Publicerat: / Milaya -12

Hästflickorna

Nu är båda mina småflickor galna i att rida.
Nöjd mamma 😀



Idag var dagen när Yamila red på riktigt för första gången! Hittills har hon bara suttit på hästryggen lite men idag red hon jättelänge och satt jättebra på hästryggen. Hon var så glad och hade så roligt. Travade lite till och med och bara skrattade. Så härligt att se!


Publicerat: / Allmänt

Milayas första galopp!

 
För en vecka sen galopperade vår treåring för första gången. Mäkta stolt morsa den dagen ska jag tala om!
Vilken balans!
 
Hon har själv tittat på hästprogram och kommit på att hon ville försöka. Så när jag longerade henne föreslog hon själv att hon ville galoppera och jag tvekade, såklart!
Tänk om hon skulle trilla av, bli rädd eller bli trampad på?!
Men jag la mammarädslan åt sidan och lät henne försöka, hon har ju jättebra balans i trav och galoppen är ju egentligen mycket lättare att sitta i än trav.
Och som hon galopperade! Flera flera gånger. "Igen, igen, igen mamma!"
 
Sen for vi ut tillsammans i terräng för första gången häromdagen. Jag tog med Klipper som handhäst, Byr skötte sig exemplariskt, som oftast. Klipper är alltid en klippa med Milaya på ryggen, lite ätande försökte han sig på, det är ju Klipper!
 
Efteråt ville hon pröva att galoppera igen och jag longerade henne i lilla hagen. Flera galopper blev det och tror hon började bli trött, och klipper tog någon slängtrav efter ena galoppen så det blev väldigt studsigt. Lilla damen studsade av hästen och höll sig fast i handtaget på gjorden och stod där på två ben bredvid hästen som stannade omgående han kände att hon åkte av. Så bra gick det den här gången och vi skrattade bort detä hela, upp igen, skritta ett varv, o sen ville hon galoppera igen... Ja, inga problem att fortsätta rida alltså =)
 
Men nu om inte förr ska det inhandlas en säkerhetsväst när hon börjar vilja ha fart på, och hos oss är det fortfarande balansövningar som är det viktigaste, allt annat får hon börja lära sig senare. Nu ska hon främst lära sig känna hästens rörelser och få en bra grundbalans i kroppen.
 
Men att min 3 åring kan longeras i galopp är jag rätt nöjd över måste jag säga! =)

Publicerat: / Milaya -12

”Tutten”

Milaya bestämde efter dagis idag att nu är hon en stor flicka som inte behöver tutten (nappen) mer. ”Ja e tlii år nu så ja behyöv itt an namäjr mamma”

Så Milaya klippte sönder den sista tutten, sa hejdå till den och kastade den.

Hon frågade och gnällde lite om den när hon skulle lägga sig ikväll men somnade lugnt utan.
Vi hoppas det håller i sig :)

Blev så stolt när hon själv utan påverkan av oss kom på idéen att när man blir tre år (om några veckor) så behöver man ingen tutte längre. Visst har vi alla sagt så en tid men inte pressat henne på nåt sätt.
Duktig tjej!



Publicerat: / Milaya -12

For Oma & Opa








Publicerat: / Milaya -12

Uppdatering efter natten

Jahapp... Det blev inte krupp men troligen öroninflammation!
Jag har sovit sammanlagt 3 timmar inatt, Milaya sover tack och lov nu sen kl 5.
Ska till hvc lite senare, skulle fått åka genast men vill låta henne sova nu när hon faktiskt sover...
Stackars liten... Man blir så hjälplös...
SKRÄP!!

Jag kan ju påpeka att jag är passligt trögtänkt och blek som spöket laban dag...


Publicerat: / Yamila -14

Never ending story

Det är verkligen a never ending story vad gäller förkylningar och virus av olika slag här nu. Ikväll börjar vi på fjärde veckan av sånt hemma hos oss.


Först var det Yamila med sin snor, sitt slem och sin snabbt övergående krupp, och däri någonstans var jag förkyld. Sen hade Milaya lite krupp, medan Yamilas förkylning fortsatte och blev till öroninflammation. Nu börjar lilltösen bli bättre men nu sedan helgen lider Milaya av ögoninflammation, nu också torrhosta samt stegring, får se om det blir till kruppanfall innan morgonen.

