BÖRKNÄSLIV

Flera har frågat när bloggandet ska ta fart igen. Kanske aldrig har jag svarat. Jag vet fortfarande inte om jag någonsin blir en bloggare igen. Det får tiden utvisa.

 

Men just nu kände jag för att öppna vindsdörren lite på glänt, låta en liten dammig ljusstrimma komma in genom dörrspringan.

Det finns nämligen en hel del där uppe på den dammiga vinden, inuti min skalle. Det mesta så undangömt så jag knappt hittar det själv.

Där uppe på min vind har det varit lite extra dammigt den senaste tiden, enda sedan i september. Det har känts lite som att golvet gett efter och jag har fått balansera på de få plankor som suttit stadigt fast.

Dessutom hade stegen upp till vinden vinkat omkull och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ner därifrån för att hämta dammvippan.

Men nu har jag firat mig ner med hjälp av ett rep och har rätat upp stegen igen och hämtat dammvippan. Nu har jag kommit så långt att jag har varit uppe på vinden några gånger och påbörjat storstädningen. En hel del damm behöver ännu tas bort och några plankor spikas fast men jag är på god väg tillbaka till en väl omskött  vind. Hoppas jag, tror jag.

 

För att försöka summera året 2017 så kan man säga att mitt år började med en stor bomb i vardagsrummet, som åtföljdes av olika typer av räddningsarbeten. Våren var praktisk med en hel del fyrverkerier som fortsatte enda in mot hösten. Sen dess har jag försökt att bara hantera små värmeljus och hålla mig undan alla större eldsvådor och samlat krafter. Året har varit händelserikt och lärorikt, gett mig glädje och sorg, samt lagt grunden till ett förhoppningsvis fantastiskt år 2018!

Ligger och väntar på att flickorna ska somna i sina rum. Det är den ultimata tidpunkten på dygnet för att filosofera lite.

I mångt och mycket är våra föreställningar om hur något borde vara, det som stoppar oss från allt vi skulle kunna vara. Socialisationen så som vi har skapat den gör att vi följer en massa regler, normer och värderingar som egentligen kanske inte är våra egna.

Vi följer strömmen för att passa in, vara accepterade och framförallt, för att vara normala medborgare med högst normalt beteende och med samma mönster i samhället som alla andra. Men samtidigt vill vi sticka ut och vara annorlunda, spännande och framgångsrika. Till en viss gräns, för man får inte bli för annorlunda, för spännande eller för speciell. Det gäller att hela tiden köra i rusningstrafiken utan att bryta trafikreglerna. 

Så smidigt som möjligt gäller det att dessutom hinna med så mycket som möjligt för att vara den perfekta medborgaren, i dagens karriärssamhälle så är det den som utför mest som är bäst.

Någonstans vet alla att det är såhär och vi människor försöker jämt att ändra på våra normer, vilket vi faktiskt lyckats med sådär i stort om man ser bakåt i historien. För att nämna några större förändringar så har vi ju faktiskt lyckats med att avveckla slaveri (i stora delar av världen), vi har det mera jämställt än någonsin vad gäller kvinnor vs. män (långt ifrån överallt) och vi har nu acccepterat partnerskap för samkönade.

Men de här exemplen gäller stora normförändringar under en lång tids utveckling. Hur är det egentligen med våra egna individuella normer, värderingar och synsätt. Är vi verkligen så icke dömande som vi vill påstå? Eller är det fortfarande så, att vi innerst inne inte tycker det är okej att vara annorlunda, att sticka ut eller att bryta mönster. Vad är det som gör att många av oss följer trender och tar på oss matchande kläder varje dag eller städar inför midsommar samt äter sill och nypotatis... För att ge några enkla konkreta exempel. För att det bara ska vara så? Ibland kan det vara helt rätt att fundera över sina egna val och sina egna orsaker till varför man handlar på ett visst sätt. Men bara ibland och bara till en viss gräns. För annars kan man räknas som annorlunda eller börja bryta mot ett mönster som samhället byggt upp.

