BÖRKNÄSLIV

Här är det tystare än vanligt, ni får stå ut med en sådan period just nu.

Vi har mycket på gång. Ska börja renovera källaren, julen närmar sig, snart är svärföräldrarna här och barnen är sjuka mer eller mindre jämt känns det som.

Milaya går på sin andra kur för öroninflammation nu. Slutade första i tisdags och började andra igår.

Vi har sovit lite bättre senaste nätterna men det är ändå inget att skryta över.

Har helt enkelt fullt upp så när jag sätter mig ner orkar jag inte tänka, än mindre skriva ner det.

Har massor av tankar och åsikter om nya giftaslagen för gaypeople, mera kärlek åt folket. Om adoptioner och allt vad det väcker för känslor för folk... Jag har tusen åsikter om vår stads tvåspråkighet, om vårt nya Mitt i stan-hus och om politiken. Men det orkar jag inte sätta mig in i nu, annat än att jag tycker det är ett himla tjat om skrytbygget... Visst, det var kanske väl tilltaget och det passar inte in i sin miljö osv... Men ett hotell behöver stan, en kultursal behövs också enligt mig som är lite av en kulturmänniska. Hur som helst så står huset där nu och det är inget att gnälla om. Så ser ju läget ut nu och vi kan istället njuta av vad som finns att tillgå. Ny bio, ny restaurang osv...

Det är min snabba åsikt om den saken.

Sen är det lillajul och jag har noll feeling. Ljusstakarna ska jag leta fram nu tror jag. Imorgon ska jag göra en julkorg av några hyacinter jag köpt.

Imorgon har vi träningsmatch i Kristinestad och nästa helg turnering i seriespelet.

Jag ska spela match för första gången med Saragoza, tjohej, behöver ett eller två lycka till!

Hittade en gammal medalj för innebandy sen -99 idag i källaren, passande :)

Sen ska det börja planeras för jul tillsammans med holländska familjen. Vilket ju blir alldeles fantastiskt roligt att få njuta av julen med dem!

Over and out!

Nu ska jag försöka mig på ett inlägg. Varit på väg attblogga flertal gånger senaste dagarna men inte riktigt hittat den där gnistan.

Jag är förkyld igen och allmänt seg också. Halsen är ”tjock” som en irriterande, svullen 

 och ovälkommen gäst.

Milayaoch jag kom inte alls överens under helgen men nu senaste dagarna har det gått bra igen. Det är en väldigt dålig kombination, trött mamma och trotsande unge. Det är då pedagogen i mig sover och den gnälliga morsan visar sig i stället. Jag tycker inte om den gnällande morsan...

Gillar bättre en utsövd och tålamodig variant av mig själv... Därav också bloggpausen skulle jag tro...

Vi hann också med en hel del under helgen. Bl.a. hann jag till Sundom för en ridtur, sen en utekväll med vänner. På söndan kollade vi in en eventuell lokal för festligheterna nästa sommar. Men blev lite besviken! Vacker utsikt har dom där åtminstone.

Sen lite julpyntande i form av stjärnor och lite annan belysning. Tomtar och sånt får vänta en vecka eller så ännu, känns lite dumt när det inte alls finns någon snö.

Sen har ett par dagar gått av den nya veckan med bland annat familjestugan igår och idag städning.

Milaya har varit med om sin allra första dagisfotografering idag så nu väntar jag med spänning att få ett meddelande om beställningen!

Lilla tornadon verkar i allafall ha fastnat på bild idag även om mor i huset var lite orolig att hon skulle vägra :) dukti tjej!

Lite slött här just nu, men håll ut, snart drar jag igång igen!

Det har bara varit flera såna här dagar på sistone ;)

Min andra halva har varit sur, jag har varit sur och speciellt Milaya har varit trött,  grinig och gjort uppror över allt och inget sjuhundra sjuttioelva gånger.

Alltså en lång och jobbig dag. Fast jag inte ens orkat tappa tålamodet... Skulle jag ha jort det idag skulle jag ha lagt mig ner i en knut för att gråta, så tur att jag slapp det iaf.