Suck, säger jag bara. Allt detta resulterar till gnälliga barn som knappt får leka ute för att alltid den ena eller den andra är sjuk. Blir mycket kortare utevistelser än vanligt. En mor som är helt slut över minstingens utvecklingsfaser som också det resulterar i att vi är vakna minst en gång i timmen, varje natt i lika många veckor som förkylningarna pågått.

Plus en trotsig tvååring som verkar ha bestämt sig för att testa allt som finns och som möjligen inte godkänns.

Tur att dom båda är så söta att man inte kn var arg eller uppgiven speciellt länge.


Häromdagen satt Milaya i källartrappen där vi tar på oss ytterkläderna när vi går ut genom ”grovingången”. Eller hon satt ju inte utan krälade runt och gjorde allt annat än lydde sin mor. Jag blev tvungen att säga till riktigt på skarpen för att få henne att sätta sig ner. Så att jag skulle kunna hjälpa henne med skorna... Då sätter hon sig ner, smeker mig på kinden och säger ”Lugna dig nu mamma...” och avfyrar ett stort leende...
Jaaa... kan man annat än släppa sin irritation och börja skratta!

Sånt som förgyller våra dagar. Men denna eviga sjukstuga tycker jag faktiskt vi förtjänar att slippa snart innan jag blir galen!!

(utsäkta att texten inte är centrerad, blogg.se verkar ha lite problem med den uppdaterade versionen av mobilbloggandet... Fixa det tack!)

Publicerat: / Allmänt

2-årstrotsen

Två år, då tänker de flesta av oss direkt på ett trotsigt barn, åtminstone jag gör nu det.
Ibland skulle man ju bara vilja stänga in sig själv i en lådaoch inte komma fram igen förrän det är över!
 
Tvåårstrotsen, den livsviktiga utvecklingen som barn går igenom under en period, i åldern någonstans mellan 2 och 3 år.
Vissa barn märks det tydligt på medans vissa inte får en lika tydlig "jagutveckling".
 
Jag läser mycket i ämnet just nu, främst för att vår dotter är i just den åldern och på henne märks det tydligt, varje dag. Jag känner mig som världens sämsta mamma vissa dagar då mitt tålamod tryter av trötthet, av att vara vaken många gånger per natt med vår 6 månaders bebis.
Man borde ju orka med allt för att vara en "supermom" idag. Jag gör det inte. Men jag gör mitt bästa varje dag och även om jag ofta om kvällarna har dåligt samvete för en eller annan händelse och konflikt vi haft under dagen så måste jag endå konstatera varje gång, att med de förutsättningar jag hade just då så skulle jag inte kunnat eller orkat göra det annorlunda, även om jag borde.
Jag är väldigt noggrann med två saker. Som jag också läst är dom två viktigaste i sammanhanget. Jag är kärleksfull och visar att jag finns där, samtidigt som jag är konsekvent och kan kanske uppfattas som sträng i andras ögon. I allafall i de ögon som själv inte haft en "jagutbrytande" tvååring.
 
Här tänkte jag skriva lite om sådant jag läser och som hjälper mig och även tipsa er med lite länkar, om ni skulle vara i en liknande situation som oss.
 
"Vi talar gärna om trotsåldern, eller självständighetsåldern, som något negativt, men det är en mycket viktig period i barnets utveckling. Barnet måste testa gränserna för att hitta sin plats i familjen och utveckla sin inre röst, den som ska tala om för barnet vad som är rätt och fel i samvaron med andra människor. Tänk också på att envishet är en bra egenskap för den som klara att hävda sina egna intressen här i världen.

Barnet ska lära sig att sätta egna gränser. Att barnet visar motstånd är inte nödvändigtvis något negativt, men efterhand måste barnet lära sig att föra fram sina synpunkter på ett smidigare och mer ändamålsenligt sätt. Detta är nödvändigt om man ska få igenom sina idéer hos såväl vuxna som jämnåriga. Så var stolt över att ha ett barn som vet vad det vill, men låt inte barnets trots styra in dig i situationer och beteendemönster som varken gynnar barnet eller dig själv."
 
