Inte alltid lätt
Samtidigt tittar jag på dem dagligen och önskar att de inte ska växa alls. Lite förvirrad i knoppen kanske :)
Och egentligen är jag inte nere alls utan både lycklig och glad. Saknar bara mannen i huset antar jag... MEN denna helgen är han ledig. Just nu klipper han gräs men senare i eftermiddag ska vi ut och åka båt och ha picknik på någon öde ö :) Ska bli såååå kul!
Och imorgon blir det grillparty med finaste vännerna med familjer här hos oss! Verkar tyvärr som att det kommer regna men det gör inget!
Bara att hålla humöret uppe ett par månader till så börjar pappa Juan att kunna vara hemma mera igen. Gör dock ont i mammahjärtat när jag ser hur mycket Milaya längtar efter att ha en pappa som orkar leka och busa mycket på kvällarna igen. Vilket är helt förståeligt att han inte orkar... Efter mer än en månads ständigt jobbande i vårt extremt varma sommarväder.
Idag blir det iaf en familjeutflykt!! :)
med finaste mannen i världen...
hahahaha snyggaste bondbrännan jag sett på läänge! :D
Ja du... Man önskar flera ggr/dag att de små ska växa upp och bli större och vara mera "lätthanterliga", samtidigt som man önskar att tiden skulle stå still så att de aldrig växer upp och blir stora. :)
Ja, nog känner jag åtminstone igen mig i vad du skriver! Fast jag minns inte heller att jag var "nere" på grund av det, det var ju bara sådär liksom. Eller har jag förträngt det....
Här var det bra om semestern räckte TRE dagar per ÅR för K! Alla tre barnen och jag blev vana att ta oss dit vi ville själva. En annan mamma med tre barn, och en man som jobbade lika mycket som morbror K, brukade göra mig sällskap. Speciellt minns jag en gång då vi "semestrade" en eller två nätter på Tropiclandia/hotellet...oj himmel vad kul vi hade. Nu för tiden har K`s semester stäckt sig till EN vecka per år ; ) Men i ärlighetens namn kan han ju, om det behövs, ta en ledig dag nästan när som helst om det är riktigt nödvändigt....
Det blir nog bättre med tiden ska du se!
Det är samma här.. gubben jobbar mycket för tillfället och Alina kräver mycket extra uppmärksamhet. . Hon klarar allt själv men vill att man ska vara med o leka..Och Emma har börjat äta potatis så mycket tid går ut påatt mata henne..
Allt detta hör väl till småbarnsföräldrars liv. .och inte skulle vi vilja vara utan barnen..
