BÖRKNÄSLIV

        

Kärleken till mina små

En mamma håller sina barns händer en liten tid men hon håller dem i sitt hjärta för evigt.

Allhelgona & halloween

Det här med Allhelgona och Halloween. Jag tror inte att ens hälften av dagens barn ens förstår varför vi firar halloween och vad det egentligen är!

Själv tycker jag faktiskt att själva halloween firandet går till överdrift och att vi glömmer den riktiga anledningen till att vi uppmärksammar den här helgen.

Allhelgona handlar om att minnas våra döda och döden i sig. Om att upplysa vägen för våra anhöriga i andevärlden.

Allhelgona ”firas” alltid lördag mellan den 31 oktober och den 6 november. Alla själars dag ”firas” den 2 november. Hos oss alltid dagen efter allhelgonadagen.

Halloween är egentligen inte alls samma sak utan egentligen står ordet för All Hallows Eve (alla helgons afton, eller dagen före Allhelgonadagen, alltså den 31 oktober). Traditionen är anglosaxisk och var från början en keltisk höstfest för att skrämma bort onda andar med hjälp av ljusmasker vid husen. Både de onda och de goda andarna dyker upp under årets skörd, men de onda andarna skyr ljuset och drivs på så sätt bort. Att fira Halloween har blivit allt större och har sedan länge varit stort i t.ex. Usa.

Jag tycker mycket om att vandra på kyrkogården och bara ”vara”. Har sommarjobbat där 4 somrar i mina tonår och antagligen därför jag känner mig så ”hemma” där. Ikväll tog jag med barnen för att tända ljus på mina farföräldrars grav. Yamila sov i bilen och Milaya och jag gick för att tända ljuset, inte långt från grinden så kändes okej att lämna lillan sovandes istället för att släpa ut henne i kylan. Milaya tyckte också hon mycket om kyrkogården. Det är så fint, sa hon flera gånger. Så dit får hon följa med igen snart när vi har bättre möjlighet att gå runt lite. Mycket folk var i farten och många ljus var redan tända. Väldigt stämningsfullt!

(Jag vill göra ett tillägg i inlägget)

Åtminstone jag hör till dem som har mist så många nära att jag hellre vill ägna den här helgen åt att minnas och hedra dem. Istället för att spöka ut mig själv och huset med massa läskigheter. Självklart kommer det en dag så småningom när våra flickor vill spöka ut sig på halloween, vilket dom självklart kommer att få. Men jag kommer också snabbt att lära dem vad Allhelgona egentligen handlar om. Det ena behöver inte utesluta det andra såklart och alla gör som dom vill. Men lite gamla traditioner kan man minnas tillsammns med dom ”nya”.

Baggetips!

Kruppbarn

Haft en sådan där lite mer fullspäckad dag än de flesta andra dagar. Först egentid på förmiddagen medans min mamma var tillsammans med barnen. När jag kom hem hörde jag på Yamila att de typiska kruppsymptomen började smyga sig på. Vilket jag misstänkt redan på morgonen. Ensam hemma med dom små som jag ju är så ville jag inte vänta till kvällen och natten utan ringde hvc direkt och fick åka in direkt också. Glömde visst att varken äta eller dricka kom jag på sådär i efterhand...

På hvc hade dom fullt upp och den inhyrda läkaren som enligt mig är mest ett dåligt skämt till doktor var där idag... Men som tur är består hvc av otroligt duktiga sjukskötare också som hjälpte oss om inte annat med sitt goda humör och vänliga sätt. Vi fick en engångsdos av en dunderblandning redan där som hjälpte mycket. Sen blev det blodprov och väntan på dem. Högt crp visade det sig men det verkade inte bekomma doktorn alls.... Efter att doktorn rådfrågat både sina sjukskötare och en annan läkare så fick vi hem ventoline. Men märktes tydligt att denne inte har barn som han behövt oroa sig för om nätterna!

Hur som helst. Efter strul med barnvakt åt Milaya fick jag sen hämta upp henne hos snällaste ”grannen”, min första dagmamma från när jag var liten är hon dessutom. Hur snällt som helst att hoppa in bara sådär och ta hand om Milaya när min mor var tvungen att åka på sitt eget. M. och snälla barnvakten har träffats i somras på Milayas dagis så dom var redan goda vänner. Så tack snälla för hjälpen! 

Klockan 17 fick jag äntligen i mig lite vätska och mat, sisådär 9 timmar sedan senaste intaget så det susade lite uppe i planeten kan jag meddela :) 

Nu har vi alltså två kruppbarn av två möjliga och hoppas att vår minsting ska bli frisk utan några större kruppanfall och att vi snart ska kunna sova gott igen efter flera skräpnätter!

Man blir så hjälplös när ens små är sjuka. Speciellt när bebisar blir sjuka...

And Oma, don’t worry, but if you can’t translate this good you can call juan and ask :)

Ditten och datten

Lite lättare till sinnet är jag idag!

Igår kväll var jag allmänt "grumpy". Vi börjar bli så trötta på situationen i Åbo. Det har redan dragit ut så mycket att det har gått nästan dubbelt så många veckor som det var meningen att Juan skulle vara där. Han är också helt less på allt och vill inget annat än att få stanna hemma framöver. Allt som dragit ut har berott på yttre faktorer, såsom det kan göra inom byggbranschen. Leveranser och annat som varit försenade. Alltså inte Juan och hans killars fel att det dragit ut... Men allmänt surt är det hur som helst!