Dagen är äntligen över, nu sova och hoppas på en bättre dag imorgon!

Töltgårdens alla fyra musketörer fick vara ute idag. Riktigt skön ridtur i nysnön med hästvänner.

Look what daddy came home with today!

A ”small” horse... :)

Happiness on a high level here after that!

Ibland drömmer jag om en öde ö, en bok och tystnad... Massor av tystnad...

...Och god mat ;)

Vi har inte tidigare i år varit så nära lillajul som vi är nu.

Jag har äntligen fått upp alla julgardiner och fixat lite juliga kuddar.

Stjärnor i fönstren får bli nästa projekt, men först lunch!

Inte hundra procentigt nöjd med gardinerna, de faller inte riktigt snyggt. Men i år får det lov att vara såhär och sen får vi se om det blir något annat till nästa år :)

Och, jag vet att fönstret i hallen är jättesmutsigt, däremot tänker jag inte göra något åt det ännu på någon vecka. En katt som sitter och trycker på utsidan och en tvååring som kladdar på insidan, så det är ingen vits ;)

Jahapp... Det blev inte krupp men troligen öroninflammation!

Jag har sovit sammanlagt 3 timmar inatt, Milaya sover tack och lov nu sen kl 5.

Ska till hvc lite senare, skulle fått åka genast men vill låta henne sova nu när hon faktiskt sover...

Stackars liten... Man blir så hjälplös...

SKRÄP!!

Jag kan ju påpeka att jag är passligt trögtänkt och blek som spöket laban dag...

(utsäkta att texten inte är centrerad, blogg.se verkar ha lite problem med den uppdaterade versionen av mobilbloggandet... Fixa det tack!)

Juan, min bättre andra hälft, vem är han egentligen?

 

Juan är född 1981 och uppväxt i Maassluis, Holland.

Han var en riktig bråkstake redan från att han lärde sig gå vid 7 månaders ålder.

Ställde till en massa rackartyg i sin ungdom och gillade att festa till det på nattklubbar ända in på morgontimmarna. Någon riktig utbildning lyckades han aldrig riktigt med.

Han började ganska tidigt jobba inom växthusbranschen, med att bygga växthus. Han har rest runt i hela Europa och varit en byggsten i massor av olika byggprojekt. 2004 kom han för första gången till Närpes för att bygga ett växthus, då anställd av ett holländskt företag.

Redan då lärde vi känna varann och han flyttade sedan hit 2005, för att han fann kärleken, fast då inte i mig utan det hände långt senare i historien =)

Men Juan har alltså bott här i vårt plattland sedan 2005 och för snart 4,5 år sedan startade han sitt företag inom växthusbranschen. Han bygger blockväxthus, underhåller dem & servar det mesta som en växthusodlare kan önska. Säljer också det mesta en odlare kan behöva. Har flertalet anställda och i dagens läge även en kompanjon, också han holländare.

Han brinner för det han gör även om det ger honom ganska många gråa hårstrån varje år men tror karln skulle bli deprimerad av att vara en vanlig arbetare efter att ha fått smaka på egenföretagar livet.

 

Som tur är så växte Juan upp och bråkstaken blev en gentleman, som sällan skådas häromkring, som är duktig på det mesta.

Mästerkock i köket och har gröna fingrar med växter och blommor.

Här hemma sköter han om hemmet lika mycket som jag, när han har tid. Han både torkar damm och tvättar fönster vid behov, vilket ju vilken kvinna som helst uppskattar!

Han/Vi är kärleksfulla varje dag men han kan också vara en riktig pina flera gånger om dagen! Karln är nämligen född med världens envisaste personlighet. Dessutom är han lite av en dramaqueen genast det är något, haha!

Detta skyller jag på hans spanska blod, eftersom Juans ådror till hälften består av spanskt blod.

 

Juan gillar som många andra pojkar och män allt möjligt som har att göra med krigsspel, motorer och fart. Tyvärr hinner han nog inte med något av det för han ägnar all tid till företaget och familjen. Får hoppas att han inom rimlig framtid också får lite tid till sina egna intressen också.

