BÖRKNÄSLIV

Milayas första steg på egen hand kom i lördags. Vid flera tillfällen tog hon inte ett, inte två utan tre steg utan någon som helst hjälp.
Vi var på kalas med holländarna med familjer och där i allt "kaos" bestämde sig Milaya för att pröva gå. :) Först var det bara jag som fick se men sen visade hon pappa också och vi fick utbyta "föräldra kärleks blickar" till varandra. Så härligt att få uppleva hennes framsteg tillsammans. Hittills har vi haft turen att råka vara i närheten båda två när något nytt kommit som när hon lärde sig sitta, krypa, stå...
Hon har inte prövat gå sen i lördags men vad gör det. Några små fotsteg har hon redan vid 9 månader hunnit med :)

Lite skön träningsvärk har infunnit sig idag efter två dagars ridning. Igårkväll blev både jag och Byr svettiga av vår snabba ritt över Börknäset.
Det känns så skoj att få pyssla på i stallet, med hästarna och sitta i sadeln igen. Det gäller att träna nu om jag ställer upp och tävlar i maj, men det får vi se hur det känns då :) men jag har det i bakhuvudet iaf.

Det känns iaf såååå rätt att ha hästarna på gården igen.
Och fläsket ryker ;)

Nu är jag helt ensam hemma, om man inte räknar djuren, för första gången sedan graviditeten. Ingen man, inget barn. Juan kommer hem imorgon kväll och Milaya for till mommo. Jag ska nämligen infinna mig på jobbet före kl 7 imorgon bitti så vi tyckte det blev bäst så. Än att tvinga henne upp och ut i bilen 06.30 imorgon...

Ska bli riktig konstigt att gå och lägga sig ikväll men ser framemot att få sooova! :)

Milaya var lycklig över att få leka med mommo och hon hittade en bil som snälla mommo shoppat i grannstaden.

Idag blir vår Stora Milaya 9 månader.

 

Vi inledde dagen med att ta pulkan till hästarna och ge dem frukost. Milaya är så duktig och sitter o tittar på då mamma matar å klappar hästarna, får hon sitta på en av dem är hon riktigt nöjd. Första dagen hon såg dem här hemma var hon lite skeptisk först men det gick fort över.

Dagen till ära har vi också lunchat på Casa med M-gänget (Bara Milaya & My av barnen) och Englas mamma.

 

Det är ingen rdg den här månaden men Milaya växer så det knakar.

Senaste dagarna har 3 tänder börjat synas under tandköttet upptill, "huggtänderna" och även den ena i mitten upptill. För 3 dagar sen kom den ena igenom och det lyser nu en vit liten sak i munnen :)

 

Alla ni småbarnsföräldrar som har ett nätverk av familj o vänner som har möjlighet att hjälpa till med småttingarna... Ta vara på dem, det är inte alla förunnat.
Nu börjar vår flicka vara så stor att många saker börjar vara enkla att göra medans förståss andra saker blir svårare.
I början var det svårt att bara kunna ta en dusch, nu är det nästan möjligt.
I början var det lätt att ha med henne överallt, nu är det svårare.
Det kan handla om att man skulle behöva avlastning 15 minuter eller ett par timmar och för de som har ett nätverk som fungerar är detta säkert inte ens något dom anser vara speciellt fantastiskt.
Men för sådana som Juan och mig är det alltid så att någon måste vara hemma för att det överhuvudtaget ska fungera. Och visst det är ju vårt barn... :) men ibland, bara att kunna handla själv blir det bästa på hela månaden. Och då har vi ändå en dotter som är nöjd att vara med på det mesta.
Eftersom Juans familj bor i Holland så försvinner en stor del av nätverket och jag brukar inte ofta tänka på det här men nu har Juan åkt iväg till Holland på affärsresa. Och här står jag, med världens gulligaste unge som bara får finna sig i att mamma ska göra massor, mata hästar, konka vatten, handla mat, städa upp osv.. för att inte tala om allt jag skulle behöva göra som inte blir gjort...
Men tillbaka till vad jag ville ha sagt... Att ni som har hjälpredor vid behov ska ta vara på dem och låt dem veta hur värdefulla dom kan vara när ni känner att dom behövs :)

 

 

 