Idag har jag dock hittat positiviteten i mig igen och snart får jag åka till frisören med lilla Yamila på släp.

 

Yamila har föresten mitt i allt blivit dunderförkyld. Bröt ut igårkväll och vi har haft en orolig natt med en väldigt täppt näsa. Ni som har/haft småttingar vet hur jobbigt det är för en bebis att vara förkyld...

Jag har nässpolare och nässug och båda används flitigt nu. Tar lite emot att släpa med henne till frisören men jag resonerar som så att hon mår inte sämre där en halvtimme än här hemma samma halvtimme. Och annars skulle jag få avboka tiden för jag har ingen som kan ställa upp just nu.

Mormor jobbar, morfar är i ett varmare land, morbror jobbar han också och jaa.... Juan vet ni redan var han befinner sig ;)

 

Just nu sover Yamila på soffan och låter lite som en sjuk traktor... halvsnarkandes typ... Stackars lilla, tycker så synd om henne just nu.

Milaya är också lite småsnorig men hon är så stor nu att man inte känner sig hjälplös på samma sätt. Fröken mådde för övrigt bra och var glad att få tillbringa dagen på dagis. Alla barn där småsnorar nu i höstrusket ändå.

 

Jag då, joo... Imorgon ska jag till min "spåtant"/mitt medium igen. Får se vad det mötet ska ge den här gången. Har inga specifika frågor utfunderade och inga större bekymmer som ska redas ut, utan åker dit mest av ren nyfikenhet.

Så lite egentid i form av medial vägledning blir det imorgon för den här morsan!

 

Såhär ser det såklart inte ut under mötet men såhär "sagolikt" skulle jag önska att det såg ut ;)

Drömmer om värmen

Sitter och småletar efter solresor. Vilket känns helt vettigt denna regniga tråkiga dag!

Vi funderar på att ta en sista minuten-resa i slutet av november. Inget är bestämt men vi skulle väldigt gärna vilja komma iväg.

Vår tanke var ju att komma iväg innan Yamila började ta sig framåt, men det har senaste veckan börjat gå framåt mer och mer för den lilla damen. Hon försöker stå på knä men än sålänge är det nog ålande framåt som gäller.

Det går i allafall framåt, vilket gör vår resa lite mer komplicerad. Men med ett rent och fräscht boende, ordentligt planerande och möjligen hyra en gå-stol på plats, så ska nog det också gå.

Milaya var ju i samma ålder när vi åkte förra gången till Gran Canaria, vilket ju också gick alldeles utmärkt. Då var vi två veckor, nu funderar vi på att vara en vecka. Eller två... Beroende på vad sorts resa vi hittar när det närmar sig. Kollar runt lite på priserna redan och dom har börjat sänkas lite... Men ännu ska vi nog vänta med att boka!

Viktigaste för oss är att det är direktflyg från Vasa. Annars orkar man helt enkelt inte med två små.

Jag fortsätter i allafall att drömma mig bort till sol, värme, palmer och kvalitétstid med familjen...

 

 

 

 

 

Lite måste man få klaga

Ibland får man faktiskt bli trött på att vara "företagarfru" och samtidigt hemmamamma.

Det blir verkligen noll egentid när Juan är borta största delen av tiden. För då han är hemma vill vi ju såklart umgås tillsammans med barnen.

Den här helgen kommer han dessutom att komma hem först lördag eftermiddag framåt kvällen någongång...

Jag som har väntat skitmycket på fredagkvällens innebandyträning och dessutom att få åka och titta på match i Kauhajoki på lördan. Men jag får snällt stanna hemma med barnen. (Har såklart inget emot att vara med barnen men ibland är det faktiskt skönt och nödvändigt med lite egentid.)

Antagligen ställer mommo upp och tar barnen fredag kväll så att jag kan åka på träningen men det känns ändå ruttet att mitt "jag" och mina behov hamnar sist. Just nu känns det i allafall så.

Så är det ju att vara småbarnsmamma och det är det bästa som finns att vara det. Men ibland vill jag vara "jag" också och inte alltid mamma (och pappa) till 200%. Eftersom jag är ensam kan jag nästan säga att det är tvåhundra procent som gäller, dygnet runt.

Efter den här veckan ska pappa Juan i allafall vara hemma omkring ett par veckor så lite avlastning får jag då.

 

Jag är oftast som alltid positiv över det här men just nu i denna stund, efter beskedet om att fadern i huset anländer först på lördan, så känns det här väldigt ruttet.

Med en gnällig tvååring som grädde på moset!

 

 

De små ögonblicken

När jag får vila middag med en sån här skönhet så sväller hjärtat lite extra. Tänk att jag (med lite hjälp av gubben förståss) har gjort denn lilla människan. Så fulländad och alldeles underbar! 

Milaya sover i eget rum och har mörkergardin så där får jag aldrig någon bra bild men kan stå och titta på henne också hur länge som helst. Har ännu svårare att greppa att hon varit en del av mig, hon börjar bli så stor och självständig. Ibland klokare än jag själv känns det som.

Försöker att lagra våra ögonblick i minnet så mycket jag bara kan. För att kunna ta fram dem sen när flickorna blir stora...

En innehållsrik helg

Det är ny vecka, igen! Om några dagar ny månad, igen! Och snart är det ett nytt år, igen!

Shit, jag hinner inte med...

Men för att resumera helgen så gick den snabbt och var fylld med både det ena och det andra.

