BÖRKNÄSLIV

Tisdag morgon och Milaya är på dagis.

Jag har massor att göra på laptopen men Yamila har bestämt att jag inte får sitta vid den tydligen... Sålänge jag sitter på golvet bredvid henne så leker hon själv med lego. Men tro inte du kan lämna mig här mamma...

Dessutom har det blivit vinter!! Fy f*n säger jag bara... Men ännu är det mars, imorgon är det april och då hoppas jag snön försvinner och det äntligen blir vår i vårt just nu vita land.

Inte ens hästarna ville gå ut imorse. Rally övervägde att inte alls stiga upp från sin sköna torra bädd... 

Inbjudningar till bröllopet hade jag tänkt designa klart idag, så väntar på att det är sovdags för Yamila. Sen ska jag behöva ringa magistraten också för att börja kolla upp lite mer om det här med giftermål med min holländare.

Dessutom är jag trött och skulle helst bara gå och sova när Yamila sover. Men vissa saker bara måste man göra.

Sitter som bäst i Vasas gamla handelshögskolas gymnastiksal och tittar på det här.

Vi har spelat en match mot Blue Fox 2, vann med 7-1 efter en lite råddig match... Iaf kändes det så för mig som mest bara yrar på ;)

En match kvar kl 16 mot serieledarna från Kokkola. Vinst eller förlust så slutar vi fyra i serien (med 8 lag) denna säsong.

Nu gäller det bara att orka en match till!!

Fredag och Milaya är på dagis. Jag och lilla Yamila har alltså en tumisdag. Inte mycket har vi åstadkommit heller. Det enda vettiga jag gjort är typ att plocka i diskmaskinen!

Igår städade jag dock sovrummen lite extra och fixade nya gardiner i Milayas rum. Blev riktigt mysigt med blå gardiner i hennes färgglada rum.

Idag har vi (läs: jag) lunchat tillsammans med P och hennes dotter på lokala pizzerian. 

Snart är det dags att hämta storasyster från dagis, fixa middag och sen är det dags för kvällens innebandyträning.

Och imorgon är det säsongens sista turnering, denna gång i Vasa.

Ska bli roligt och lite tråkigt också när man vet det är sista för i vår. Men spelar gör vi ju endå och det är ju huvudsaken!

Mina knän har krånglat på sistone så hoppas att dom håller imorgon...

Månaderna går och vår lilla bebis är inte längre någon bebis.

Yamila går på snabba stadiga ben och försöker sig på att öka farten ännu men springa klarar inte benen än. Men nästan!

Krypandet har hon helt övergivit och tar sig helt och hållet fram på två ben.

 

18 mars 2015 vid rådgivningsbesöket hade Yamila följande mått:

( 3cm längre än sin syster vid samma ålder )

 

Yamila är nyfiken, snabb och har långa fingrar. Precis som det ska vara. Hon accepterar ganska långt ett nej och börjar leka med något annat ifall vi säger att det är något hon inte får.

Hon leker bra själv i lekrummet eller tillsammans med sin storasyster. Lego är Yamilas favorit och att bli kittlad och busa gillar hon också.

 

Yamila vet vad hon vill och säger till när något inte är som hon vill. Ofta får hon bara foga sig efter storasysters upptåg eller önskemål men misstänker att det inte tar många månader innan Milaya börjar få igen. Riva Milaya i håret eller att ta hennes napp (tutte) är redan små hyss som Yamila kan och använder sig av ofta.

 

Fyra stycken små tänder sticker fram, först kom de två nere vid 8 månader och sen de två framtänderna uppe vid 9 månader. Lite problem med nattsömnen har vi haft i och med tandlossningen men ingen direkt feber som kunde kopplas ihop med att tänderna kommit fram. Grinig och mammig har Yamila varit i omgångar men svårt att säga om det beror på utvecklingsfaser eller tandlossning. Gissar på det första.

 

Uttrycker sig med ljud gör Yamila mer och mer.

• Mamma eller mamam säger hon och har sagt mer än en månad redan.
• Pappap kom strax därefter men det använder hon inte lika ofta.
• Aiai säger Yamila och tittar på oss och väntar vi ska säga Ajaj, när hon håller på att göra något som hon vet att hon inte får.
• Hej Hej säger Yamila när någon kommer eller går. Starkt Hej kan man hälsas av i dörren.
• TaTa är en rolig lek och hon kommer ofta med saker och tycker det är väldigt kul att få ge dem och sen få tillbaka dem. TaTa säger Yamila med ett stort leende.
• Är rätt säker på att hon sa Ampa idag när jag berättar var lampan är ovanför köksbordet. Hon pekar och skrattar och tycker den är så intressant nu då den fått ett namn.

