Ligger i sängen i mörkret och tystnaden. Är egentligen jäääättetrött men kan liksom inte riktigt sova än.Vändagen till ära började jag fundera på vänskap.Så skör, så stark och så föränderlig. (om man nu kan säga så...)Vänner man hade som barn och som man trodde då att aldrig skulle försvinna. Vissa av dem idag hälsar man knappt på mera än flyktigt i affären.Andra kanske man utbyter några ord med i samma affär eller till och med kan prata en längre stund med. Men iaf för mig är nog ingen vän kvar inom den närmaste kretsen av de som skulle kunna kallas barndomsvänner. De som var mera flyktiga vänner då kan däremot räknas som rätt nära vänner idag!Tonåren finns det för mig ett flertal nära vänner ifrån som fortfarande är nära, eller som har genom slumpen blivit nära "igen".Sen de vänner man fått i vuxenlivet, de senaste 10 åren för min del, där har vänner både kommit och gått men många bekanta, "inte närmaste vänner", finns ju. Men i slutändan, vad definierar man en riktigt bra vän med... Många olika saker och olika för varje vänskapsrelation.Kan vara gemensamma intressen, levnadssätt, värderingar eller kanske till och med jobb, familj och boende som ger möjligheter till nära vänskap.Men jag tycker nästan att ju äldre man blir desto svårare blir det. Man har jobb, familj och hem att att hand om. Och sig själv däremellan. Sen ska man hålla kontakten med alla som man vill hålla nära. Riktiga vänner är nog dom som finns kvar ändå, fastän man kanske inte alltid orkar eller kan hålla kontakten så ofta...Många olika vänner för olika egna "syften" alltså, vilket ju är sant fastän det nästan låter elakt. Men varje relation man skapar med någon annan människa är ju för att den andra parten ger en något. Glädje, energi, intressanta diskussioner, gemenskap osv...Men jag tror helt ärligt, att det är väldigt svårt och sällan man hittar den där "själsfränden", den där vännen som ger en allt på samma gång...När man hittar den vännen ska man hålla fast vid den!Jag har både hittat och av olika orsaker mist några sådana vänner och tror ärligt att jag knappast hittar en sådan relation igen.. inte i första taget. Även om jag idag har flera riktigt fina nära vänner och uppskattar dem väldigt mycket. Ni är Guld värda, ni vet vem ni är :)Dessutom har jag en fantastisk sambo som jag är både störtförälskad i och som är min bästa vän! :)Okej, nu blev det väldigt flummigt filosoferande här men lite av tankarna som åker genom mitt huvud denna vändag...Alla dagar borde vara vändagar och vi ska alla alltid visa varandra tacksamhet och respekt. Lite dumt med vändag egentligen, men får helt enkelt se till att tänka lite extra på varandra denna dag! :)(hoppas alla förstod mig rätt...)
