BÖRKNÄSLIV

Skulle vilja skryta om vilken fantastiskt avkopplande semester vi har... Men det kan jag inte 😄

Det visste vi redan från början att med två små, speciellt en livlig liten dam på 1,5 år, går det inte att slappna av en sekund.

Får Milaya plaska i poolen eller hålla på i lekparken så sköter hon sig själv ganska okej, men Yamila ska såklart ha hjälp för att kunna göra allt. Så någon romantisk honeymoon har vi då inte.

Vi har det alldeles underbart i värmen och i solen, vi har varit ut på små äventyr så som en djurpark och en monkeypark, vi har gått många timmar med flickorna i varsin vagn och vi har badat varje dag antingen vid stranden eller i poolen. Först idag kom Yamila fram till att poolen var kul, innan dess har hon hållit sig på land. Och hon vägrar att sätta fötterna i sanden på stranden utan skor. Lilla vännen klarar inte av det, divan haha 😊

Som sagt, underbart MEN ojojoj vad våra två flickor kan vara jobbiga!

Det är ett evigt gnällande från den äldre damen. Jag vill, jag vill, jag vill är chargongen från morgon till kväll. Eller så är det tvärtemot, jag vill inte... 😣

Dessutom är hon expert på att skrika, ropa och berätta högt och ljudligt om det är något som inte är som hon vill. 

Yamila är av lugnare natur men är just nu i åldern, ”själv” säger hon... Och när hon inte får göra själv så är det skrik som gäller där också. Men i övrigt är hon lite tystare än sin storasyster, än så länge 😉

Men yamila har haft feber några dagar och fått stanna mest i vår lägenhet med den ena av oss och den andra har fått roa Milaya.

Vädret har varit jättebra mest hela tiden och många dagar har varit molnfria. Första veckan behövde man inte ens en extra blus på kvällen. 

Men som sagt, någon lugn o ro har det inte varit. Jag har inte fått mer än max 15 minuter i en solstol åt gången 😊 småbarnsåren är ljuvliga inte sant?!

Men vi fortsätter att njuta på vårt sätt och ännu har vi flera äventyr inplanerade innan det är dags att flyga hem igen.

Sitter som bäst och väntar i bilen medan maken kollar vätskor och sånt.

Imorgon bär det av på en två veckors semester! Tre år sedan sist så det känns välbehövligt och välförtjänt.

Bröllopsresa kombinerat familjesemester, det här blir nog bra ☺

Lördag kväll och här är vi helt slut efter en lång dag. Och en lång vecka med 4(!!) tenter bakom mig. Sociologitent, bokföringstent eller examenstillfälle i bokföring rättare sagt på YA, en konstig onlinetent i bibliotekssökning på novia samt en omfattande tent i svenska skrivregler. Har sammanlagt tentat ca 10 timmar den här senaste veckan, de ni!

Milaya har klagat på magont flera dagar och idag har hon igen kastat upp ett par gånger, vi som just hade magsjuka i huset!! Blääää!!

OCH vi som snart ska ut på resa!!!!

Det verkar vara en mild variant och vi andra preparerar oss med Silvervatten, tvål och vatten samt desinfektionsmedel stup i kvarten. Hoppas att resten av familjen klarar sig så att vi kan flyga iväg på tisdag eftermiddag...

Håll tummarna för oss är ni snälla. 😊

Jag har nyss varit min vanliga kvällsrunda i stallet och tagit in och utfodrat hästarna. Önskar för hästarnas skull att det ska frysa på lite så att det inte ska vara lervälling i hagen, tur de har skogen att vistas i där det inte är så lerigt.

 Sitter ute på trappan och hör några hundar skälla långt bort... Det blir en lugn kväll med kanske lite choklad och en film, hoppas på en lugn natt på sjukfronten också.

Bjuder er på en hungrig hästrumpa såhär en vanlig regnig novemberkväll 😋

Jag kom på att jag en gång lovade ett inlägg om våra guider!

Just denna regniga fredagkväll känns det som att det passar alldeles perfekt med ett sånt inlägg.😊

Alla människor har en andlig vägledare, eller flera. Våra guider kan vara konstant de samma genom hela livet eller så kan vi också ha olika guider i olika skeden av livet. Detta beror på vår personliga utveckling och vilka riktningar vi tar i våra liv.

Guider, eller andliga vägledare som är ett bättre samlingsnamn för dem, är inte desamma som det vi kallar för änglar. Vägledarna har en helt egen energi, de är energi i ren form. De har en mycket högre kunskapsfrekvens än vad vi människor har och de har som vi olika områden som de är inriktade på. De har ingen specifik gestalt utan är bara ljus, energi. Däremot kan de gestalta sig till ”mänsklig form” för att vi människor ska lättare förstå vad vi ser. 