Kalas i plural, Milaya och jag fick en härlig skogspromenad helt för oss själva, lite pyssel här hemma blev det tillsammns med holländaren också.

Hade besök av en tjej som ska ta min ponny på foder över vintern, så snart är det tomt i hagen igen för en tid. En ridtur i regn och friska vindar blev det tillsammans när hon provred Klipper. Ingen innebandyträning blev det i söndags pga för få spelare men en långpromenad unnade vi oss istället.

Ja, sen är det ju allt annat typiskt vardagligt som också blivit gjort över helgen.

Juan och jag hittade bland annat en ny tv-serie i vår smak. The flash.

Måndag betyder vardag och Juan är tillbaka i Åbo, vi flickor är ensamma och väntar på fredagen när vi får hem pappa igen.

Men börjar bli så van nu och ha så bra rutiner att Juan lär vara mest i vägen när han börjar vara hemma igen hela tiden...hehe... Men självklart vill vi ha hem honom iaf;)

Julinspirerad

Klickat hem lite smått och gott från Jotex nu inför julen.

Börjar bli riktigt inspirerad och nu när jag vet att mitt hem kommer att vara mitt hem No matter what så känns det så himla roligt att planera och pynta. Fast julen är nog min favorit även om jag skulle bo i en skolåda ;)

 

 

 

Nu väntar jag verkligen på julen. (Hoppas ännu hinna med en solresa innan dess)

Det svåraste med jul och pynt är det som man borde pynta utomhus. Jag är alltid dålig på att pynta och fixa till utsidan av hemmet... Och ljusslingor och sådant är ju så dyrt! Vi har så stor gård att en liten grej bara ser löjlig ut. Ska det va så ska det va! Får se hur mycket det blir ute i år.

 

Med Juans familj här blir det nog lite extra stämning över jul, med eller utan pynt utomhus!

Ska bli så härligt att få ha dem här med oss!

 

 

Hästar, vatten och minusgrader

Jag planerar alltid varje dag allt vad jag ska orka och hinna med när barnen lägger sig på kvällen. Men när den stunden är kommen så orkar jag knappt sätta mig i soffan. Som nu...

 Milaya gick precis i säng och nu ska jag skynda mig ut till djuren så fort jag försäkrat mig om att båda barnen faktiskt sover.

Dom behöver vatten innifrån nu, hästarna alltså, som är litet ljummet, slangen därute är frusen nu och bara det gör min vardag lite jobbigare. Då kan jag inte fylla på vatten varannan dag utan måste fylla på vatten minst 3 ggr varje dag. Dumma minusgrader... I know i know...man kan köpa vattensåar som håller värmen. Men när jag senaste vintrarna skickat mina hästar på ”kollo” så har jag inte velat satsa massa pengar på en sån... Så... Summan i hela inlägget... Lyft på röva och ta dig ut i kölden och mörkret mamma!

Min igenväxta stallsgård som jag älskar. Lite försummad men en vacker dag ska jag hinna med den också igen. Var sak har sin tid!

En bild från 2011, när gården inte var igenväxt, inte stallet målat och jag hade formen på min sida ;) 

For Oma & Opa

Yamila was so cute this morning when we drove Milaya to daycare. Sleeping beauty...

Sleeping on the sofa with papa Juan last sunday.

Milaya also wanna be a baby :)

And take care of her babysister.

A little monkey and a cat.

Yamila is so happy now when she have started to drive around by herself.

And Yamila is so much like Juan. Same shape, same ears and smile. :)

Hemma hos oss

Känts som en riktigt bra dag idag. Vilket ju i genomsnitt de flesta dagar gör. De dagar M. är på dagis passar jag alltid på att plocka och städa sådant som känns meningslöst att göra när hon stökar till i samma stund jag plockar upp något. Och Y. har ju också börjat hjälpa till att fixa oredan!

Och med lite sol lysande in genom fönstret så passade det perfekt att ta några bilder!

Halloween joke

Alltså det här är det läskigaste jag någonsin sett tror jag!

På facebookgruppen Återbruka mera! sätter folk ut sina återbruk för att dela med sig av sina påhitt. En väldigt bra och intressant grupp!

En kvinna har satt ut sin mans återbruk av en glasburk...

Jag dkulle dö om jag öppnade kylskåpet och såg en burk med ett ansikte i!!!

Han har printat ut sitt ansikte på fotopapper, satt det i en glasburk med vatten och lite grön karamellfärg... Ställt den i kylen och bett sin fru hämta snus!

Hysteriskt roligt och sjukt på samma gång!

Kanske ett tips till er vän, partner eller kanske en öppensinnad förälder? Kom ihåg att inte skoja med någon som har ett känsligt hjärta! ;)

Att vara känslig

För inte så länge sedan berättade jag här på bloggen om min mediala tro.

Jag tror på andar, änglar/guider, tidigare liv och ett liv efter detta.

Jag tror på att vi alla är andliga själar som lever det liv vi lever just nu för att vi ska lära oss något, i ett större perspektiv. I en ”evighet” som är mycket större än bara det här livet.

Jag tror att det finns människor som kan se och ha kontakt mellan dimensionerna. Jag tror att alla kan det, om man bara är öppen och kontaktbar. Vissa har enklare för att öppna sig än andra. Barn är extra känsliga men de flesta stänger av vid något skede under uppväxten.