Undvik att säga: ”I dag vill jag inte höra en massa tjat om att vi ska köpa godis i affären.” Säg hellre: ”I dag ska vi inte köpa godis, men du kan välja om vi ska köpa bananer eller äpplen.” Beröm barnet om det håller överenskommelsen. Skulle det inte gå som du har tänkt får du försöka att behålla ditt lugn och visa barnet att du är övertygad om att det kommer att gå bra nästa gång. ”Du blev visst väldigt arg i dag, men nästa gång som vi har en sådan här överenskommelse kommer du säkert att fixa det.”
 
Det här utdraget är från Babyvärlden.se där de också tar upp t.ex. "drama i butikskön".
 
"Tvååringen är sammanbrottet personifierad. Han kan bli helt ställd när något går honom emot, den världsbild han håller på att bygga upp rämnar. Om någon annan till exempel råkar trycka på hissknappen just när han själv tänkt göra det, kan han bryta ihop och skrika ”du ska inte trycka på hissknappen”.
 
"Det handlar om fostran. För fostran finns det två nödvändiga ingredienser – man ska ha barnets hjärta och man ska hålla fast vid sin gränssättning, det vill säga vara konsekvent."
 
Den här texten är tagen från denna här sidan. Att läsa fakta som den här ger mig lite tröst de dagar när vi har många konflikter. Dock är det ju tur att vissa dagar är mycket bättre än andra!
 
"2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen."
 
Den här fantastiska statistiken hittar ni här. Vilken skön känsla att veta att just vi inte är ensamma =)
 
Så alla ni andra med tvååringar i familjen, håll ut, snart blir det en lugnare period med mindre provocerande och ett mer "lätthanterligt" sätt.
 

Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3-åringar

  • Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen.
    Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent.
  • Det är inte farligt att bli arg och visa det. Det hämmar inte barnet. Barnet behöver motstånd för att utvecklas. Vi kan och behöver inte vara konsekventa under den här perioden.
  • Det kan vara skönt att prata med andra föräldrar eller kanske med sjuksköterskan på BVC. Ett eller flera samtal med en barnpsykolog kan vara till hjälp.

Text tagen från Psykologiguiden.

Som slutkläm på det hela så är detta trotsande, denna fas, en del av småbarnsfamiljer och deras vardag. Och ibland får faktiskt vi föräldrar känna oss trötta, göra ”fel” och känna att vi inte räcker till. Det är fullt normalt och just Du är inte ensam om du känner så! En dag i taget och snart har Du fostrat en liten människa till att känna sitt Jag och gett denna lilla varelse en viktig ingrediens i livets soppa!
 

Publicerat: / Milaya -12

ABC

Milaya blir endera dagen 2,5 år.
Det firar jag lite med att lyssna när hon sjunger ABC-sången med Blinka lilla stjärna melodin så felfritt som en 2-åring kan. Nästan varje bokstav sitter där den ska. Måttligt stolt över hennes eget intresse i bokstäver och siffror :)
Ska lägga upp en video på min instagram. Följ mig där om ni inte redan gör det! Ni hittar mig under Borknasliv :)


Publicerat: / Allmänt

Fathersday

Hoppas att alla fäder, mor- och farfäder har en alldeles underbar dag och blir riktigt uppassade just idag!
Här verkar det dom att far i huset vill koka sin egen farsdagsmiddag så då är det bäst att låta honom få sin vilja igenom ;)

Vi ska älska honom lite extra bara för det! 




Presenterna som Milaya och jag pysslade ihop i fredags var kylskåpsmagnet gubbar. En till pappa och en till moffa.
Riktigt nöjda med dem blev vi :)


Publicerat: / Allmänt

My beautiful girls

Sen igår har jag ett nytt ”favoritställe” i huset. Vi har en hög hylla bredvid dörren till tvättstugan. Där har sen tidigare funnits ett fotografi av Milaya när hon var fem månader.
Sedan igår har vi där nu också ett fotografi på Yamila fem månader.
Båda fotografierna är deras passfoton som ”misslyckats”. De har varit för glada helt enkelt och sen har vi fått bilderna i lite större format som vi sen satt i ram.
Och mor som jag är så tycker jag ju att mina barn är alldeles bedårande och perfekta varelser :)



Publicerat: / Allmänt

Kärleken till mina små


En mamma håller sina barns händer en liten tid men hon håller dem i sitt hjärta för evigt.