 

Sen är det ju det här med språken!

Juan talar flytande svenska, det som kan märkas lite är någon ändelse här och där som blir fel. Men han har ett enormt stort ordförråd och hittar synonymer lättare än mig oftast. Helt otroligt. Förutom svenska talar han förstås holländska, engelska och även tyska. Sen börjar han mer och mer förstå finska också. Plus lite av varje ur olika språk som han snappat upp, och minns! Ett riktigt språkhuvud har han!

Hemma pratar vi sinsemellan mest engelska, för att det på nåt sätt sitter i sen han kom till Finland.

Sen i sällskap med andra människor pratar vi svenska också sinsemellan men ensamma gör vi det sällan. Han pratar både holländska och svenska med barnen, jag försöker dock få honom att prata mer konsekvent holländska men vet att det kommer sen ju mer Milaya börjar snappa upp och prata själv. Fast redan nu förstår hon (och jag) det mesta av vad han säger.

Här är det alltså multinationellt med tre språk dagligen!

 

Juan och jag "hittade varann" och blev ett par 2011, ungefär 10 månader senare föddes vår första dotter och sen dess har vi både hunnit renovera hus och få en dotter till samt förlovat oss och planerar bröllop. 

Här spiller vi ingen tid! =)

 

Vi har gått igenom stora prövningar, ingen prövning är större för ett förhållande än att bli föräldrar. Det har vi lyckats klara av x 2 plus att vi renoverat hus och bygger upp ett företag. Inte en enda gång har vi tvekat och jag kunde inte älska en envis gubbe mer än vad jag redan gör!

 

 

(Vi skriver alltid till varann på engelska och han tycker att han kan bättre uttrycka sig då, så då känns det mer än rätt att jag återger er infon på samma språk.)

 

1. The long summer evenings

2. The big and quiet spaces

3. So much green, like the forest

 

 

1. The people speak 9 out of 10 different languages

2. Good public transport

3. The history

 

 

The biggest diffrence between them is the amount of people in small and big spaces.

 

Live it to the fullest & buhjakashaa...

 

 

You can write on your blog that I really think/know that I´m a really lucky guy to have 3 beautiful girls in my life...

 

 

Det sista fick såklart mig att smälta lite!

Tror att jag fick med det mesta väsentliga om denna stiliga karl, tror att han gärna svarar på frågor om någon har såna på lager. Om Holland vs. Finland t.ex. Finns mycket att prata om där!

 

 

Fick för en stund sen en riktigt värmande komplimang av min vän Stefán, min islandshäst mentor.

Byr är hos honom nu sen lite mer än en vecka tillbaka. Meningen var att han ska stanna där över vintern, men nu har Stefán skadat sig så nu funderar vi på andra alternativ...

Hur som helst så skrev denna enormt duktiga hästkarl till mig att han var imponerad över i hur bra form Byr var!! Jag som knappt hunnit rida alls sedan augusti, men har försökt rida riktigt ordentligt när jag ridit istället.

”Bra tölt, bra trav och så avslappnad...”

Wow, vad roligt att höra :) Tror också Byr mått bra av lite semester.

(foto: Malin K)

Nu växte jag i allafall några cm och kommer leva på den komplimangen ett bra tag! Så roligt att höra!

Jag som tänkt ta lektioner med jämna mellanrum av honom under vintern, nu blir det inte så... Men huvudsaken islänningen repar sig och att min håriga islänning får motion. Hur det löser sig får vi se!

Ny vecka med nya möjligheter!

Vi började dagen med mys i sängen, frukost och nu barnkanalen.

Yamila hade nyss morgongympa i soffan, hehe, hon är en liten ”spilevink” vår lillasyster.

Synd att min LG, som jag köpte för att kameran sades vara så j*vla bra, inte alls är så bra... Telefonen i sig är toppen men kameran är helt klart sämra än Samsungs kamera. Så ni får stå ut med suddiga och gryniga bilder tyvärr!