Dit, till kategorin känsligt barn som sen i något skede stänger av sin förmåga, hör jag själv. När jag var barn vet jag att jag vid flera tillfällen såg ”någon”. Har speciellt ett tydligt minne av en gammal kvinna som står vid min sovrumsdörr mitt i natten. Hon säger inget, vad jag minns. Utan står bara där lugnt och tittar på mig. Under flera flera år har jag avfärdat detta minnet som en dröm men ju äldre jag blir desto mer säker är jag på att minnet är vaket och äkta. Jag är också ganska säker på att gumman var min gammelmormor.

Det intressanta i den här historien är att min dotter nu sover i det rum som en gång var mitt. Och hon har vid flera tillfällen nämnt att det är någon just där. Där jag också såg någon.

Om hon skojar? Om hon har bra fantasi? Om allt är helt osannolikt och overkligt? Ja, kanske... Men kanske inte!

Jag ska snart besöka en kvinna med förmågan att känna, prata med guider och avlidna anhöriga. Hon ska ge mig medial vägledning vilket alltid är lika intressant. Alla mediala vägledare jag mött säger att jag har förmågan instängd men att den finns. Ett av mina livsmål är att någon gång försöka öppna upp mig igen och börja känna, mer än vad jag redan gör.

Ska fråga henne om mig och dotterns upplevelser, svårt att tolka en tvååring men jag skulle gissa hon upplever samma som jag har gjort!

Så nu kära läsare får ni välja vad ni tror, det fantastiska är att alla har rätt att tro vad dom vill. Något som stämmer är att tron och hoppet är det som ingen kan ta ifrån dig om inte du själv väljer att ge bort det.

Skolkväll

Sitter som bäst i skolbänken vid en dator. Data som gäller och Word. Trodde jag skulle få lära mig något lite mer invecklat men detta är verkligen grunderna. Tur att jag har två barn som väntar och får avsluta kvällen tidigt :)

Hur du markerar en text, haha!!

Bridesmaid Dresses

They use to say that bridesmaides should look "ugly" so they don´t shine brighter than the bride.

Here are some of my ugly favorites from JJ´s House.

 

This one is not so bad if you wanna look like a wale...

 

 

Cute, innocent, boring...

 

A curtain from the beginning of the 90´s?

 

 

Just NO!

 

 

Trying to think beautiful, but all I see is stormy sea... It actually could have been supernice, but what happened at her knee level?

 

This one is my personal favorite, MISS CUPCAKE! Perfect for Helloween =)

 

Sooo, atleast NOT anyone of these you are gonna see at our wedding!

And if someone else think they are stunningly beautiful, I´m already now sorry if I defended you ;)

 

 

Ny vecka

Då var det måndag igen! Tycker det är mestadels måndagar och fredagar nuförtiden!

Juan är tillbaka i Åbotrakten men hoppas på att få hem honom på fredag igen.

Tråkigt väder gör alltid måndagar extra slöa. Men vi har ändå hunnit ha sällskap av Milayas ena gudmor på förmiddagen och sen var vi till super underhållande Halpa-Halli nu på eftermiddagen. Där får vi lätt en timme att gå och Milaya skulle nog kunna vara ännu längre :) Men hon tittar snällt på saker, petar lite men sätter sen tillbaks dem utan protester, wohoo! 

Nu har vi satt oss ner i soffan för kvällen efter middagen och plockandet. Blir tidig kväll för alla tjejerna ikväll tror jag. Milaya hoppar över middagsvilan ofta nuförtiden, hon är i något sånt där mellanstadie, sova eller inte sova...

Har inte nåt mer intressant att berätta idag :)

Vinst för SC Saragoza

Det gick väldigt bra för damerna i SC Saragoza igår i Karleby. Två matcher spelade tjejerna och två vinster blev det.

Ena matchen mot PaSu 3-1 och sen 7-1 mot SB Kauhajoki. Wohooo! Skulle varit kul att vara med! Nästa gång ska jag åtminstone se på.

Foto: Mats Backholm

Helgflum

Vilket väder vi har!! Regn och blåst, grått och tråkigt! Men faktiskt inte så kallt ty kte jag nu på morgonen när jag var ute till hästarna.

Det är redan söndag och vi har haft pappa Juan hemma med oss igen den här helgen. (För er som inte riktgit hängt med i svängarna jobbar han nu i åbotrakten och har så gjort i 9 veckor.) Vi har igen haft en helg med noll inbokat program och har bara varit här hemma omkring.

Gjorde till och med en rövare och drack en lonkero igår, det var längesen. Nästa helg har jag smått i planerna att ta mig ut i svängen och vara social!

Inatt har jag varit så extrem att jag sovit på en madrass på golvet i tv-rummet, i hopp om att få en god natts sömn... Höh, vad trodde jag egentligen?? Jag vaknade ändå varenda gång Yamila hade några ljud i sovrummet, tror jag är förevigt skadad... En mammagrej det där med att vakna av minsta ljud från barnen... Män kan sova sig igenom vad som helst! 

Jag är ändå tacksam för att inte behöva göra annat än vakna, konstatera jaha, ha svårt att somna om men ändå få chansen att bara ligga kvar utan att röra en muskel.

Idag ska vi eventuellt få gäster på eftermiddagen. Juans kompanjons familj är här från holland och har inte sett vårt hem än. Så jag förstod de var nyfikna och vill hälsa på, alltid roligt att träffa dem!

By the way, såg att jag redan efter några dagar på bloggar.fi redan nu ligger 19:e på listan. Jag som liten amatörbloggare tycker det är rätt coolt ;)

Ganglion

Kanske för er ointressant information men jag berättar ändå...