Publicerat: / Allmänt

Kruppbarn

Haft en sådan där lite mer fullspäckad dag än de flesta andra dagar. Först egentid på förmiddagen medans min mamma var tillsammans med barnen. När jag kom hem hörde jag på Yamila att de typiska kruppsymptomen började smyga sig på. Vilket jag misstänkt redan på morgonen. Ensam hemma med dom små som jag ju är så ville jag inte vänta till kvällen och natten utan ringde hvc direkt och fick åka in direkt också. Glömde visst att varken äta eller dricka kom jag på sådär i efterhand...
På hvc hade dom fullt upp och den inhyrda läkaren som enligt mig är mest ett dåligt skämt till doktor var där idag... Men som tur är består hvc av otroligt duktiga sjukskötare också som hjälpte oss om inte annat med sitt goda humör och vänliga sätt. Vi fick en engångsdos av en dunderblandning redan där som hjälpte mycket. Sen blev det blodprov och väntan på dem. Högt crp visade det sig men det verkade inte bekomma doktorn alls.... Efter att doktorn rådfrågat både sina sjukskötare och en annan läkare så fick vi hem ventoline. Men märktes tydligt att denne inte har barn som han behövt oroa sig för om nätterna!
Hur som helst. Efter strul med barnvakt åt Milaya fick jag sen hämta upp henne hos snällaste ”grannen”, min första dagmamma från när jag var liten är hon dessutom. Hur snällt som helst att hoppa in bara sådär och ta hand om Milaya när min mor var tvungen att åka på sitt eget. M. och snälla barnvakten har träffats i somras på Milayas dagis så dom var redan goda vänner. Så tack snälla för hjälpen! 

Klockan 17 fick jag äntligen i mig lite vätska och mat, sisådär 9 timmar sedan senaste intaget så det susade lite uppe i planeten kan jag meddela :) 
Nu har vi alltså två kruppbarn av två möjliga och hoppas att vår minsting ska bli frisk utan några större kruppanfall och att vi snart ska kunna sova gott igen efter flera skräpnätter!

Man blir så hjälplös när ens små är sjuka. Speciellt när bebisar blir sjuka...


And Oma, don’t worry, but if you can’t translate this good you can call juan and ask :)

Publicerat: / Allmänt

Said by Milaya

En fundering som Milaya hade här för någon dag sedan.
Said by Milaya for a couple of days ago.
 
 
"Mamma mamma va e hede?!"
"Mom mom what´s that?!"
 
She was pointing with her hole body almost at something,
I had know idea what she was pointing at so...
 
"Vad menar du gumman?"
"What do you meen sweetheart?"
 
"Däääär, va e hede, en ballong?!"
"Theeere, what´s that, a balloon?!"
 
And she was pointing at, the MOON!
 
"Nej lilla gumman, det är inte en ballong, det är månen."
"No sweetheart, it´s not a balloon, it´s the moon."
 
"Jahaaaa, måååånen, kom hit månen!"
"Ahaaaa, the mooon, come here moon!"
 
"Månen kan inte komma hit, den sitter fast på himlen..."
"The moon can´t come here, it´s stuck in the sky..."
 
"Jahaaaaa, månen flyger!"
"Ahaaaaa, the moon is flying!"
 
 
- Milaya 2 år och 4 månader.

Publicerat: / Allmänt

En stolt mamma

Så sjukt stolt över den här lilla damen! Bara för att!
Hon har en sprudlande personlighet.
Hon har en inbyggd empatisk förmåga.
Hon är aktiv och älskar att lära.

Hon gör saker som att gå med tallriken till diskbänken när hon är klar med maten. Säger ’ursäkta mig’ på de rätta ställena och hjälper gärna mamma med att klä på strumporna. Hon frågar varje morgon om mamma sovit gott och rättar mig gärna när jag gör fel... Och massa andra tokgulliga och smarta saker!