Förra veckan övade Yamila på att gå ute med skor ett par gånger och det gick riktigt bra. Några meter åt gången kom hon i allafall utan att ramla. Bara det blir lite torrare ute ska vi börja öva på allvar. När man är 10 månader kan man inte behöva ha så bråttom =)

 

Yamilas "problem" just nu är att hon är väldigt känslig och inte klarar av något annat än purémat. Ingen som helst mosmat har hittills fungerat, inte ens mosad banan. Den ska vara helt puréad för att hon inte ska spy floder över sig själv och matbordet. Majsknäcke har vi introducerat som smälter i munnen och det fungerar, men hon spottar ut det mesta. Majs t.ex. som hon får plocka själv spottar hon ut eller kastar upp.

Hon har fått orders från rdg att öva men inte så lätt att öva när allt kommer upp igen... Vi lever i tron att hon bara är sen med just det här och att hon snart lär sig hantera mosmat och så småningom vanlig mat.

 

Yamila har enda från början varit dålig på sovandet dagtid. Det har oftast och mestadels handlat om 2 tupplurer på 20-30 min./dag. Alltför litet alltså...

Det har inte spelat någon roll om det varit inomhus i sängen eller ute i vagnen.

Men NU senaste månaden har det börjat gå bättre och bättre.

Nu sover Yamila lätt 3 timmar ute i vagnen i ett sträck!

Ibland lite mer och ibland lite mindre. Men då sover hon bara en gång/dag med möjligen en kort tupplur på eftermiddagssidan. Annars går hon nu och vilar kring 10-tiden och sover tills hon vaknar.

 

Yamilas nattsömn är helt okej. Hon vaknar allt emellan 1-5 ggr/natt. Kväll tar hon kring kl 20 och morgon kl 05-06 oftast. Den icke morgonpigga mamman gillar det inte men hellre det än ett barn som går i säng sent på kvällen. Plus att det inte har gjort någon skillnad. Hon vaknar den tiden på morgonen endå. Får vi sovmorgon till halv 7 så är det en fantastisk början på dagen =)

 

Sen är Yamila allmänt söt och snäll, vilket väl alla föräldrar tycker om sina barn. Men hon har varit lätt från början och förutom att hon har "mamma är bäst, ingen protest" attityd och helst vill vara med mamma så är hon fortfarande en enkel liten dam med hjärtat på rätta stället.

 

 

 

BRUDKLÄNNINGEN är beställd!

 

Jag väntar med spänning att brudklänningen ska sys färdig och levereras, precis som brudtärnornas klänningar och min klänning till mina vänners bröllop i maj. Plus lite annat smått och gått till bröllopet...

 

Jag hoppas verkligen klänningen passar och att den är så vacker som den ser ut på bilderna på hemsidan.

 

Klänningarna har vi beställt från JJ´s House.

Mars månad börjar närma sig sitt slut men jag har en liten tradition att varje år göra ett inlägg om Endometrios.

 

Shit alltså, nu är det mer än två veckor sen sist!

Jag lever och vi mår alla bra, det är lika händelsrikt/händelselöst som vanligt hos oss :)

Milaya har varit hemma från dagis förra veckan och så även idag. Haft värsta virus förkylningen med feber i flera omgångar, rinnsnuva och en jobbig hosta. Det var bättre över helgen men sen började det igen. Men nu hoppas vi på en hostfri natt! Vi andra har också fått känna på varsin förkylning.

Jag har fått bekräftat att min utbildning YE för företagare är klar och jag får bara vänta på betyg/intyg vad det nu heter. 

Så Grattis till mig :) 

Merkonomstudierna fortskrider och senast ikväll har jag suttit i skolbänken på YA. Vid datorn och bokfört.

Vi har hunnit med bland annat en utflykt till grillstugan uppe i Ömossa, där min mormor kommer ifrån, där några av mina morbröder för många år sen byggde en grillstuga inne i skogen. Så dit åker vi ibland med släktingar och grillar korv, dricker varm choklad och umgås, vilket sådär annars händer alltför sällan. Fick även träffa long lost cousin som bor i England, jätteskoj att träffa henne :) Vi spenderade mycket tid ihop som små.

Jag har varit och sett på skolmusikkårens show där min pappas väns dotter var en av huvudartisterna denna gång. Emma, väldigt duktig sångerska! Och hela showen i sig var jättebra och väl värd att se!

Mellan Milayas feberdagar hann vi även i söndags till Swingeling en stund när vi ändå skulle hämta min mamma från Vasas flygplats. En kul familjestund hade vi där! Nu när också Yamila börjat ta för sig av vad världen erbjuder :)

Och jag har till och med hunnit vara i jobb!