Hästen är gjord för att beta sparsamt gräs, buskar, rötter, blad, grenar, bark mm. Allt detta i små munsbitar över lång tid. Hästar sover bara ca 4 timmar per dygn och resten av dygnet delas mellan ätande, förflyttning och sociala aktiviteter. Om vi ger hästen löst hö på marken eller golvet så blir det alldeles för lättillgängligt vilket gör att hästen "suger i sig" höet alldels for fort och tuggar alldeles för dåligt.Det är otroligt viktigt att hästen tuggar maten mycket noga för hästens mättnadsreceptorer sitter i käkmuskeln inte i magsäcken som på oss människor. Det är således inte förrän hästen har tuggat tillräckligt mycket som den känner sig mätt, nöjd och kan tänka sig att göra andra saker än att äta. Att servera hästen portioner med hö förstör situationen ytterligare eftersom höet då vanligen hinner ta slut innan hästen känner sig mätt och detta skapar en inre stress och oro för att någon annan skall komma och ta den "lilla" mat som finns tillgänglig. Detta gör att hästen äter ännu fortare och blir sur och grinig i ätsituationer. Målet skall vara att kunna ge hästen kontinuerlig tillgång till grovfoder utan att den för den skull äter för fort eller för mycket (ofta kallat Slow Feeding) och det är här som SMHN kommer in.

SmåMaskigaHöNät.

 

 

Du kanske inte trodde det men de flesta hästar föredrar faktisk att pilla ut höet genom ett SMHN framför att äta löst hö från marken så snart de har vant sig eller jag kanske skall säga glömt bort att höet kan ta slut. När hästen tror att höet växer i nätet på samma sätt som det växer på vallen så försvinner ätstressen och den börjar äta både långsammare och mindre volymer. Jag får ofta rapporter om hästar som själva justerar sin vikt så snart de har vant sig vid SMHN. Det roliga är att en överviktig häst kan äta tillsammans med en underviktig häst från samma SMHN och den överviktiga hästen går ner i vikt samtidigt som den underviktiga hästen går upp i vikt. Detta kan bara förklaras av att när hästen börjar äta som den är gjord för så börjar hela systemet fungera som det är gjort för.Det finns även andra fördelar med SMHN.

 

 När hästen vräker i sig en portion hö på kort tid så kommer detta att åstadkomma mycket höga insulinnivåer i blodet till skillnad från när den pillar i sig mat i en jämn takt över en lång tid genom ett SMHN. Insulinets roll är att försöka göra så att sockret lagras i muskel-, och fettcellerna, i stället för att bli kvar i blodet. Det socker som inte förbränns i musklerna lagras som kroppsfett (detta gäller även på människor). Höga insulinivåer leder både till höga nivåer av andra hormoner, drastiskt ökad risk för laminitis (fång i hovarna) och även efter en längre tid insulinresistens (IR, diabete typ 2). Insulinresistens betyder att kroppen inte längre reagerar på insulinet och allt socker blir kvar i blodet och insulinnivåerna bara blir högre och högre i ett desperat försök att bli av med sockret.
Alla Shettisar och många kallblod är insulinresistenta från födseln och man kan säga att graden av insulinresisten minskar med hur ädel raser är. Engelska fullblod lär ha den största förmågan att lagra glucos direkt i musklerna för senare användning. Nu är inte SMHN den ultimata lösningen på alla problem utan bara ett verktyg att använda i arbetet att få hästen att må bra. Om hästen inte har någon annan stimulans än att äta hö så kommer den sannolikt att göra det för mycket även ur ett SMHN. Det är därför viktigt att hästen lever i en stimulerande miljö och även har tillgång till andra fodermedel med lägre sockerhalt (vältröskad halm, bark från lövsly) som den kan sysselsätta munnen med.

 

 

Tänk dig själv:

- Inga fler tidiga mornar för att hinna utfodra hästen före jobbet.

- Inga stressiga lunchfodringar.

- Inget mer dåligt samvete för att du är sen till fodringen.

- Sovmorgon utan dåligt samvete på helgdagar när det ändå regnar (eftersom hästen alltid har tillgång till grovfoder).

- Ingen risk för att hästen får magsår för att den är utan mat för länge.

 

Hästen blir dessutom:

- Friskare (risken för kolik och magsår minskar drastiskt)

- Av med olater.

- Mer harmonisk.

- Snällare mot människor och flockmedlemmar.

- Arbetsvilligare.

- Uthålligare.

- Presterar bättre.

Hästarna slutar även konkurrera om maten så det blir inget mer ”tjafs” i flocken/stallet vid utfodring.

Du behöver heller aldrig vänta på att hästen skall äta innan ni kan börja jobba.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Milaya gör inte saker i samma ordning som andra barn, iaf inte vad gäller tänderna. :) Hittills har hon varit tandlös men nu kommer två på en gång. "Huggtänderna" uppe, alltså de två som är på varsin sida av mitten upptill. Syns att dom kommer igenom när som helst. Hoppas fröken inte behöver vara så sjuk pga det.