Så himla stolt... ♡




Publicerat: / Allmänt

I affären

Fick beröm för mitt lugn av en arbetskollega idag!
Milaya fick (som vanligt) ett utbrott precis när vi stod i kassakön i affären.
Jag har lärt mig att det är bäst att åka till sk. Eepee om jag har båda barnen med. Det är enda sättet så Milaya hålls där hon ska och inte springer till världens ände eller hinner riva affären :) För deras vagnsbilar har ett lite svårare lås som Milaya inte får upp. Gäller att lista ut vad som funkar!

Ändå så förbereder jag mina nerver en hel dag innan jag kommer mig iväg om jag ska ha båda barnen med mig. Yamila är inget problem alls. Fast iofs fick hon ett utbrott i fredags i kassakön också. Men hon var hungrig så det var mitt eget fel.
Hur som helst!
Jag fick beröm för mitt lugn och blev så paff av den snälla komplimangen att jag glömde säga tack :)
Sa bara sanningen att det är vad som syns på utsidan. Fast idag var jag faktiskt lugn. Men det är jag långt ifrån alla gånger psykprövningarna uppenbarar sig i affärer eller på andra ställen. Tror däremot inte det är någon vits att jaga upp sig heller.
För Milaya är egentligen riktigt duktig. Överlag :)
Och t.ex. idag lyssnade hon riktigt bra.
Det är bara det att man borde få betala först och handla sen!! För när man väl är vid kassan så är tålamodet slut på små tvååringar.



Dagens mamma och dagens tjej som idag är 2 år och 4 månader!

Publicerat: / Allmänt

Näsor och ”pomfritt”

Är verkligen ingen bra kombination!!!

Jag är egentligen förvånad att det här inte har hänt tidigare! Att det faktiskt är första gången på två år och nästan fyra månader som Milaya petar in något som fastnar i näsan!



Och hon väljer en pomfritt!! Ganska kul så här i efterhand men mitt vanligtvis lugna jag i paniksituationer höll faktiskt på att få panik i några sekunder.
Det enda jag tänkte där vid middagsbordet igår var att ”SHIT, jag skulle ju köpa en ny pincett, hur f*n ska jag få ut den?!”
Jag trodde först det var en köttbit, som hon själv i rena paniken sög upp längre in i näsan. Sen försökte hon peta ut den och den for ääännu längre in. Innan jag hunnit få bukt på sprattlande armar och fått kontroll över situationen tog det ju någon sekund. Det jag ännu trodde var en köttbit satt långt upp i näsan och gjorde såklart jätteont!
Försökte få henne att fräsa ut eländet men den satt kvar.
Sen slog det mig att en örontops måste funka. Hämtade en sån med en förvånandsvärt lugn Milaya och sen hålla fast henne i soffan och förklara åt en två-åring att hon måste vara still fast det gör ont... lätt som en plätt, eller så inte!

Men efter bara ett försök så kom den halv brända pomfrittänden ut... Över en cm lång och jag pustade ut över att slippa åka in till akuten med två små alldeles själv och säga att det är en pomfritt i näsan.

Men jag är rätt säker på att hon inte kommer stoppa något mer i näsan! ;) Skypade med pappa senare på kvällen och hon sa själv ”inte stoppa nånting i näsan...”

Vår lilla galna söta två-åring, hur ska man veta om man inte testat? :)

Bild med äckelvarning längst ner om ni är känsliga!



Publicerat: / Allmänt

Söndags klagovisa

Jag försöker verkligen vara positiv, oftast om det mesta.
Böckerna om ”The Secret” är min bibel och försöker verkligen leva genom positivt tänkande och att visualisera vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Skulle också vilja påstå att det inte alls är bullshit utan att det verkligen funkar! Har ni inte läst The Secret och de andra böckerna av Rhonda Byrne så ska ni verkligen göra det. Jag har även filmen. Så intresssant!

Hur som helst... Min poäng var att idag har jag svårt att tänka positivt. Jag är så sjukt led på vardagen. Inte trött på barnen utan bara på alla rutiner och begränsningar. Och allt som blir omständigt med småbarn, vilket faktiskt är typ allt. Om man minns tillbaka hur det var innan man hade barn...