Jg lider av Ganglion, ledvätska som tagit sig ur sin ”kapsel” i handleden.

Kan bero på många orsaker. Överansträngning, artrosbildning o.s.v.

I mitt fall beror det nog på mitt Hypermobilitetssyndrom, överrörlighetssyndromet. Mina handleder är väldigt överrörliga och det finns liksom inget stopp.

Så nu har jag sen i somras lidit av det här med ledvötskan som sipprar ut och gör en öm ”bula” på övre handleden. Värker i hela handleden emellanåt och ifall jag gör någon rörelse jag inte borde.

Det har hur som helst stått på nätet att man ska avvakta och att det kan försvinna av sig själv. Det har jag gjort och varje gång det börjar försvinna så gör jag någon fel rörelse och mer vätska pressas ut.

Som t.ex. imorse när jag förde bilen på service. Skulle bara plocka upp en av Milayas grejer från golvet och stödde mig lite på armen, handen... Handleden. Och nu är den där bulan och värken här igen. Och smärtan när jag stödde på den är som 7 knivhugg ungefär, skulle jag gissa...

Dags att besöka hvc tror jag!

Snygg bild varning...

Inspiration

Jag har redan länge hållit på och sökt inspiration för vårt bröllop och vi har egentligen redan hittat och bestämt oss för vilken stil som passar oss.

Men den informationen tänkte jag hålla på lite än. Främst för de kommande gäster som eventuellt läser bloggen :)

Men här bjuder jag på lite stilar som inte är vår stil. Men väldigt vackert ändå.

Lite nere

Tröttaste mamman

Jag hade ett bra inlägg på lager... Men är så himla trött. Så nu ska jag försöka få stänga ögonen en stund medan förhoppningsvis 2/2 barn sover middag.

Bara det att tvåan just nu verkar ha sprattelparty och inte alls är på väg att sova!



Så känns det ibland... Måste ha varit en annan 24/7 mamma som kommit på det där!

Snabbis inlägg

Yamila 5 months

Fem månader går snabbt och snart kommer vår lillasyster att krypa runt.

Det är jag säker på. Före jul åtminstone.

 

Yamila är just nu och har hittills alltid varit en glad liten tjej som är nöjd med det mesta. Lite har det endå börjat märkas att hon också vill vara med och få uppmärksamhet mer än tidigare.

Kan sitta i famnen hur länge som helst men är även nöjd att leka med sina saker på lekmattan. Bumbostolen är en favorit då vi andra äter middag eller när mamma donar på i köket.

Ligger still gör hon verkligen inte längre utan snurrar och rullar lite hit och dit. Försöker sätta sig upp från liggande men det lyckas inte än. Sitter ganska stadigt men än kan man nog inte släppa stödet. Relativt stadig på benen men knäar ännu efter en stund.

 

Hon gillar att leka "upp och ner" med sin syster, vilket innebär att dom båda står och hoppar och sen sätter sig ner, upp igen och hoppar lite till... och so on... Yamila i famnen på en av oss såklart... Man märker till och med att hon själv tar initiativ till leken ifall hon är i famnen och lillasyster bredvid. Hon kan försöka ställa sig upp/sätta sig ner och tittar på Milaya och skrattar.

Ibland skrattar hon så man kan tro hon glömmer att andas när storasyter gör något roligt!

 

Provsmakande håller vi på med men ännu har hon innte riktigt förstått det här med att "tugga" och svälja. Så vi har hittills prövat potatis, morot, gröt och päronpuré. Samma reaktion med allt. Men senaste dagarna har det gått lite bättre så snart ska nog här börja ätas!

 

Båda systrarna har varit lika med sömnen. Sover bra men vaknar och vill ha mat ofta. Somnar gott igen efteråt. Är allmänt ljudkänsliga när dom sover och vaknar lätt vid plötsliga ljud. Som faderns snarkningar t.ex... :)

 

Blygheten har ännu inte visat sig utan hon är nöjd med nästan vilken famn som helst. Däremot tycker Yamila inte riktigt mycket om när det är "ståhej" runt omkring. Vill helst ha lugn och ro annars kan hon bli grinig märker man.

 

Växer fint! Vid rådgivningsbesöket den 10.10.2014:

7440 gram & 68 cm

 

(Milaya vid samma ålder: 7860 gram & 65,4 cm)

 

Så roligt med olikheter! Man ska inte jämföra men just för att se olikheter tycker jag det är intressant. Dom är två helt olika individer både i utseende och beteende även om dom är "stöpta i samma form" =)

 

Det är en väldigt älskad lillasyster vi har här hos oss. Milaya har också mer och mer senaste månaden börjat prata med och försökt börja integrera Yamila i hennes egna lekar. Så himla härligt att se!

"Yamila titta, Yamila!"

"Yamila jag kommer strax"

"Nu far jag Yamila, syns imorgon"

"Smaka Yamila, det är mumsigt"

 

Och tusen andra saker Milaya kommer på under sina lekar =)

 

...Och Yamila är förståss gladaste ungen i världen när storasyster ger henne uppmärksamhet!

 

 

 

 

It´s going to be a...

...WEDDING!

 

 

Nu är kyrkan bokad och dom närmaste meddelade om våra planer så nu kan jag äntligen dela med mig här på bloggen också!

 

I augusti 2015 blir vi äkta makar och jag får dela efternamn med resten av familjen!

 

Vi ser båda mycket fram emot dagen när vi ska lova varandra resten av våra liv.