I lördags var första jobbturen på över ett år. Och det var riktigt skojigt! Jag gillar verkligen mitt jobb, även om det har sina brister, men vilken arbetsplats har då inte det. Jag känner att jag gör något värdefullt även om jobbet kanske inte är det finaste alla gånger. Jag tycker om kontakten med patienterna och jag gillar att ha många arbetskollegor. 

Jag har hunnit spela innebandy, även om senaste veckorna har varit lediga för att Kristinahallen varit upptagen av showen och sen en mässa. På lördag spelar vi sista turneringen för säsongen, i Vasa. Ska bli så kul! Inte att det är sista...

Jag får alltför lite sömn, speciellt på sistone med förkylda barn och en liten med tandlossning. Dagarna flyter ihop och energin förförintas ibland av trots, skrik och tusen konflikter per dag. Men det finns ljusglimtar överallt och jag älskar att vara hemma med mina små flickor. 

Milaya kan vara så himla smart ibland. Häromdagen hade hon en så smart mening så jag var tvungen att börja skratta hur irriterad jag än var.

Hon hade gått an och gjort allt som kan tänkas av en nästan 3 åring. Hon ville verkligen att mor skulle tappa humöret.

Jag stod vid köksbänken och skulle förbereda middagen. Hon ville absolut sitta på bänken där just jag var. Hon klättrade upp på nedre skåpens handtag mellan mig och bänken. 

”Varför måste du vara mitt i vägen” frågar jag.

”Jag är inte i vägen, jag är mitt emellan” svarar Milaya glatt och sakligt.... Ja lilla jobbiga unge, du har så himla rätt, haha! Så där stod hon då med tårna i hantaget av skåpet, mellan mig och bänken och middagen tog tredubbelt längre än nödvändigt att förbereda, precis som allt annat jag ska göra tar tredubbla normala tiden med två flickor som hänger mig, bokstavligen, i byxbenen, jämt!

Två söta busar som ger sina föräldrar många gråa hår :)

Sen har vi ju såklart dom fyrbenta därute som får sin del av min uppmärksamhet, morgon som kväll. Men dom får inte vara med på bild, hagen är i hemskt skick och dom fäller vinterpäls för fullt och är allmänt inte fotogeniska just nu :) Dessutom börjar det vara dags att börja jobba med dem nu efter deras vintervila jan-mars. Tror båda mått bra av ledigheten, tiden har varit lite knapp och vädret mestadels emot oss iaf.

Snart är sommaren här och livet tillsammans med hästarna ser vackert ut på bild igen ;)

 

Jag kan inte bestämma mig för vilken klänning jag vill ha, eller jo, nästan!

Nästa vecka har jag i allafall lovat mig själv att valet ska vara gjort.

 

Brudtärnorna är tillfrågade, och har tackat ja =)

Bestämde mig till sist för tre stycken, de av mina vänner som har funnits längst i mitt liv och som delat tid och erfarenheter med mig på mest mångsidiga sätt.

Allt från att gå i skolan tillsammans, hålla på med hästar, bo grannar, sörja bortgågna vänner, festa, få barn, vara mammalediga och arbeta tillsammans... En var på sitt sätt.

 

Sen har jag ju också tänkt att mina flickor ska vara med i kyrkan som brudnäbbar, men får se på vilket sätt.

 

Gästlistan är så genomarbetad som den kan bli, i princip.

Vi har valt att bjuda närmaste familjen och våra vänner.

Mestadels för att vi inte vill att bröllopet ska vara för stort.

Vi vill kunna njuta av dagen tillsammans med våra närmaste och med alla vänner som på något sätt förgyller våra liv.

Vi vill fira med dem som njuter med oss och för oss =)

 

Sen kan man fundera och diskutera i all oändlighet ifall alla som borde vara på gästlistan faktiskt också är det. Vi hoppas i allafall att vi har valt rätt och att ingen behöver känna att de borde blivit bjudna. Det vore ledsamt.

 

Färgtemat har också ändrat helt senaste veckan, tur är det att vi inte hunnit beställa några dekorationer eller annat än. För nu har vi vänt handen helt och tänker om helt och hållet. Vad färgtemat sen verkligen blir håller jag lite på ännu och berättar i ett senare skede. Men nu känns det som att vi hittat rätt och bestämt oss ordentligt =)

 

Imorgon ska jag och en vän till festlokalen för att titta och mäta allt in i minsta detalj så att vi kan börja planera för våra respektive bröllopsfester.

 

 

En av mina nära vänner klagade lite på mig häromdan när bloggen är så tyst.

Orsaken är motivationsbrist, en enformig vardag och för mycket annat på gång =)

Men jag försöker i allfall hålla lite liv i bloggen, så hoppas ni vill fortsätta läsa. Det ändras förhoppningsvis snart och den livar upp igen!

 

Här går dagarna ut på våra små flickor, vardagssaker såsom mat och städning, bröllopsplanering och träning!