Det ska vi ha även om pappa Juan åkt iväg till Åbo den här veckan. Vi tjejer är tuffa varelser :)

Sitter som bäst i Töysä och väntar på SC Saragozas andra match för dagen. Idag är jag bara med och kollar, nästa matchdag tänkte jag vara med på ett hörn. Idag agerar jag fotograf :)

Vi tog en tur via Tuuri också och shoppade en timme på förmiddagen. Dom hade en hel avdelning med julsaker som jag tyvärr bara hann springa igenom, skulle kunnat vara där hela dan!! Kanske hinner jag hit ett varv ännu innan jul, några julklappar följde med hem iaf.

Ja, vem är han egentligen, mannen i mitt liv, barnens far och min blivande make...

Jag har ett inlägg på gång, en presentation av min fästman Juan, lite om vem han är, vad han gör, gillar och hur det kommer sig att han idag bor i Finland istället för i Holland. Bland annat!

So stay tuned... =)

 

Jag väntar mest hela veckan på fredagskvällarna, samtidigt som det svider lite att missa idol. Idolnörd som jag ju är!

Men det är så sjukt kul att spela innebandy, även om jag ofta känner mig som en elefant i ett glashus... hehe.

Det ändras förhoppningsvis med tiden. Mera övning bara...

Nu i november har vi sena träningstiden så vi börjar först 20.30. Passar ju perfekt för småbarnsföräldern!

Idag har soppabloggen fått en helt ny design!

Wohooo!

Ännu finns saker att pilla på med, ändra och förbättra. Men efter fyra timmar av kodande hit och dit så tycker jag det räcker för idag. Bilderna kommer troligen att bytas ut nu som då, men för tillfället får ni skåda och begrunda vad som nu är =)

 

Även mobilversionen har uppdaterats lite och jag hoppas ni ska trivas med nya looken!

 

Två år, då tänker de flesta av oss direkt på ett trotsigt barn, åtminstone jag gör nu det.

Ibland skulle man ju bara vilja stänga in sig själv i en lådaoch inte komma fram igen förrän det är över!

 

Tvåårstrotsen, den livsviktiga utvecklingen som barn går igenom under en period, i åldern någonstans mellan 2 och 3 år.

Vissa barn märks det tydligt på medans vissa inte får en lika tydlig "jagutveckling".

Jag läser mycket i ämnet just nu, främst för att vår dotter är i just den åldern och på henne märks det tydligt, varje dag. Jag känner mig som världens sämsta mamma vissa dagar då mitt tålamod tryter av trötthet, av att vara vaken många gånger per natt med vår 6 månaders bebis.

Man borde ju orka med allt för att vara en "supermom" idag. Jag gör det inte. Men jag gör mitt bästa varje dag och även om jag ofta om kvällarna har dåligt samvete för en eller annan händelse och konflikt vi haft under dagen så måste jag endå konstatera varje gång, att med de förutsättningar jag hade just då så skulle jag inte kunnat eller orkat göra det annorlunda, även om jag borde.

Jag är väldigt noggrann med två saker. Som jag också läst är dom två viktigaste i sammanhanget. Jag är kärleksfull och visar att jag finns där, samtidigt som jag är konsekvent och kan kanske uppfattas som sträng i andras ögon. I allafall i de ögon som själv inte haft en "jagutbrytande" tvååring.

 

Här tänkte jag skriva lite om sådant jag läser och som hjälper mig och även tipsa er med lite länkar, om ni skulle vara i en liknande situation som oss.

"Vi talar gärna om trotsåldern, eller självständighetsåldern, som något negativt, men det är en mycket viktig period i barnets utveckling. Barnet måste testa gränserna för att hitta sin plats i familjen och utveckla sin inre röst, den som ska tala om för barnet vad som är rätt och fel i samvaron med andra människor. Tänk också på att envishet är en bra egenskap för den som klara att hävda sina egna intressen här i världen.

