BÖRKNÄSLIV

Ååååh så roligt det var med Möhippa!

En sån borde man få ha minst en gång i året ;)

Mina vänner hade ordnat en alldeles perfekt möhippa med först kidnappning pch sen picknik brunch på Café J&P, stället jag alltid hängde på förr, både som kund och som anställd.

Jag fick måla mina egna små tavlor (ursnygga lågstadiemålningar blev det!!)

Som jag sen fick gå runt och sälja, sålda blev dom också, av medlidande skulle jag gissa :) Fick handla diverse pinsamheter på lokala affärer. Tur att man inte är född med förståndet att skämmas, haha!

Sen blev det en snabbis via min mor innan det bar iväg till Vasa och poledancing, så himla kul!! Skulle påstå att vi inte var så dåliga på det heller, som man kanske skulle kunnat tro ;)

Mat på strampen och goda drinkar på den soldränkta terassen.

Närpes igen och fotografering med Tomas som sen också ska vara bröllopsfotograf. Tror han fick jättefina bilder!!

Jag har inte så många bilder ännu så bjuder på lite screenshots från instagram. Ni kan kolla in #pjd2015!

Enda ”felet” med möhippan var att den tog slut alldeles för fort. Borde fått hålla på minst ett par veckor ;)

Sommaren börjar äntligen glänta för dörren.

Vi planerar bröllop och är lyckliga.

Vi har två underbara friska barn.

Vi har ett underbart hem och härliga djur.

Jag har möjlighet att vara hemma och njuta av dagarna tillsammans med flickorna.

Ändå... Är jag lite nere just nu.

I en svacka rent mentalt.

Längesen jag skrivit ett personligt långt inlägg så här kommer ett.

Vi är knappast de enda som tycker att det är tufft och att vardagen kan bli rätt intensiv med två små på 1 och 3 år.

Båda är aktiva varelser på helt olika sätt.

M är just nu inne i en fas när hon konstant pratar och frågar om allt. Samtidigt är hon envis och saker ska göras på hennes sätt. Det kan handla om hur smöret ska vara på smörgåsen, vem som får gå först genom dörren, ser jag på Y med en blick så vill M få samma uppmärksamhet i samma andetag... Listan kan göras oändlig.

Y håller på att utveckla sin personlighet och motorik. Hon klättrar överallt, köksbord, trappor, you name it. Men hon är faktiskt så duktig att hon inte faller utan är noggrann med hur hon klättrar upp och ner. Hon är snabbtänkt och vet vilka skor som är hennes, hon vet hur hon stänger wc dörren när alla är klara, hon vet när det vankas mat och klättrar upp i sin stol osv... 

Allt och mycket mer pågår i sisådär 14 timmar varenda dag. Speciellt nu när M slutat sova middag. Y sover 1-2 timmar kring lunchtid så då gäller det att passa på och göra sånt som är svårt med Y eller med båda samtidigt.

Jag älskar båda till månen och tillbaka men tålamodet räcker liksom inte till att besvara alla frågor, lyssna på alla funderingar, engagera sig i alla lekar, plocka fram och bort alla pyssel och saker, sköta huset, hinna äta, duscha och jag tänkte nästan glömma... Hinna tänka överhuvudtaget och planera bröllopsfesten...

Så nu är alltså fallet att jag är lite nere. Inte för att livet är hemskt. Inte för att jag är uttråkad eller för att jag inte är lycklig.

Utan för att jag känner att jag inte orkar ge flickorna vad dom förtjänar. Ge Juan den fästmö han förtjänar.

Allt flyter liksom ihop och blir en enda röra. När jag inte riktigt orkar med så blir jag på dåligt humör. Inåt, kanske inte så mycket utåt.

Mest less blir jag när jag själv hör hur jag låter. Jag är någonstans inombords en pedagogisk person men nu har jag hamnat i ett irriterande ekorrhjul som snurrar med några fraser.

”Nej”, ”Sluta”, ”Nu räcker det” och flera andra liknande menlösa ord.

Jag är nere för att det var ju inte såhär det skulle bli. Mina barn skulle ju fostras med positiva förklaringar och med pedagogiskt tankesätt. 

Javisst tänker jag pedagogiskt och visst är jag noga med att ge beröm och berätta hur mycket jag älskar mina små.

Men endå. Just nu, på sistone, när dagarna varit intensiva av småbarnliv och jag suttit stilla i genomsnitt 2 minuter åt gången under hela dagen och endå ser huset ut som ett bombnedslag, ungarna är uttråkade och maten är inte ens påbörjad när fadern i huset kommer hem från jobb.

När man kl 15 börjar vänta på att klockan ska bli åtta så att man får natta barnen och antingen sätta sig ner eller gå ut tillsammans med hästarna.

