Publicerat: / Allmänt

Gravidhelvetet del 2

Några timmar och några kommentarer (via instagram) senare så måste en del saker tilläggas till ämnet :)
Vill bli så att när man drar upp "känsliga" och "nästan alla har en åsikt" -ämnen så ger ens ord, och uteblivna ord, människor en tanke. En ibland förvriden sådan.

Eftersom att man skriver ner bara en tiondel av sina tankar (eller än mindre) så utelämnas ju en del till läsarens fantasi och det kan bli fel. Folk drar fel slutsatser eller helt enkelt tolkar text fel. Därför är det sällan jag skriver ut åsikter om diverse saker jag kanske har en åsikt om.

Med det avklarat ska jag bara skriva vad min upplevelse är, så kort som möjligt utan att utelämna viktig information. Och utan att lämna för mycket information. Finns även privata saker jag föredrar lämnar just privat.

För det första får ni alla ta mitt gravidhelvetes snack med lite humor. Jag skulle aldrig valt att bli gravid igen om jag inte tyckte att det är helt okej att vara gravid för att få ett barn. Då skulle det ju faktiskt funnits andra möjligheter ;) Och jag önskar verkligen att alla kvinnor som ville skulle få uppleva känslan för den är ju något i särklass. Både känslan att bära ett barn och att vara förälder!!

Men jag vill inte heller stå och bli tillfrågad nästan var och varannan dag. Hur mår du nu som gravid? När personerna som frågar oftast vill höra att allt är underbart. Jag brukar svara att det är helt okej, att man som gravid inte får klaga. För så tycker iaf jag att det känns.

Jag har själv i många år trott att jag inte kunnat bli gravid och blev för inte så många år sen opererad för endometrios (ni som inte vet vad det är får googla), efter operationen fick jag höra att jag knappast skulle kunna få barn utan medicinsk hjälp i form av åtminstone extra hormoner. Jag var länge väldigt ledsen och grät mycket över det här. Så tro mig, jag är VÄLDIGT tacksam för vårt/våra barn. Som är tillverkade helt utan medicinsk hjälp :)

När jag blev gravid med Milaya hade jag nyss klarat av att gå ner 19 kg i vikt och tränat upp en hel massa kondition och muskler. P.g.a en rätt jobbig graviditet kunde jag inte röra på mig för att upprätthålla dessa och tog det just då rätt hårt. Det där med att gå upp i vikt...
Men var ändå glad, lycklig och harmonisk hela graviditeten.

Först efteråt fick jag en känsla av obehag. Ja... obehag. För mär jag började känna mig som "mig själv" igen så märkte jag ju hur icke mig själv jag varit som gravid. Men det hade kommit smygande så jag hade inte märkt det så bra.
(Det är nog den känslan som stör mig mest förutom krämporna, att känna atg jag inte är mitt vanliga jag... löjligt men sant!)
Vilket ju är ett sätt för kroppen att hantera en graviditet, kroppen förändras gradvis. Jag minns att ännu ett år efter Milayas födsel sa jag att detta gör jag aldrig om... Tre månader senare ville vi ha ett syskon. Så snabbt gick det att glömma, gå vidare och ta nya gravidtag :) Också ett av kroppens sätt att anpassa sig och det är ju helt fantastiskt!

Nu är jag också glad, lycklig och harmonisk. Förutom att jag då vankar som en anka vissa dagar och knappt tar mig upp och ner från en stol t.ex. Men så var det ju förra gången också. Och jag VET att det är naturligt och övergående. Och fantastiskt. Och ett helvete på jorden de dagar man har som mest gravidkrämpor ;)
Jag tycker inte det minsta synd om mig själv. Det är inte en sjukdom utan ett naturligt tillstånd, som är självvalt! (åtminstone för mig)

Men jag tycker inte att det ska förskönas att vara gravid. Att vara gravid är tufft och ibland jobbigare för vissa än för andra och det är en himla tur att det är kvinnans jobb och inte männens, för då vore snart planeten jorden obefolkad! :)

(För att inte snacka om att vi "måste" enligt dagens ideal vara i topptrim och stylade supermoms tre månader efter att vi fött barn, eller helst inom ett par veckor men det är en annan historia...)

Over and out!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Info text här ...