Kanske blir man den där gubben på den rostiga cykeln som cyklar var han vill mitt på vägen i rusningstrafiken, glatt vinkande medan de andra tutar, svär och viftar med armarna. Utan att de en enda sekund reflekterar över att det är gubben på cykeln som är den lyckliga.

Ett år har passerat.

Ett av de tuffaste åren i mitt liv har stormat förbi och försökt att dra med mig i orkanvindarna. Ett tag lättade jag från marken men nu står jag relativt stadigt igen och de värsta och tuffaste vindarna har lagt sig.

Men ännu darrar benen och kläderna är våta och söndriga efter de starka vindarna.

Dock börjar allt byggas upp igen efter stormen och solskenet har återvänt.

Bloggen är tillbaka i en ny tappning, med nya insikter och med nya kommande äventyr.

Nu är båda mina småflickor galna i att rida.

Nöjd mamma 😀

Idag var dagen när Yamila red på riktigt för första gången! Hittills har hon bara suttit på hästryggen lite men idag red hon jättelänge och satt jättebra på hästryggen. Hon var så glad och hade så roligt. Travade lite till och med och bara skrattade. Så härligt att se!

Nu är vi nästan i mitten av juni redan!

Maj är alltid en intensiv månad hos oss i och med att båda våra flickor har födelsedag i maj.

Nu är dom då 4 år respektive 2 år gamla. Det skiljer 6 kg och 10 cm mellan dem. De är så lika och samtidigt så väldigt olika.

Dom kommer oftast bra överens och leker riktigt bra tillsammans vilket är härligt att se.

Vi hade jättevarmt väder några veckor i maj och vi blev alla inställda på värme men i juni verkar värmen vara som bortblåst, bokstavligen bortblåst.

Sägs bli bättre nästa vecka så hoppas på det.

Förutom födelsedagar i maj så hade jag många deadlines på skolarbeten till Novia som skulle bli färdiga i maj. Sista skolveckan för våren hade jag också.

Ishockey-vm gick av farten och vi fick ett välförtjänat silver och kanadensarna fick åka hem med guldmedaljen.

Min träning har kommit igång ordentligt igen, jippiii! Än sålänge håller alla delar i kroppen ihop.

Den 24.5 åkte jag till vcs för en inplanerad dagkirurgisk operation. Gallblåsan togs bort efter mer än ett år med ordentliga besvär. Den var full av smågrus och stenar så det var antingen att ta bort den eller leva med besvären. Kroniskt inflammerad visade den sig vara också.

Så sjukskrivning ett par veckor följde efter op och jag fick en chans att sitta vid datorn och göra klart flera skolarbeten. Och mår mycket bättre nu efteråt så jag är glad jag tog beslutet att ta bort den innan det blev akut. 

Hann också i slutet av maj få min merkonom examen!

Kändes riktigt bra!

Och förutom allt detta har vardagen rullat på!

Nu väntar en resa till holland ett par dagar för Juan och mig. Sen blir det midsommar och min födelsedag några dagar efter det.

30 år. En slags milstople i sig det också. Känns lite som ett mognadsmoment, lite mera vuxenstatus. Haha.

Sen kommer årets höjdpunkt, Tomatkarnevalen!

Njut av sommaren alla!

Morsdagen blev en lugn tillställning. Jobbade morgonskift och efter en dusch tog vi med flickorna till glasskiosken för att köpa morsdagsglass. Stor grej att få första bollaglassen för säsongen enligt flickorna.

Fina teckningar hade dom ritat och Milaya hade en rolig present från dagis där hon svarat på frågor som vad tycker mamma om och vilken färg mamma tycker om. Intressanta svar 😄

Ledig måndag har gått åt till att fixa håret hos frissan, lite skolgrejs och ställa till inför kommande födelsedagskalas grejs. Mycket hos oss i maj.

