BÖRKNÄSLIV

        

Söndags klagovisa

Jag försöker verkligen vara positiv, oftast om det mesta.
Böckerna om ”The Secret” är min bibel och försöker verkligen leva genom positivt tänkande och att visualisera vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Skulle också vilja påstå att det inte alls är bullshit utan att det verkligen funkar! Har ni inte läst The Secret och de andra böckerna av Rhonda Byrne så ska ni verkligen göra det. Jag har även filmen. Så intresssant!

Hur som helst... Min poäng var att idag har jag svårt att tänka positivt. Jag är så sjukt led på vardagen. Inte trött på barnen utan bara på alla rutiner och begränsningar. Och allt som blir omständigt med småbarn, vilket faktiskt är typ allt. Om man minns tillbaka hur det var innan man hade barn...



Älskar dem till världens ände och tillbaka, skulle heller inte vilja att någon annan skötte om dem utan det vill jag göra själv. Så det jag egentligen klagar över är väl egentligen ingenting. Det är bara så tråkigt allt just nu.
Ikväll var jag och Milaya på föräldra barngympa. Jag vill far hem, säger Milaya efter knappt halva tiden. Åhhh så tacksamt, Not. Jag som trodde det där skulle bli en så bra mamma-Milaya grej... Får ge det ett par chanser till och se om hon blir mera taggad.

Skulle jag inte ha Sthlms weekenden framför mig för att bryta av vardagen lite så skulle jag nog lägga mig ner och gråta en skvätt. Kanske jag gör ändå förresten!
Nu låter det säkert som att jag är jättelöjlig men det här med att vara ensam mamma är inte alls kul. Inte med två barn som båda kräver enorm uppmärksamhet. Lyfter verkligen på hatten för alla ensamstående, jag vet i allafall att Juan så småningom kommer börja vara häromkring och jobba igen.

Att jag inte har sovit en hel natt på många månader är antagligen det som får humöret att tryta ibland. Senaste natt, senaste veckorna, har det varit väckning varje timme mer eller mindre. Så nätterna blir långa men egentligen alltför korta. Samtidigt behöver jag ett par egentidstimmar på kvällen efter att jag fått dom i säng. Då kan jag äta, träna och duscha i lugn o ro. I just need it.
Blev en halvtimme på löpbandet ikväll, försöker ta mig minst en halvtimme tre dagar i veckan plus styrketräning. Och vanliga promenader, men de är typ värdelösa i träningssyfte för Milaya vill alltid gå själv och ni kan tänka er hur snabbt det går då det ska plockas stenar, kvistar, blommor, rönnbär... Listan kan bli hur lång som helst :) Sen ska det hälsas på alla människor vi möter, redan 100 meter innan dom ens hör hennes hejande.

Nu blev det ett sånt här klagoinlägg igen. Imorgon är en ny dag och redan på förmiddagen får vi besök av vänner. Imorgon blir en bra dag :) Hoppas få en chans att sätta mig på hästryggen också under veckan som kommer nu. Det är verkligen det som hjälper mig tanka energi. Hästen, jag och naturen....