Jag trodde ADLRIG att jag skulle gifta mig och inte han heller. Men nu är vi alltså påväg att göra just det!

 

Sååå exalterad är jag över att på riktigt få börja ta tag i all planering. Men hjälp, var ska man börja... Alla små detaljer man måste tänka på, dukning, musik, program... allt!!

 

Blir nog mycket Bröllop på bloggen 10 månader framöver! =)

 

 

 

 

 

Crazyface

Alltså... Vad jag underhåller mig själv med en vanlig måndagkväll?!?

Jag spammar min fästman men mina ful-miner... Haha... Vet personligen inte varifrån jag fick idén så fråga inte ;)

Men så crazy som jag är så delar jag med mig av några till er också!







Efteråt tänkte jag skicka en någorlunda normal bild för att räta ut rynkorna och kanske radera minnet av mitt uglyface lite. :) Men svårt att se normal ut efter den ansiktsgymnastiken!!


Tur att herrn i fråga tycker om mig ändå ♡

Resultatet

Monday

Det här har jag nog nämnt förut... Men på ett sätt är måndagar våra söndagar. På helgen när Juan är ledig och hemma med oss har vi alltid något program eller projekt på gång. Så när han åker i jobbet på måndag morgnar så tar vi flickor här hemma en riktig slödag.

Så även idag!
Vi har varit till affären och handlat, det är det enda ”vettiga” vi gjort idag.
Och hör och häpna! Det gick utmärkt!!! Milaya skötte sig så exemplariskt som hon bara kan. Så jag är på ett väldans gott humör nu efter det. Kanske, men bara kanske... Håller den här två-årskrisen på att vara över?! :)
Man ska ju inte ropa Hej före man är över bron men det har varit en lite lätthanterligare storasyster på sistone så positivt inför kommande ålderskriser är jag. ...Dom tar slut :)






Dagens promenad. Milaya börjar verkligen greppa det här med pukycykeln nu och idag cyklade hon minst en kilometer!

Nu väntar vi på att mamma/mommo ska komma och smaska tacos med oss såhär på en helt vanlig måndag :)

Just nu...

... Bokar vi en resa åt Juans föräldrar så att de kan komma och fira jul med oss. Eller rättare sagt så bokar Juan och jag sitter med telefonen i handen.

Ska bli kul att ha dem här hos oss över jul och nyår. Inte minst för barnens skull!

Så en lite annorlunda jul blir det i år med mera av deras traditioner vilket ju blir intressant! Berättar mer om det längre fram, bara oktober än och kan ju inte börja tävla med Halpa-Halli ;)



Tidigare idag har vi vinterstädat gården. Flyttat utemöbler, studsmattan gick i vintervila och griseknoen fick flytta in i stallet med sin kompis, kaninen.


Sen blev det Me&I visning och som vanligt skulle man kunna köpa nästan hela kollektionen så fina som deras kläder är. Det blev hur som helst ett par julklappar till flickorna och en supermjuk och snygg kavaj till mig själv.
Fick dessutom träffa människor som jag träffar alltför sällan.


Så nu känns det som att den här dagen uppfyllt alla kriterier för en bra dag!

Juan’s birthdaypresent

One of Juan’s birthdaypresents was a ”dogtag” a kind of a plate for his necklace.
From before he has the chain from Kalevala (a finnish brand).
So now he got a plate with the girls names! He loved it :)

Daddy is home

Den här helgen har vi pappa hemma med oss och den går mest ut på en massa lek :)
Flickorna och kanske främst Milaya saknar sin pappa massor när han är borta och låter honom knappt gå ur sitt synfält de här dagarna han är hemma.



Yamila och jag fick en 2 timmar lång ”nap” idag också... Så skönt efter förra nattens skräpsovande. Yamila fick en dos. vaccin igår och hade feber inatt, sov oroligt och därmed jag också.



Jag älskar att hon vill sova så nära det bara går. Hon rullar ofta så nära mig hon kommer för att sova tätt intill... ♡

Idag smög vi oss in i min mammas hem medans hon var på jobbet. Hon fick en stor platt-tv av oss som vi inte använder. Vi installerade den, hade med oss rosor som vi satte i en vas och skrev en lapp om hur tacksamma vi är för hennes hjälp med barnen. Hon blev överraskad och glad när hon kom hem!
För övrigt njuter vi alla av pappa Juans närvaro utan några specifika planer.
Jag ska på ett Me&I klädparty imorgon och that’s it med program för helgen :)

Pippigula Adidas

Med nya inneskor är det ikväll dags för bandyträning! Som jag väntat på sen typ... förra fredagen :)

Med dom här ska jag förhoppningsvis bli snabb i svängarna!

Tyck till!

Nu är ni slöa med att kommentera igen kära läsare :)

Så därför tar vi en Tyck till -runda!

Vad är bra/dåligt med Börknäslivbloggen?

Vad vill ni läsa mer/mindre om?

Läser ni bloggen varje dag eller sporadiskt?

Headern, tummen upp eller ner?

Tyck till på en eller flera av frågorna, gärna allihop :)
Var anonyma om ni vill sålänge ni delar med er av er åsikt!

Tackar ödmjukast redan på förhand!


Hehe...

Best mom quotes

Ett färgsprakande rum

Idag satsade jag på att städa upp i kaoset här hemma!
Den här veckan har jag knappt orkat plocka leksaker alls så det var verkligen grejer överallt i hela huset! (återstår ännu att vika en massa tvätt, evighetsprojekt nummer ett!!)
Vet inte hur många ggr Milaya föll över någon av sina egna saker igår, ett säkert tecken på att det borde rensas på golvet.