Ingen får störa mig då, haha, om det vore så enkelt! Sällan man får sitta ifred, åtminstone inte den där timmen mellan 21 o 22. Alltid ett av barnen som inte hittar sömnen eller dylikt. Men jag försöker i allafall få koppla bort skallen ett par timmar på onsdagar.

Med början kl 21 när Bonde söker fru kommer på sveriges tv 3.

Flera år har jag inte följt programmet då bönderna varit ointressanta eller bara för mycket.

I år tycker jag det är en bra blandning av bönder och många vettiga tjejer också. Sen tittar jag mest för själva bondebilderna. Vackra vyer och gårdar.

Har en liten favorit nu också(lite småkär är jag till och med, haha!), han den där Erik är charmig på ett lite nördigt sätt med sina runda glasögon och får mig att tänka på en vuxen Emil i Lönneberga! Han verkar vara en djup kille med mycket att säga och mycket att upptäcka. Däremot Sebastian, muskelnallebjörnen, stör mig lite med sin uppsyn. Går liksom inte riktigt att placera den karln någonstans! Och ta på lite kläder när du är i tv, inget fel med lite naken hud men måste man verkligen gå omkring så jämt?!

Sen är det ju Greys Anatomy, som är lika bra nu som förut. Varje säsong är verkligen innehållsrik och intressant utan att bli överdriven. Måste vara en av tidernas bästa serier. Enda som konstant stör mig var att Mark ”dog” och lämnade serien. Han var en frisk fläkt.

Så nu vet ni alla vad jag pysslar med på onsdagskvällarna ;) 

Dreglar över en sötnördig bonde och lever mig in i Greys. Great!

Det firar jag lite med att lyssna när hon sjunger ABC-sången med Blinka lilla stjärna melodin så felfritt som en 2-åring kan. Nästan varje bokstav sitter där den ska. Måttligt stolt över hennes eget intresse i bokstäver och siffror :)

Ska lägga upp en video på min instagram. Följ mig där om ni inte redan gör det! Ni hittar mig under Borknasliv :)

Om hur småföretagare kan och borde marknadsföra sig via sociala medier.

Jag är så inne i både Facebook och instagrams innehåll så jag glömmer lätt att alla inte är så insatta i hur dom funkar. Pinterest däremot har jag inte förstått mig på riktigt men efter ikväll ska jag nog klara av det kontot också.

Att leva i en företagarfamilj är både spännande och nervpåfrestande, det har många positiva sidor men också flera negativa.

Alla i min närmaste familj är i dagsläget företagare, utom jag själv som avslutade mitt hobbyföretag helt och hållet. Hästverksamhet kommer det att ta x-antal år innan jag har tid för igen och vet då inte i vilken skala det blir. Det får tiden utvisa.

Men vad gäller vår familjs olika företag så är det kanske främst min mammas Må bra-behandlingar företag som har verklig nytta av sociala medier.

Förhoppningsvis kanske jag också får någon snilleblixt till något supersmart företag någon dag! Men trivs riktigt bra med att vara en del av fästmannens Ab och kommer snart vara delvis oficiellt anställd där också om allt går enligt planerna. 

Tillbaka till sociala medier, #hashtags är ju väldigt populära just nu och är ett slags gemensam nämnare för sökord. Placera # i början av ordet och du finner alla bilder/microbloggar och dylikt som tar upp just det ämnet/den hashtaggen i sin text.

Twitter går tydligen under kategorin ”microbloggar” vilket jag inte visste. Har inte använt mig av Twitter själv utan bara sett andras konton där. Efter ikväll känner jag mig lite sugen att kolla in atmosfären där också.

Jag älskar möjligheterna som finns med sociala medier, bloggar och hela internet.

Det må vara skit för kroppen med wi-fi och sånt men det är fantastiskt vad människor åstadkommit i datavärlden på väldigt kort tid! 

Yamila är fortfarande/igen febrig och mor är trött.

Kombinationen resulterar i slöa dagar här hos oss.

Milaya och jag tog oss ut på en promenad i duggregnet igår kväll. Rätt skönt faktiskt. Men typ det enda vi gjorde igår.

