BÖRKNÄSLIV

 Det här med att aldrig få sova...

Tänk vad man vänjer sig vid saker man aldrig trodde att kroppen skulle tåla.

Jag har alltid varit en sån som krävt mycket sömn. Minst 8 timmar.

De få gångger sedan dess jag har fått sova en hel natt så har vi antingen haft barnvakt för att det varit något speciellt den kvällen, det har blivit sent och ofta har vin funnits i systemet.

Eller så har jag varit på resande fot och då också haft sena kvällar eller annat som gjort att timmarna ändå inte riktigt motsvarat "mitt tidigare liv".

 

3 år är en rätt så lång tid.

Först har jag varit gravid och varit tvungen att springa på toaletten minst fem gånger VARJE natt. Det började ungefär 4 veckor in i första graviditeten. Suck!

Sen kom Milaya som inte sovit hela nätter utan mjölk förrän vi flyttade in i vårt nyrenoverade hus i februari. Då kan det faktiskt hända att jag fick några nätter utan ett enda uppvak! Men började vara ordentligt rund om magen igen där på grund av graviditet och dom nattliga toalettbesöken blev ett måste igen... Och sen i maj kom Yamila och nu äter hon istället på nätterna.

 

Har jag fått minst ett pass per natt med sömn 4 timmar i sträck så känner jag mig rätt utsövd, det fick jag inatt. Haleluja liksom...

 

MEN summan av hela 3 års kalkylen är ändå att jag aldrig skulle vilja byta bort mina nätter. Hur jobbigt det än kan vara och hur trött jag än må vara ibland så skulle jag göra om det igen utan att blinka. Kroppen vänjer sig och anpassar sig, Vi är ganska fantastiska vi människor!