Hästarna man tittar på från morgon till kväll och önskar att man kunde få en ledig timme då och då...

Ja att behöva känna så får mig att bli nere.

Jag tycker det är synd att man ska gå runt och säga till varandra ”Älskling, om några år blir det lättare...”

Jag vill inte känna så. Jag vill inte stressa tiden och inte vilja hoppa över en endaste dag med flickorna. Men det gör jag.

Inte för att jag inte älskar dem utan för att varenda dag ser likadan ut, varje dag ska man göra samma rättelser. ” gör inte si, gör inte så”, ”ät din mat”...

Varje dag ska man känna att man inte räcker till och varje dag känns det som om jag kunnat göra bättre, men inte orkat.

Jag är inte fysiskt trött utan mentalt. Min hjärna behöver miljöombyte.

Jag ser framemot jobbstart och eventuell studiestart. Även om jag inser att det blir ännu mer att göra då så ger det mamman i mig lite andrum och förhoppningsvis ny energi.

Världens flum men jag är ganska säker på att mer eller mindre alla föräldrar, med barn som är lika intensiva som våra i nära ålder, känner på samma sätt åtminstone någon gång.

Att det kan kännas tungt och tufft även om man är lycklig. Att dagarna inte alltid är så roliga och att småbarnstiden är en tid man måste ta sig igenom utan att alltid behöva göra den mer rosenröd än vad den faktiskt är. För det är ingen dans på rosor att uppfostra barn. Speciellt om man som mig vill göra det rätt och funderar över just det ämnet dag som natt.

Så ja... Sommaren är här... Och jag är nere.

(Och till alla supermoms där ute som aldrig känner sig nere eller som aldrig känner sig otillräckliga, ni är antagligen födda på Pluto och blivit importerade till jorden för att få oss andra att känna oss än mer mänskliga...)

Jag och Yamila ska alldeles strax hämta hem Milaya från dagis och då har hon, som det så vackert heter, sommarlov!

Vi hoppas på sol och värme så att vi kan vara på stranden varje dag i juli. Annars är vi nog nöjda med att hålla till vid stallet med hästarna också.

Personligen har jag lite panik hur jag någonsin ska ha en chans att få allt färdigt till bröllopet med två små springandes runt benen. Men allt går :)

Klipper the one and only is back!

Tuffaste och charmigaste ponnyn är hemma igen.

Och jag tror bestämt att han har växt både på höjden och längden nu sen jag vant mig att se på Rally som ju är så liten.

Klipper mådde bra och ser fin ut efter sitt senaste foderhästäventyr men nu ska nog gamlingen få stanna hemma framöver.

Hade en, som vanligt, rolig halvdag med vännen C som brukar göra mig sällskap då jag ska ut med hästtransporten.

I Juthbacka var det american car helg och vi mötte många bekanta på hemvägen från Esse. Kändes lite som att vi körde åt fel håll och med fel vrålåk ;)

Grabbarna!

Alltså, mitt hår är hemskt just nu. Håret är alltid mitt störningsmoment med mitt utseende men nu är det värre än vanligt i och med bröllopsfrisyren som komma skall 😊

Mer om själva bröllopsfrisyren berättar jag inte men satt idag och stirrade på bedrövelsen för att komma på vad jag ska göra med det sen... Tycker ju om att ha det såhärlångt men då det är så tunt så ser det bara dumt ut. Men vet inte riktigt vad jag vill göra heller!

Och by the way... Jag har fått pippi på färgen jag har på linnet. Någon blandning mellan orange och rosa, finns överaslt nu och känns så sommarfräscht ☺

(Ursäkta den skitiga spegelbilden! Tvättade spegeln för någon dag sedan men småhänderna är aktiva nästan dygnet runt... Och det är inte städerskan, haha...)

Juan jobbar fredagkvällen till ära.

Så jag och flickorna tyckte att vi behövde hitta på något roligt.

Eller ja, åtminstone flickorna hade roligt, jag själv var väl måttligt road egentligen... Men vad gör man inte när man är mamma.

Vi åkte alltså och lekte vid Stenbackens skolas fina lekområde. Där finns allt skolbarn kan önska sig.

Fotbollsplan, vanlig lekpark med fina grejor, skogsområde och även en slags linbana som Milaya prövade för första gången idag, superkul tyckte hon :)

Have a nice friday evening people!!

😎

Om man lyckas hitta en knut där det inte blåser så kan man nästan börja tro att det är sommar!!

Även om blåsten var ganska hård ute på slätten idag så hade jag och Byr ett jätteroligt träningspass idag. Sällan jag slipper ut mitt på dagen men med M på dagis och Y sovandes så funkade det när Juan är på hemmaplan idag. Han jobbar nämligen sena kvällar den här veckan. Börjar 18-tiden och kommer hem kring 02.