Imorgon blir Yamila 2 år!!!

Vår lillasyster som alldeles just kom till världen blir imorgon hela 2 år. Jag fattar det inte!

YAMILA är en alldeles bedårande ung dam som kan allt själv. Hon vill inte ha hjälp och hon behöver det inte heller, hon kan allt.

Hon pratar meningar på 3-4 ord, någon enstaka gång fem ords meningar också. Hon har ett enormt ordförråd och är duktig på att uttrycka vad hon känner.

Hon gillar att leka med modellera, pussel och lego, sånt som kräver lite tanke och lite motorik. Hon tycker om att städa och plockar ofta upp efter sin storasyster. Givmild är hon också fastän hon kan vara envis som en åsna.

Givmild genom att ge bort saker hon egentligen vill ha för att hennes syster vill ha absolut samma sak samtidigt. Envis som en åsna när hon inte får som hon vill när det gäller att göra själv. Hon har en väldigt utförlig tanke bakom det hon gör och om någon annan (läs stressad mamma) kommer och försöker göra det annorlunda (och snabbare) så tar det istället 10 ggr längre tid för att den lilla damen ligger och skriker ”sjääälv” på golvet.

Yamila använder blöjor men har senaste halvåret använt pottan flitigt och springer ofta dit när gon blir kissnödig. Får se när hon slutar helt med blöjor. Snabbare än snabbt tycker mor i huset som betalar för dom!

Sångboken är hennes bästaste ägodel just nu och vi sjunger bland annat krokodilen i bilen varje kväll. Mormors lilla kråka är också en favorit, samt Jag har en liten faster, som man kan dansa till och svänga med kjolen.

Får jag gissa nu vad gon ska bli som vuxen så gissar jag på en ödmjuk ledartyp som kommer att arbeta med något administrativt men kreativt. Hon kommer inte att gilla att någon annan säger hur hon ska göra och hon kommer troligen alltid att ha hund, för hon älskar hundar.

Yamila kommer att charma världen, det är jag säker på 😊

Nej men WoW!! 

Jag har visst inte skrivit något alls sedan i mitten av februari. Det är nog dags att officiellt förklara denhär bloggen urtråkig 😁

Jag har tyvärr ingen inspiration till att skriva i nuläget. Jobb, familj och studier tar all min tid, och energi.

Sen har det varit mycket med bröllop, kalasande och sånt de lediga helgerna som funnits.

Sen måste jag väl erkänna att jag har blivit en person som är vårvinter deprimerad. Vårvintern är alltför lång, våt och kall för min smak. Börjar fundera på så mycket konstiga saker också...

Men idag har vi haft fantastiskt väder med uppemot 15 plusgrader och varma vindar. Då livar jag upp igen!

Ska bli alldeles underbart med sommar och ett par lediga veckor med flickorna i juli!

Nya glasögon (leopardögonen säger Milaya, för att dom är melerade😁) och hårförlängning har jag lyckats med sen senast, kommer aldrig vilja vara utan detta långa hår igen, I love it 😍

Charley som snart blir ett år! Redan!

 

I skogen mellan träden där det inte slapp att blåsa så var det alldeles underbart varmt idag!! Nu blir träningen rolig igen! 😊

 

 

Tarot är i mångt och mycket ännu idag förknipppade med spågummor med kristallkulor framför sig, häxor och andra "djävulska" påhitt. Ofta är väl det så när det är något vi människor inte riktigt förstår eller kan ta i, då blir vi rädda och viftar bort det, vill inte veta av det, låtsas att det inte finns...

 

 

Tarot för mig är ett hjälpmedel, en öppning till min inre intuition, och andras om jag lägger tarot för någon annan. Genom korten får jag uttryck för min inre värld och får svar på sådant som kanske är undantryckt eller sådant som min hjärna inte riktigt förstår. Känslolivet och hjärnan samarbetar sällan som ni vet. Vi brukar prata om att hjärtat önskar en sak medan våra tankar vill nåt annat. Ett typiskt exempel på när vårt inre strider med vårt egna intellekt...