Nu på förmiddagen var S. och Engla här och förgyllde några timmar.

Ikväll ska jag sitta i skolbänken är det meningen.

Nu är det dessutom dags att börja med middagen så vi inte svälter ihjäl innan klockan blir fem...

Inte mycket att skriva om i vardagsväg här alltså, 2-årstrotsen skulle jag däremot kunna skriva många rader om, just idag är vi däremot förvånansvärt överens :)

Ibland måste man ju få klaga lite...

Bloggtopplistan på bloggar.fi verkar lite knasig.

Förra veckan visade statistiken där att jag skulle haft runt 600 unika besökare när jag egentligen hade strax över 1000.

Börknäsliv ligger alltså några placeringar längre ner i listan än vad den borde.

Okej, detta spelar ju egentligen ingen roll men är väldigt irriterande att ligga på en lista som är missvisande. Så har funderat att ta bort mig därifrån...

Jag har mailat med admin som skrivit att han skall åtgärda problemet men det är flera veckor sen och det är ett litet irritationsmoment i min bloggvärld, om man kan säga så.

Ni andra finlandssvenska bloggare som är registrerade där, har ni haft problem med statistiken på bloggar.fi?

Idag blir Yamila 6 månader!

Det firar hon med att vara febrig, snorig och ha ”tandvärk”. Tror åtminstone att det är tänder på kommande. Men hennes förkylning är snart inne på tredje veckan och hon besväras av mycket slem. Det blir nog ett besök till hvc igen på onsdag om febern fortsätter.

Gnällig är lillan och sover dåligt gör vi nu också så mor är trött.

Men om vi bortser från det så är vår halvåring lika söt, snäll och charmig som annars.

Hon står på knäna och gungar, man riktigt ser hur hon försöker komma på hur tusan hon ska få det att gå framåt. Sitter allt stadigare och försöker själv ta sig från liggande till sittande, hon kommer halvvägs.

Yamila blir mer och mer stark i sina åsikter och det märks att nog hon också kommer ha temperament även om hon hittills varit så ”nöjd” med allt.

Nyfiken i en strut är hon och vill numera undersöka allt hon kommer åt. Älskar att vara med när storasyster leker och vill gärna vara i hennes rum och smaka på alla saker.

Hon har nu också äntligen för en vecka sen förstått riktigt ordentligt att mat går att svälja och att mat är gott! Så nu äter hon flitigt enkla små smakportioner. Namnam!

Jag är lite kär i vårt hem, det får man ju vara. När det dessutom är mitt barndomshem så ligger det mig lite extra varmt om hjärtat.

 Finns så många minnen i dom här väggarna, även om vi ju tagit bort en hel del väggar för att få den öppna planlösningen och därmed stora rummet på 72 kvm. Stora rummet innehåller kök, matplats, vardagsrum och tv-hörna.

Just nu prövar jag möblera om lite inför julen. Ska ju passa en julgran också i vardagsrummet och vi kommer vara rätt många här över julhelgen så vill få det praktiskt men snyggt ordnat. Ett par julgardiner är redan uppe men det är mest på ”prov” :)

Här är hur det har sett ut nu innan.

Dagens projekt. Ännu har vi inte bestämt hur vi vill ha det. Väntar på att Juan ska komma hem sen idag och ha en åsikt. Enligt bilderna röstar han på nedre alternativet. Jag tror jag gillar övre bättre med tanke på en julgran. Vi får se!

Det bästa är att han ska ta hem pizza när han kommer från jobbet! :)

Hoppas att alla fäder, mor- och farfäder har en alldeles underbar dag och blir riktigt uppassade just idag!

Här verkar det dom att far i huset vill koka sin egen farsdagsmiddag så då är det bäst att låta honom få sin vilja igenom ;)

Vi ska älska honom lite extra bara för det! 

Presenterna som Milaya och jag pysslade ihop i fredags var kylskåpsmagnet gubbar. En till pappa och en till moffa.