Har ju visat bilder av vårt hem i olika omgångar och idag fotade jag lite i Milayas rum. Det här är ungefär så städat som det går att få det medans det leks där samtidigt som man städar :)
Ett färgsprakande rum är det åtminstone!


Ena undersöker mattan och den andra klär på sig Hollandstossorna...


Juniorsängen, mycket enkelt att byta ut spjälsängens ena sida till denna lågkant. Mycket nöjd med sängen som är köpt från Babystyle!


Mimmi Pigg pryder väggen ovanför sängen.


Den väldigt mysiga fototapeten som inspirerar till många olika diskussioner.


Och sist jättenallarna från Holland. Teddy (Den mindre) fick Milaya från farföräldrarna i Holland när hon var bebis. Bamse (den stora) är lillebror till Teddy och den fick Yamila från farmor och farfar i Holland nu i våras. Väldigt sköna och gosiga är dom!

Min egen soppa

Vardagsblogg, mammablogg, allmänblogg, träningsblogg, matlagningsblogg, handarbetsblogg

o.s.v. o.s.v...

 

Jag vill faktiskt inte sätta någon specifik benämning på just min blogg.

Det skulle isånafall vara, SOPPABLOGG.

 

Den består ju av mig och vad som kommer upp i mitt huvud.

Mina tankar, mina erfarenheter och upplevelser.

Hur jag upplever en viss sak kanske någon annan upplever helt annorlunda.

 

Javisst, jag skriver om vardagen, jag är mamma, jag skriver om allmänna ämnen och ibland om min träning. Någon enstaka gång i året kanske jag nämner min matlagning och handarbete vet jag knappt vad det är. Min målning däremot brukar få vara med på nåt hörn. 

 

Djurblogg och fotoblogg kan jag väl isånafall också säga att den här bloggen innehåller. Jag skriver om hästarna och jag tar en massa bilder, om än väldigt oproffessionella sådana! ;)

 

Registrerade mig idag på www.bloggar.fi och hade svårt att veta i vilken kategori jag skulle placera bloggen.... Allmänblogg eller mammablogg föll valet på och jag konstaterade att jag kanske mest av allt skriver om barnen och mig ur mammavinkeln så valet blev mammablogg.

 

Visst är det viktigt att det finns kategorier och vill ju gärna själv välja vilka bloggar jag läser genom att sätta dem i en slags "kategori". Men just min egen blogg är nog lite av en soppa! =)

 

 

 

Said by Milaya

En fundering som Milaya hade här för någon dag sedan.

Said by Milaya for a couple of days ago.

 

 

"Mamma mamma va e hede?!"

"Mom mom what´s that?!"

 

She was pointing with her hole body almost at something,

I had know idea what she was pointing at so...

 

"Vad menar du gumman?"

"What do you meen sweetheart?"

 

"Däääär, va e hede, en ballong?!"

"Theeere, what´s that, a balloon?!"

 

And she was pointing at, the MOON!

 

"Nej lilla gumman, det är inte en ballong, det är månen."

"No sweetheart, it´s not a balloon, it´s the moon."

 

"Jahaaaa, måååånen, kom hit månen!"

"Ahaaaa, the mooon, come here moon!"

 

"Månen kan inte komma hit, den sitter fast på himlen..."

"The moon can´t come here, it´s stuck in the sky..."

 

"Jahaaaaa, månen flyger!"

"Ahaaaaa, the moon is flying!"

 

 

- Milaya 2 år och 4 månader.

Reflektioner

Ännu ett år har passerat. Inatt är det 13 år sen en nära vän till mig lämnade jorden efter att själv ha valt det. Flera vänner som har lämnat jordelivet på ett eller annat sätt sedan denna dag men just den här vännen och den här händelsen är nog den som påverkat mig mest som människa och individ.
Vi var bara 15 år gamla och totalt omedvetna om sorg av det här slaget. Kan nog säga att det lamslog varje familj med tonåringar i hushållet denna regniga måndag den 8 oktober för 13 år sen. Att denna vän inte längre fanns hos oss chockade både ungdomar och föräldrar. Om de så kände den drabbade familjen personligen eller inte.

Personligen, formade denhär händelsen mig väldigt mycket. Det är nog just den här vännen, hennes beslut och handling som format mig allra mest. Om man ser till specifika händelser.
Öppnade mina ögon för livet och samhället, blev åtminstone fem år äldre på ett par veckor.

Sorgen var förlamande till en början, sen outhärdlig, efter det ”bara” påtaglig och med tiden blev sorgen mer och mer en del av livet. Man lär sig leva med sorgen men den försvinner aldrig. Om det så gäller en vän, ens syster, ens förälder eller till och med ens barn. Sorg är individuell och måste ses som sådan.

Att jag sen tror på ett liv efter vårt här på jorden gör just min sorg lättare.
Men ännu efter 13 år finns den där. För just denhär vännen och för flera andra vänner och familjemedlemmar som lämnat oss under åren...

Dop bilder 27.9.2014

Har igen efter ett långt uppehåll äntligen fått fram den stora kameran. Yamilas dop tackar vi för det! Så nu ska jag framöver försöka leverara lite bättre bilder och inte alltid bara telefonbilder här på bloggen. Borde ju faktiskt använda kameran då jag har en hyfsat bra en!