På förmiddagen pysslade jag med lite bröllopsstuff. Är så sugen på att visa er ett smakprov men ska hålla mig ;)

Men alltså, när ska det sluta blåsa??

På förmiddagen bestämde M och jag att medans lillasyster sover ska hon få rida på Byr.

Sagt och gjort.

Sen sa hon själv, idag ska vi ha sadel och jag är jättestor.

Sagt och gjort.

Vi ryktade och satte på minisadeln som jag samlat på mig en gång i världen, aldrig haft nytta av den förut men allt har en första gång!

Jag bestämde att vi prövar med tyglarna också, i grimman än sålänge. Ingen vits att hon sliter Byr i munnen (i brist på bättre förstånd 😉) och Byr lyssnar bra med bara grimman också. Sen följer han ju mig som en hund.

Tidigare har ju Milaya mest ridit barbacka och bara suttit på och fått följa hästens rörelser för att få en bra grundbalans och känna hästens rörelser.

Men idag blev det alltså mer avancerat!

Fötterna i stigbyglarna och hålla tyglarna rätt. Lite svårt det där med hur hon skulle hålla fingrarna först men det är ju inget konstigt. Sen fattade hon ”galoppen” snabbt och gjorde glatt som morsan sa.

Sen fick hon lära sig hur hon skulle få Byr i skritt och det gick jättebra. Hon använde hela benen och inte bara fötterna!

Stoppknappen hittade hon också och ville göra det igen, och igen, och igen... ☺

Och snällaste Byr fann sig i allt och gjorde som hon bad. Duktiga häst.

Enda minuset var att vi hade Rally med oss i lilla hagen så han sprang i vägen och försökte busa hela tiden. Men det gick bra ändå  😄

Stolt mamma-moment!!

Ligger i sängen med min 1-åring som vaknade 05.45, idag igen.

Dessutom har hon blivit snorig inatt.

Hade lite stegring redan igår men trodde det berodde på tänderna som är på G. Men verkar vara en förkylning iaf.

Så nu ligger hon och pratar med sina nallar i vår säng och jag... Ja, ni fattar ju vad jag gör ☺

Och nu är hon sur på mig för att hon inte får vandalisera allt på mitt nattduksbord.... Hon är duktig på att visa sin åsikt vår Yamila😁

Pappa Juan är sjuk så han slocknade på soffan igår kväll. Milaya sover förhoppningsvis en timme till i sitt rum. Jag önskar ju att jag också hade fått göra det...

Berättar om gårdagen istället.

Juan är som sagt sjuk och jag fick lov att inte åka på mitt jobbpass och ta hand om flickorna. Han skulle inte ha orkat med dem hela kvällen själv.

Så inget jobb blev det igår.

Istället for M och jag till HH och sen till pizzerian på lunchdate medans Y sovg hemma i sin vagn.

Sen gick vi ut i stallet och roade oss tillsammans med hästarna som kommit in för att slippa den hemska blåsten och regnet.

Där skulle Milaya kunna sitta från morgon till kväll ☺

Någon träning blev det inte igår men hoppas hinna med ett pass idag. Fastän vi kommer ha fullt upp. Först ska vi baka lite inför kvällen.

Sen ska jag o flickorna hälsa på hos grannen som sen ska ta hand om flickorna när det blir bröllopsdags.

OCH ikväll är det grillparty med holländska ambassadören!!

Han ska vara här i dagarna två för att träffa de närpesiska holländarna, kontaktade Juan när han hört om företaget och ville komma hit och träffa dem och se växthusnäringen samt se vad killarna gör.

Sen blev Wesander inblandad och sen stadsdirektören så nu ska dom också vara med. Vår stads ledning vill såklart visa stoltheten NTM så imorgom ska ambassadgänget släpas dit också. Men huvudorsaken till att dom kommer är alltså JD Construction och holländarna i vår stad. Så tro mig när vi är mäkta stolta i familjen och företaget 😊

Så ikväll blir det alltså grillkväll med en hel massa holländare, även många som vi inte har träffat som bor häromkring i kristinestad, kaskö osv.

Hoppas att alla är tillräckligt friska för att orka vara med, att Juan är i skick och att Yamila inte blir sämre...

Fröken uppfinningsrik, som själv kom på att man kan ta badrumspallen till köket...

Var är min bebis??

Ooohhlalalaa!

I rätt vinkel kan man nästan börja att tro jag har muskler 😁

Det här med träning har gått trögt på sistone pga mina knän. Igår kväll blev det ett lätt cardiopass hemma på gården och idag trotsade jag blåsten (den verkar ju vilja hålla på hela sommaren) och tog äntligen cykeln och vagnen när jag skulle hämta M från dagis. Yamila hade premiärtur och somnade nästan genast. Knappast skönt med en hjälm som rasade ner över ögonen...