Riktigt nöjda med dem blev vi :)

Idag har jag kört upp till Esse och ”ner” igen.

Via Sundom först också.

Har flyttat hästarna till andra hem över vintern. Börjar bli en ”dålig ovana” och jag hoppas det är sista vintern jag känner att min tid för dem inte räcker till.

Men barnen och familjen kommer först, så är det bara.

Tog några fina bilder av gubbarna igår så att jag ska minnas dem ordentligt över vintern. Fast Byr får jag förståss åka och rida när jag vill. Är ju inte så långt till Sundom!

Är så lyckligt lottad som har Stefán där som hjälper mig när jag behöver.

Tomt vid stallet blev det nu igen, bara griseknoen och kaninen kvar!

Idag gick hela dan åt att flytta hästarna och bästaste C. höll mig sällskap, annars så tråkigt att åka upp och ner hela vägen själv.

Jag har sedan jag lärde mig skriva velat skriva en bok, få den publicerad. Bli odödlig.

Det är nog en av mina största visioner, att skriva en bok eller helst många böcker.

 

Mitt problem är bara att jag har tusen funderingar men ingen riktig färdig bok i huvudet. Jo en barnbok, som handlar om Muffin, men har inte heller fått Muffin levande på papper ännu.

 

Denna månaden är det NanoWriMo (hoppas jag fick det rätt nu) vilket går ut på att skriva en roman på 30 dagar, med minst 50000 ord. Detta ordnas varje år i november om jag förstått det hela korrekt. Det här är inget som passar mig nu med två små barn även om det hade varit en häftig utmaning... 

 

Men nu har jag fått en idé (som jag egentligen haft länge) om att skapa en alternativ blogg vid sidan om den här. Där jag i bloggform skulle skriva en Novell/Roman. Publicera den kapitel för kapitel. Bara för att det vore skoj att se vart orden tar mig. Helt oredigerad, bara det första som kommer upp i mitt huvud.

Vad denna text, historia, skulle handla om vet jag inte riktigt än men tänkte köra med en grundidé och se vart det leder.

 

Så, vad tror ni, är det en kul idé?

Skulle NI läsa den?

 

 

Sedan igår har vi där nu också ett fotografi på Yamila fem månader.

Båda fotografierna är deras passfoton som ”misslyckats”. De har varit för glada helt enkelt och sen har vi fått bilderna i lite större format som vi sen satt i ram.

Och mor som jag är så tycker jag ju att mina barn är alldeles bedårande och perfekta varelser :)

Jag är en riktig vädermänniska, för att nu fortsätta på tidigare inläggs klagan.

Nu har vi mitt i allt två dagar med blå himmel och jag känner mig som en annan människa. Dagarna blir lättare på något sätt.

Många har nog precis samma symptom som mig och det är något vi här uppe i Norden får leva med. Höstmörker och det mulna gråa vädret.

Vad gäller regnet och översvämningarna som nu råder längs vägar och på åkrar så lär det bara bli värre med åren... Tur man bor uppe på ett berg!

(Börknäset är för övrigt den av fyra ”öar” som stod upp ur vattnet förr i tiden när vår bygd var under vatten. Tillsammans med kyrkbacken, vargberget och det stora berget vid Bäckliden, den stora ”puckeln” man kör över på Ricks8an. Viktig info!)

Att vara beroende av väder och vind för att vara psykiskt stabil är allmänt irriterande, men jag har faktiskt blivit bättre dom senaste åren. Nuförtiden sitter jag inte bara och stirrar genom fönstret och har värk i kroppen. Var nog främst i tonåren vädret kunde lamslå mig. Men det kanske hör tonåren till ;)

Men fortfarande kan jag bli löjligt lycklig av vackert väder. Skulle så vilja pröva på att leva en längre tid där det är varmt och soligt. För att se om den där känslan håller i sig. Under vår vackra sommar här gör den det, sålänge som det inte regnar dagar i sträck.

Jag gillar verkligen den där riktigt löjligt lyckliga känslan när det känns som om livet kysser mina fötter och ger mig allt jag önskar. Som en ande i lampan med hur många önskningar som helst.