Då kan korten hjälpa oss att förstå vad som händer med oss själva och runt om kring oss, kan hjälpa oss att få klarhet i vart vårt inre styr oss just nu. Jag har svårt för tanken på att korten berättar vår framtid. För enligt mig iallafall, så gör de inte det. Korten berättar vad dina energier ger ifrån sig just nu, vad din intution vill berätta för dig just nu om vart du är på väg. Men om dina energier ändras, till exempel nästa dag, så ändras också riktningen på vart du är på väg.

Inget är fastslaget, vilka vägar vi väljer beror på hur vi gör i varje sekund av våra liv. Korten berättar "bara" vad dina energier och vad din intuition vill berätta just nu.

Men de är en fantastisk möjlighet till att förstå sig själv och vad man känner innerst inne och även då vart man är påväg i detta nu.

 

 

Man kan läsa tarotkort på många olika sätt och det finns många olika slags kortlekar.

Olika läggningar beroende på vad man vill veta svar på och olika sätt att tolka dem. Ofta har kortlekarna egna tolkningsböcker men det bästa är att kunna tolka dem genom sin intuition, på det sättet får man det personligaste svaret. Böckerna är främst riktlinjer som man kan använda som stöd när man är nybörjare. Jag själv börjar mer och mer tolka dem inifrån mig själv men det tar tid att lära sig lita på sig själv.

 

De två vanligaste sätten att lägga tarotkorten tänkte jag berätta kort om. Det allra enklaste är att man helt enkelt drar ett kort för en specifik fråga eller ett kort som råd för dagen. "Ja" och "nej" frågor ska man inte ställa utan hellre frågor som "Vad händer om jag gör såhär?" "Berätta om mig och min väns relation." "Hur löser jag den här situationen?"...

 

Det andra vanliga sättet att läsa tarotkort är att lägga 3 kort. Ett kort för dåtid, nutid och framtid. Det viktiga att komma ihåg då är att kortet visar framtiden genom de energier man utstrålar just nu. Men genom detta sätt att se på korten kan man få en vidare förståelse för de val man gjort eller vill göra, den situation man befinner sig i eller den specifika fråga man funderar över.

 

Det här med tarot är en hel vetenskap i sig och idag använder många medier sig av tarotkort som hjälpmedel när de utövar sina mediala förmågor. Korten har vackra talande bilder med många sätt att tolka dem på vilket gör arbetet med tarotkorten väldigt roligt i sig.

 

 

Hoppas att ni lärde er något intressant för er egen del =)

Fredag eftermiddag och ledig lördag imorgon, inte alls så illa!

Flickorna rusar för tillfället runt med en filt som blev dagens roligaste lek. Jag har äntligen satt mig i soffan efter en dag i arbetets tecken. Fundersr lite över ett bokreferat jag har att skriva mrn det väntar i bästa fall till nästa vecka.

Klockan är nästan 17 och det är fortfarande ljust ute, vi går äntligen märkbart mot ljusare tider. Det gör allt så mycket lättare ☺

Så härligt att vara ute nu med det fina vintervädret vi haft på sistone. Igår hann jag till och med ut på en längre promenad med bästaste Charley före kvällsjobbet. Oftast blir det bara snabba rundor i skogen men igår njöt vi länge av att vara ute i solen.

Tror bestämt att jag tar mina 3 flickor (hunden inräknad) och går ut nu också 😊 fast pappa i huset ska strax göra holländska plättar så vi måste nog vänta på dom först!

Idag har fröken Milaya skidat för första gången på de vanliga skidorna. Tidigare har hon skidat med mina gamla miniskidor för att få in rätta knixet ☺

Bara bra gick det! Ett helt varv runt gräsmattan, ännu bättre lär det gå efter lite övning 👍

Kände mitt i allt för att skriva ett inlägg!