Älskar dem till världens ände och tillbaka, skulle heller inte vilja att någon annan skötte om dem utan det vill jag göra själv. Så det jag egentligen klagar över är väl egentligen ingenting. Det är bara så tråkigt allt just nu.
Ikväll var jag och Milaya på föräldra barngympa. Jag vill far hem, säger Milaya efter knappt halva tiden. Åhhh så tacksamt, Not. Jag som trodde det där skulle bli en så bra mamma-Milaya grej... Får ge det ett par chanser till och se om hon blir mera taggad.

Skulle jag inte ha Sthlms weekenden framför mig för att bryta av vardagen lite så skulle jag nog lägga mig ner och gråta en skvätt. Kanske jag gör ändå förresten!
Nu låter det säkert som att jag är jättelöjlig men det här med att vara ensam mamma är inte alls kul. Inte med två barn som båda kräver enorm uppmärksamhet. Lyfter verkligen på hatten för alla ensamstående, jag vet i allafall att Juan så småningom kommer börja vara häromkring och jobba igen.

Att jag inte har sovit en hel natt på många månader är antagligen det som får humöret att tryta ibland. Senaste natt, senaste veckorna, har det varit väckning varje timme mer eller mindre. Så nätterna blir långa men egentligen alltför korta. Samtidigt behöver jag ett par egentidstimmar på kvällen efter att jag fått dom i säng. Då kan jag äta, träna och duscha i lugn o ro. I just need it.
Blev en halvtimme på löpbandet ikväll, försöker ta mig minst en halvtimme tre dagar i veckan plus styrketräning. Och vanliga promenader, men de är typ värdelösa i träningssyfte för Milaya vill alltid gå själv och ni kan tänka er hur snabbt det går då det ska plockas stenar, kvistar, blommor, rönnbär... Listan kan bli hur lång som helst :) Sen ska det hälsas på alla människor vi möter, redan 100 meter innan dom ens hör hennes hejande.

Nu blev det ett sånt här klagoinlägg igen. Imorgon är en ny dag och redan på förmiddagen får vi besök av vänner. Imorgon blir en bra dag :) Hoppas få en chans att sätta mig på hästryggen också under veckan som kommer nu. Det är verkligen det som hjälper mig tanka energi. Hästen, jag och naturen....

Publicerat: / Allmänt

Just some pics of the kiddos















Publicerat: / Allmänt

Juniorsäng

Då var dagen här när Milaya inte längre är ”instängd” i sin spjälsäng. Ena sidan har bytts ut mot en lågkant. Till vad de kallade juniorsäng. Ska kunna ha den till 4-årsåldern är det i allafall meningen.

Hon sov utan problem middag i sin ”nya” säng och var riktigt nöjd över att lätt kunna ta sig i och ur sängen.

Nattandet gick också utmärkt och hon sover nu sött i sitt rum. Hoppas det fortsätter så!

Publicerat: / Allmänt

Den förlorade fadern

Imorgon kommer den förlorade fadern hem! :)
Dom här veckorna har varit fulla av motgångar i olika former och gissar även att Milaya saknat sin pappa för hon har varit lite mera överallt än vanligt.
Men de två sista dagarna har varit bättre. Så även mitt humör nu efter en ordentlig sockeravgiftning och övergången till bättre mat. Kolhydratfattig kost som gäller nu igen på obestämd tid. Kan ändras imorgon eller nästa år, bäst att inte sätta något datum på det :)

Vi ser åtminstone väldigt fram emot att ha pappa i huset hemma över helgen. Tyvärr är ju jag sån att jag också redan är lite inne på spåret att han åker ju igen... Det här med att vara gräsänka stör mig inte alls, däremot att vara ensam tvåbarnsmamma är lite småjobbigt när båda är under 2,5 år och det ska vara service 24/7. Missförstå mig rätt, jag har själv valt detta och älskar nästan varje minut av det ;)
Dessutom går tiden snabbt och snart är dom helt oberoende av min uppmärksamhet. Så jag njuter av myset!

Hur som helst är den förlorade fadern hjärtligt välkommen hem imorgon till vår stora lekstuga som vi kallar hem!