Guider, som vi ofta säger, vill alltså inte guida oss utan vägleda oss att fatta rätt beslut genom livet. De finns där när vi behöver dem och vi kan lära oss att kommunicera med dem. De försöker ständigt kontakta oss, frågan är bara om vi människor uppfattar deras budskap. Det kan vara allt från blinkande lampor till återkommande saker som att klockan alltid visar en viss siffra när du ser på den. Små, små budskap som blir allt tydligare och mer avancerade desto öppnare vi blir. Man kan prata med dem, de svarar oss alltid, på sitt sätt.

Vägledarna är inte heller våra bortgångna anhöriga, som ju också ofta finns med oss och kan ge oss budskap. Vägledarna finns alltså på ett högre plan medan våra anhörigas själar är på väg mot nya liv och nya äventyr, de är inte ljusenergi på samma sätt. Dom är här för att hjälpa oss och gör det av ren kärlek, de skulle alltså aldrig göra oss något ont.

De är alltid med oss och när man insett att de faktiskt är, då behöver man aldrig längre känna sig ensam...

Det här med guider och andliga vägledare har nog alltid funnits hos mig, men det är först för 10 år sen jag fick till mig konkret information och kunskap. Jag är skeptisk av naturen och har genom åren varit tveksam till dess excistens och innebörden med att de faktiskt finns, och att jag bara kan räcka fram handen så får jag kontakt med dem.

Jag tror alltså fullt ut på det här, hur knasigt många andra än kan tycka att det är. Men visst pratar de flesta av er om Skyddsänglar när någon har överlevt en olycka som kunde gått riktigt dåligt. Och visst, vissa gånger går det riktigt dåligt. Vägledarna har en större syn över vår livsplan än vad vi kan förstå och det finns saker som inte ens de kan styra över. Och jag är även helt säker på att vi människor lever många liv, inte bara ett, och varje liv har ett syfte, en mening, något vi ska lära oss och uppnå under tiden. Det sägs också att när vi klarat oss igenom alla våra liv och uppnått vårt fullständiga lärande så blir vi ren ljusenergi och kan få bli vägledare i den bemärkelsen som våra guider vi har runt oss idag.

Det här med guider känns väldigt överväldigande när man först läser om dem och när man aldrig reflekterat över dem tidigare. Men låt det smälta och börja ge er själv chansen att uppleva deras närvaro. Om man är en person som har svårt att släppa vår ”verklighetsuppfattning”, det man inte kan se så finns inte, så brukar ett mottagligt stadie vara när vi håller på att somna på kvällen, den lilla stunden när vi är någonstans mellan vakenhet och sömn.

Åtminstone jag känner mig aldrig mera ensam eller rädd för framtiden. För jag vet helt och fullt, att jag har vägledarna med mig och att min plan är färdig, och betydelsefull!

Ni får gärna fråga eller berätta om ni har något som ni undrar eller vill dela med er av ☺

Hej på er alla trogna återkommande läsare!

Jag ser i min statistik att det är ungefär samma antal besökare varje dag, så jag gissar ni är ett antal trogna återkommande. Ni är antagligen nyfikna av ett eller annat skäl :) Ni känner mig och vill hålla reda på vad jag pysslar med. Eller ni känner mig inte men får tydligen ut något av mina inlägg i alla fall! Båda skälen är helt okej för min del!

Däremot har jag ingen större bloggentusiasm inom mig just nu. Så mycket annat händer i mitt liv att bloggen kommer i typ femteelfte hand.

Jag har jobbat ett antal veckor, vi har haft vinterkräksjukan hemma hos oss för någon vecka sedan och jag håller just nu på med en skolvecka. En intensiv sådan med tre tenter och även en hel bunt omfattande arbeten som ska lämnas in ännu denna termin. Känns lite oöverkomligt just nu men det ska nog gå!

Nästa vecka åker vi till Teneriffa!! Woohoooo!! Så dit far resten av november och när vi landar på finsk mark igen då är det redan december.

Jag utvecklas just nu enormt på det personliga planet. Mer om det får ni höra en annan gång. Kan i alla fall säga att för mig är det HUGE! :)

Flickorna växer och växer. Milaya blir äldre och klokare för varje dag som går. Inte mindre komplex men definitivt smartare för varje dag. Så stolt över 3,5 åringen!! Hon är en så snäll och empatisk liten tjej, med myror i brallan.

Yamila utvecklas i rasande takt. Hon pratar en massa och bygger på ordförrådet hela tiden. Favoritord som hon säger mest just nu är puzzel, bebis, lalaya (milaya), foonen (telefonen), pappa och kacka (jacka, packa, kacka osv).

Hon har också egen vilja och stampar i golvet och kastar saker när hon blir arg, tror minsann någon lärt sig en del av sin syster... ;)

Jag är fortfarande inne i en väldigt positiv fas, precis som förra inlägget som är ett bra tag sedan det publicerades. Visst är det motgångar och mindre roliga dagar här också men livet ler.

Det gör jag också!