpa godis, men du kan välja om vi ska köpa bananer eller äpplen.” Beröm barnet om det håller överenskommelsen. Skulle det inte gå som du har tänkt får du försöka att behålla ditt lugn och visa barnet att du är övertygad om att det kommer att gå bra nästa gång. ”Du blev visst väldigt arg i dag, men nästa gång som vi har en sådan här överenskommelse kommer du säkert att fixa det.”
Det här utdraget är från Babyvärlden.se där de också tar upp t.ex. "drama i butikskön".
"Tvååringen är sammanbrottet personifierad. Han kan bli helt ställd när något går honom emot, den världsbild han håller på att bygga upp rämnar. Om någon annan till exempel råkar trycka på hissknappen just när han själv tänkt göra det, kan han bryta ihop och skrika ”du ska inte trycka på hissknappen”.
"Det handlar om fostran. För fostran finns det två nödvändiga ingredienser – man ska ha barnets hjärta och man ska hålla fast vid sin gränssättning, det vill säga vara konsekvent."
Den här texten är tagen från denna här sidan. Att läsa fakta som den här ger mig lite tröst de dagar när vi har många konflikter. Dock är det ju tur att vissa dagar är mycket bättre än andra!
"2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen."
Den här fantastiska statistiken hittar ni här. Vilken skön känsla att veta att just vi inte är ensamma =)
Så alla ni andra med tvååringar i familjen, håll ut, snart blir det en lugnare period med mindre provocerande och ett mer "lätthanterligt" sätt.
Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3-åringar
- Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen.
Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent.
- Det är inte farligt att bli arg och visa det. Det hämmar inte barnet. Barnet behöver motstånd för att utvecklas. Vi kan och behöver inte vara konsekventa under den här perioden.
- Det kan vara skönt att prata med andra föräldrar eller kanske med sjuksköterskan på BVC. Ett eller flera samtal med en barnpsykolog kan vara till hjälp.
Text tagen från Psykologiguiden.
Som slutkläm på det hela så är detta trotsande, denna fas, en del av småbarnsfamiljer och deras vardag. Och ibland får faktiskt vi föräldrar känna oss trötta, göra ”fel” och känna att vi inte räcker till. Det är fullt normalt och just Du är inte ensam om du känner så! En dag i taget och snart har Du fostrat en liten människa till att känna sitt Jag och gett denna lilla varelse en viktig ingrediens i livets soppa!
Postat av: Emmi
Alltså, jag tänkte i somras när stora damen var 2,5 och nybliven storasyster att "nu kan det inte bli värre". Det kunde det :D
Svar:
Patricia
Postat av: pie
Bra att veta att man ej är ensam :) tänkte samma som emmi att nu blir det inte värre men tyvärr så blev de det efter 2,5 års åldern, men nu tycker jag att det börjar svänga åt det bättre hållet igen tur att det är övergående :)
Postat av: Tric
E itt så aktiv bloggläsar just nu men hohoho, schen je totalt hopplöst vissa dagar å! :)
Svar:
Patricia