(Tyvärr var det ju inte jag som tog bilderna på dopet så bilderna är lite suddiga även om kameran är bra)

 

 

 

 

Det här är den biten av dopet när jag skulle kunna fälla en tår. Vet inte varför egentligen. 

 

Här visar vi upp oss för familjen i Holland som var med via Skype.

 

Dopbarnet, föräldrar, faddrar och barnens kusin.

 

Familjen

 

Barnens mormor och morfar.

 

Tårtan.

 

Gästerna.

 

 

Den viktiga sömnen

 Det här med att aldrig få sova...

Tänk vad man vänjer sig vid saker man aldrig trodde att kroppen skulle tåla.

Jag har alltid varit en sån som krävt mycket sömn. Minst 8 timmar.

Nu är det ganska exakt 3 år sen jag senast fick sova en hel natt, ostört.

De få gångger sedan dess jag har fått sova en hel natt så har vi antingen haft barnvakt för att det varit något speciellt den kvällen, det har blivit sent och ofta har vin funnits i systemet.

Eller så har jag varit på resande fot och då också haft sena kvällar eller annat som gjort att timmarna ändå inte riktigt motsvarat "mitt tidigare liv".

 

3 år är en rätt så lång tid.

Först har jag varit gravid och varit tvungen att springa på toaletten minst fem gånger VARJE natt. Det började ungefär 4 veckor in i första graviditeten. Suck!

Sen kom Milaya som inte sovit hela nätter utan mjölk förrän vi flyttade in i vårt nyrenoverade hus i februari. Då kan det faktiskt hända att jag fick några nätter utan ett enda uppvak! Men började vara ordentligt rund om magen igen där på grund av graviditet och dom nattliga toalettbesöken blev ett måste igen... Och sen i maj kom Yamila och nu äter hon istället på nätterna.

 

Vilket betyder, mor i huset får aldrig en ordentlig nattsömn.

Har jag fått minst ett pass per natt med sömn 4 timmar i sträck så känner jag mig rätt utsövd, det fick jag inatt. Haleluja liksom...

 

MEN summan av hela 3 års kalkylen är ändå att jag aldrig skulle vilja byta bort mina nätter. Hur jobbigt det än kan vara och hur trött jag än må vara ibland så skulle jag göra om det igen utan att blinka. Kroppen vänjer sig och anpassar sig, Vi är ganska fantastiska vi människor!

 

 

Men visst kan jag känna mig som ett elakt monster ibland när orken är slut och påfrestningarna stora. Ibland skulle det faktiskt vara skönt att kunna trycka på paus-knappen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att fira sina fötter

Yamila kan nu i dagarna fira en månad med sina fötter :)
Ungefär så länge har hon lekt med och undersökt sina fötter redan...
Milaya hittade aldrig riktigt sina fötter men Yamila är flitig med att gymnastisera.



Bara fem dagar kvar tills vi också kan fira att lillasyster är 5 månader... Helt otroligt!

Oct. 04, 2014

Ute och luftar oss lite just nu. Ikväll kommer vännen C. och håller oss sällskap över ett glas vin!

Träningsfredag

Blev visst inte något inlägg igår! Hade en fullspäckad dag.
Fixade till hästarnas vinterhage, städade lite, gjorde mammagrejer och hade på kvällen innebandyträning.
Vi tränar 90 minuter plus lite över en timme i färdväg fram och tillbaka så dit far hela kvällen.
Men det är verkligen min grej!
Min överrörlighet visar sig förståss lite här och där i handleden och knäna, men bara att försöka träna upp musklerna lite.

Säsongens matcher börjar snart men jag känner jag ska träna någon månad nu innan jag börjar delta i matcher.

Efter vår träning tog Saragozas män över salen...

Arrow

En av dom absolut bästa tv-serierna. Inte minst för att Oliver Queen är så snygg!
Innehåller allt vi kvinnor vill ha. Spänning, romantik och mystik.
Har ni inte sett Arrow så är det dags att göra det!

Vardagsrapport

En riktigt slödag idag. Barnen har lekt ”tillsammans” mycket idag vilket är jätteroligt och får mammahjärtat att växa lite varje gång.



Med att leka tillsammans menas mest att Milaya sitter på Yamilas lekmatta och pillar på saker medans Yamila vill och försöker peta på Milaya. Så fort Milaya pratar eller tittar på Yamila så lyser hon upp och skrattar gott. Hon är så kär i sin storasyster!!

Det vettigaste vi gjort idag är att vi var hos barnens Mommo på förmiddagen en stund. Förutom det har vi gjort typ ingenting, inget vettigt iallafall. Jag riktade in mig pp tvättkorgen vid ett tillfälle men ögonblicket var snabbt förbi och jag struntade i tvätten :)
Roligare att ligga på lekmattan och busa med ungarna. Eller ligga på soffan. Eller fixa barnvänligmiddag. Eller se på barnkanalen. Eller gå ut och leka en stund. Finns massor som är roligare än att tvätta och vika ihop tvätt!

Imorgon ska Milaya till dagis igen och jag ska ha en lite effektivare dag hade jag tänkt. Yamila åker med mommo till mina morföräldrar på förmiddagen och då ska jag fixa hästarnas vinterhage. Sen ska jag försöka få tag på en perfekt present till fästmannen som fyller år på lördag. Även om jag inte kan ge den före nästa fredag.... Och sen ska huset få sig en städomgång också. Kanske jag hinner pussa på och gosa med Yamila på tumis en stund innan Milaya ska hämtas också ♡