Det har varit några tunga veckor för mig. Jag går in i mina ”tänkar-perioder” ibland och då går hjärnan på högvarv. Om allt och ingenting men ofta djupa grejor som tar energi och lämnar litet kvar till annat. Jag funderar på saker som ifall jag är en bra mamma, vad jag vill arbeta med, är jag självisk som inte är hemma med barnen, borde jag utveckla mig själv mer, vad har jag lärt mig på sistone, går min självutveckling framåt och är jag normal och så fortsätter det sådär tills jag har analyserat sönder allt!

Nu skriver jag det här med ett leende för jag känner mig själv så bra vid det här laget. Tro mig, såhär har min hjärna snurrat på sen jag föddes så jag har analyserat mitt liv och mitt sätt att vara och tänka otaliga gånger.

Jag går in i mig själv och sen rannsakar jag mig själv totalt. Och jag tycker det är hälsosamt! På det här sättet rusar jag inte igenom livet utan att tänka och reflektera. Jag är min egen terapeut och på det här sättet gör jag medvetna val som jag sen kan fokusera på.

Jag besökte nyligen min vän för medial vägledning igen och fick en massa underbara svar som sa mig att jag är på precis rätt väg. Härligt att veta och det ger mig drivkraft framåt. Samtidigt fick jag bekräftat att jag bara borde ”Go with flow” lite ibland också 😄

Brukar ni göra som jag? Ingen behöver kanske dra sina tankar lika djupt ner och självkritiskt som jag gör men det är viktigt att reflektera över sig själv som person och de val vi gör.

Jag skriver det igen, det är hälsosamt.

Jag tvivlar faktiskt starkt på att jag är en person som skulle kunna springa in i väggen. Jag kör absolut slut på mig själv ibland men jag skulle inte driva mig själv över kanten. Jag är för självmedveten för det. Självklart finns det fel jag gör och även säger som är hur omedvetna som helst ibland men i det stora hela så är jag väldigt bra på att granska mig själv. Men det finns fortfarande många saker om mig själv som jag inte förstår, känslor och tankar som säger en sak medan mitt förnuft kan säga annat. Något som jag är väl medveten om är att jag är väldigt dålig på att prata om mina känslor med andra människor, ytliga saker, javisst. Där kan jag prata ihjäl folk, som många vet, hehe! Men när det kommer till djupet så låter jag gärna någon annan prata istället.

Men nu har jag i alla fall delat med mig lite av mina funderingar och min självkritik.

Kritik kan vara både positiv och negativ, man måste kunna hantera båda. Suck it in and deal with it! 😄

Min (familjens) hund är min trognaste vän, hon låter mig prata av mig när jag känner för det och hon gillar mitt sällskap när jag väljer att vara tyst en hel dag medans flickorna är på dagis. Jag älskar tystnaden! Ingen radio, tv eller annat som stör, bara mina egna tankar.

En skolvecka är slut. Imorgon är det hemmastudier som gäller.

Efter den här veckan känns det här som ett bra budskap till mig själv :)

Jag har lite av en down period just nu.

Inte av någon direkt orsak utan mest för att man inte kan vara på topp jämnt!

Den eviga gåtan med min profil är fortfarande inte löst.

Bilden av mig och min beskrivning till höger när man besöker bloggens sida går fortfarande inte att uppdatera...

 

Jag är alltså inte längre någon ung 28-åring utan är numera fru och en snart vuxen 30-åring =)

Jag är inte längre hemmamamma utan studerande och samtidigt hårt arbetande närvårdare.

Vardagspusslet med studier, jobb, familj, hem, hästar och andra intressen är alltså ett evigt projekt.

Jag trivs med många bollar i luften men önskar ibland att jag fick lite mera sömn =)

 

SOPPABLOGGEN fortsätter i vanlig ordning vara en enda röra och en soppa gjord på massa olika ingredienser.

Så ska jag försöka ignorera den irriterande ouppdaterade profilen sålänge...