Just nu, idag, när det äntligen är påfruset och solen lyser lite så känns det åtminstone som om att hösten snart övergår i vinter och vi är närmare värmen igen. Och visst kan det vara vackert och fint sånahär sena höstdagar också!

Jag är knappast den enda som är trött på regnet som har forsat hela dagen idag. Jag tycker det har forsat mycket nu i höst. Eller nja, mer än nödvändigt enligt min smak i allafall.

Men så ser jag det varje höst, medans jag har en vän som varje höst säger att hon tycker vädret har varit så fint.. Så jag antar det beror lite på vilken inställning man har!

Jag erkänner fullständigt att jag är allmänt negativ till hösten, oktober och november kunde vi hoppa över om ni frågar mig.

Speciellt synd är det om mina vackra fyrbenta sånahär dagar. Hjälper inte att ta in dom någon timme, för det regnar ändå floder när dom inte vill stå inne längre utan vill få röra på benen.

Idag har dom stått under tak mest hela dagen och varit lika less som alla vi andra.

På lördag får dom flytta till sina tillfälliga hem över vintern. Jag tar hem dem igen till sommaren. Men jag får nog snart inse att dom närmaste åren kommer jag inte kunna ge dem den tid de förtjänar, hur mycket jag än fantiserar om att det ska gå. För när jag till sist har tid, så har jag ingen ork. Den ledsna sanningen som förr eller senare kräver viktiga beslut.

(Även om det är lunchtid...)

Nu har mina bloggfingrar stannat av lite igen.

Det här vädret gör mig slö, halvdeprimerad och inspirationen flödar inte, ALLS!

 

Men dagarna rusar framåt ändå, tack o lov.

 

Helgen kom och gick, pappan i huset hittade hem i lördags vid lunchtid.

Mor i huset fick en välbehövlig paus i form av Halloweenmaskerad med goda vänner.

Men ujj, vad jag börjar känna mig helt "obehövlig" i utelivet. Inte tillsammans med de mina, men på krogen är det numera helt onödigt att spendera tid. Visst, jag lär göra det igen, bara för att?? Men det ger mig NADA!

Så roligt att spendera tid med ens vänner, men tidigare kände man alla som var ute, numera känner jag endast de mina + kanske 10 personer till... Så enda som faktiskt gör en utekväll värt det är egentligen ens egna vänner iaf och möjligen ett bra band. Men krogupplevelsen i sig... Skit, jag har blivit vuxen!! ;)

 

Att sitta runt köksbordet med en flaska vin och gott sällskap är minst lika givande, oftast mycket bättre! Det som gör en krogkväll just nu var bara pausen från mammaansvaret, och sen saknar man ju dom sjukt mycket efter ett par timmar iaf! En mors förbannelse det här med att sakna sina barn så fort dom är utom synhåll!

 

 

Ett litet tips för er som själva bloggar!

Ikväll kommer det ut mera info om detta så håll utkik!

Bilden har jag lånat från JossanP =)

Nu är det en vecka kvar tills Yamila blir 6 månader. Ett halvt år! Tänk att hon varit med oss så länge redan.

Det var också exakt samma tidpunkt för Milaya, en vecka från 6 månader, när jag har antecknat här på bloggen och i hennes bok, att hon hade lärt sig stå och gunga på knäna och sitta utan stöd.

Nu gör Yamila samma sak. Hon börjar stå bättre och bättre på knäna varje dag. Står och gungar uppemot 10 sec nu utan att falla plask på magen igen. Kan också sitta själv. Men skulle ännu inte våga lämna henne utan support, fortfarande vingligt och ostadigt!

Men dom verkar följas åt våra tjejer med det höga tempot vad gäller motoriken. 

Milaya lärde sig gå vid 9 månader, först sex månader senare, vid 15 månader, började man se att hon hade en liten aning om vad hon pysslade med. Så hoppas faktiskt Yamila inte har så bråttom!

Men stolt mamma är jag ändå :)