Hon står överallt nu utan att hålla i sig, snart är det full fart framåt! :)

Fastän man ibland känner att dagarna är tunga, i och med att nätterna kan kännas långa, eller egentligen för korta... Så är detta ändå en tid man definitivt inte skulle vilja missa. Så mycket som händer medans Milaya utvecklas i racerfart, inte konstigt att det kan vara svårt för henne att sova i perioder.
Nu är vi igen inne i en lite bättre period och det känns som om jag någorlunda är utsövd när morgonen kommer.
Istället skall jag klaga lite på värken från hell. Har ett skov av värk överallt, idag är det speciellt nedre ryggen och !! tummen! Eftersom jag är så överrörlig i mina händer speciellt, så börjar dom snabbt plåga mig. Kan inte längre lita på dem när jag bär t.ex. tallrikar, det blir "bakslag" och de böjer sig bakåt eller gör ont när jag försöker hålla emot.. nåja inte mer om den saken.. Denna gång var det alltså ena tummen. Men det flyttar mer eller mindre varje dag så hoppas skovet är över snart, reuma, överrörlighet eller whatever jag skall skylla på.
Annat som hänt är att revyn är över för i år och gänget kommer att saknas som alltid, men i maj blir vi bjudna på kryssning så då ses en stor del av gänget igen. Kul!


Viktigt att nämna är att stallet är i princip inflyttningsklart tills hästarna hämtas i helgen. Hö och halm är på plats och elstaketet i hagen ska bara ses över en sista gång.
Juan bygger just nu en foderstation till mig, den snällaste någonsin! ska berätta mer om denna smarta grej senare. Allt för att få det att funka med småbarn och hästliv utan att någon skall bli lidande.

Ikväll har vi firat pappa/moffa med tårta på hans födelsedag och imorgon är det vändagen, som förståss alla redan vet, Milaya och jag firar den på tumis för pappa i familjen skall ut på jobbresa imorgon.
Men vi firade lite ikväll istället :)

Happy Valentine bloggare!

Vår älskade dotter överraskade oss med att ställa sig upp och stå utan stöd igår kväll. Som om det var det minst märkvärdiga i världen, hon såg iaf ut att tycka att det där var väl ingenting medans vi satt båda två med hakan i golvet och sen stirrandes på varandra innan vi började skratta. Once in a lifetime moment... :)
Idag gar hon stått både här o där, många ggr.
Dessutom har hon idag börjat klappa händerna "med flit", speciellt när man sjunger 'klappa händerna när du e riktigt glad...' sången.
Milaya sötnosen!

Milaya har gått och blivit 8 månader medans jag haft uppehåll på bloggfronten.

Rättare sagt den 20 januari... och nu är vi redan inne i februari, tiden går verkligen allt för fort!

 

Nå, framsteg som vår lilla fröken gör är många.

Hon kryper i en väldig fart, står upp var som helst det finns något att dra upp sig i och går runt soffkanten eller bordskanten.

 

Dom senaste veckorna har verkligen gått från botten till toppen.

Har haft en kort period av botten när vi sov dåligt, Milaya var sjuk (hade 38.6 graders feber) och jag var allmänt down.

Sen en vecka av normalt flöde och nu en bättre vecka med glatt barn, som bara vaknat 2 ggr inatt!! och vi har även tagit beslutet att jag ska ta hem hästarna igen! =)

Åtminstone ska det prövas på hur det kommer att funka med hästarna. Stefán som annars har hand om dem (sveipur o byr) ska till Island på jobb och Juan kommer att ha pappaledigt. Så då passar det ju utmärkt att testa om det kommer att funka.

 

Annars flyter allt på i samma takt som vanligt. I helgen hade vi barnvakt, Milayas mommo ställde upp och vi fick vara ute och umgås med vänner.

I helgen som kommer är det revyårets sista helg och där ska jag iaf infinna mig lördag för den sista sminkningen av revyspexarna.

 

Löpbandet står nuförtiden i vårt vardagsrum ( i brist på annat utrymme) och används mer eller mindre dagligen.

Riktigt nöjd med mitt inköp =)

 

Vi har hunnit flytta in vår säng i vardagsrummet, fixa "eget" rum till Milaya och vi har även hunnit inse att det inte funkade så nu är allt tillbaka på sin ursprungliga plats och vi sover igen mycket bättre. Milaya sov ju bra ensam i rummet de första nätterna men det blev snabbt ohållbart att springa in till henne minst en gång i timmen nattetid.

 

Men slutsatsen är iaf att det kommer att bli en underbar vår med en växande underbar liten unge och två hästar på gården som kräver min fysiska uppmärksamhet =)