Det var TUNGT i delvis motvind och delvis sidovind. Tog 13 minuter till dagis och 25 minuter hem tillbaks med motvinden och 15 kg extra därbak ;)

Men skönt för kropp och själ var det!

Nu väntar jag på burgare vid citygrillen, så nu ska det frossas!

Är bokad och utfunderad.

Hade ingen exakt bild hur jag ville den skulle se ut men tror vi utformade en riktigt snygg bukett enligt de ideér jag hade.

Vi får se i augusti!

Tärnorna fick också varsim bukett och brudgummen med bestman fick också varsin blomma. Kortage eller vad det nu så vackert heter :)

Flickorna har jag inte bestämt mig ännu riktigt om dom bara ska få var söta eller... Vi får se!

Det finns ju miljoner av olika modeller vad gäller brudbuketter, här är några exempel.

     

 

Varför visarjag mycket mera bilder av min hästvärld på sommaren?

Jo, av den ynka anledningen att på vintern får man nästan aldrig några fina bilder. Det är slaskigt och grått, hästarna har långa nallepälsar och det är konstant mörkt ute typ... Och man orkar inte klä av sig vantar och ställa till för att ta några bilder.

Så när det är sommar blir det istället minst 10 bilder tagna av hästarna varje dag :)

Idag fick Rally en promenad, vi tänkte öva trafikvett men förståss kom det inte ett enda fordon...

Stallet som är den lugnaste och trivsammaste platsen som finns.

Minigrisen Skorpan tar livet med ro. Väntar på väder så hon kan flytta ut.

Busgubbarna var så lyckliga första eftermiddagen dom fick tillbringa i sommarhagen.  

 

Hoppas på många sköna ridturer i sommar.

Idag har vi gjort en hel del ute vid nya ”året runt grönt” - rabatten.

Vi ändrade oss lite när vi var till plantskolan. Dett blev bolltuijor men istället för marktäckande tuijor så blev det sävenbom, vilket säkert blir snyggt sen när dom växer till sig.

Istället för att täcka allt med mindre runda stenar så bestämde vi oss till sist för täckbark. För att få bort lite av den redan jättestora grusplanen känslan. Täckbarken matchar bra med huset i sig och det håller på att bli riktigt bra. Nu är det bara belysningen som fattas. Det blir tre lyktstolpar i mitten av rabatten som lyser upp mörka vinterkvällar.

Stogen av plattor ska fortsätta hela vägen till andra sidan huset pch aen även till stallsgården. Men det blir kanske nästa år eller nåt.

Vad tycker ni? :)

Milaya lyckades få en blåtira igår.

I sin pappas enorma leksak. En JCB, stor truck typ. Som vi använde för att flytta på dom stora stenarna. Milaya var med sin pappa i maskinen och en sten föll av så Juan var tvungen att bromsa snabbt. Milaya höll inte i sig utan hann slå huvudet i ett handtag, stackars liten. Från och med den händelsen sitter hon väl fastsatt i maskinen. Man lär sig av sina misstag... Det verkar inte göra ont men ser ganska våldsamt ut ovanpå hennes öga...

  

Vi håller på med ett (eller egentligen flera) projekt i vår trädgård.

Försöker förnya den lite och göra den lite mer i vår stil. Samtidigt som det är svårt att göra om en praktisk jordbrukargård som inte direkt är tänkt att vinna några trädgårdspriser...

Men detta projekt för att få lite mer av en året runt grön entré.

Vi är egentligen längre än såhär framskridna med projektet men jag visar slutlig bild sen när det är klart.

I jordgropen till höger har funnits ett stenparti med perenner.

Nu använder vi stenarna längs entrén istället. Tillsammans med tre tuijor, bolltuijor och marktäckande tuijor. Sen fyller vi hela svarta duken med mindre runda stenar. Som det ser ut nu blir det jättesnyggt!

Det är bara den superpraktiska 5 meter breda grusgången som vi skulle vilja ändra på. Men den är just det, praktisk. Går att köra med bilen fram till dörren när man har många handelsväskor eller sovande barn. När det ska flyttas möbler eller vad som helst. På vintern slipper traktorn fram för att ploga snö osv...

Men senast om ett par år ska den där gigantiska grusplanen bort, så det så.

Men börjar med det här projektet :)

(Ogräset är också borta nu längs med stocken... Det tar snart över vår gigantiska gård...)  

Idag har vi tagit tag i ett av de roligaste momenten i bröllopsplaneringen.

Vi har valt våra vigselringar hos lokala guld & smyckesaffären.

Våra förlovningsringar matchar varann men våra vigselringar valde vi själva den vi helst ville ha. Båda blev vi riktigt nöjda.

Eller ja, kvinnor ni vet... Jag skulle ju gärna valt den ring som kostade 2000+ pengar men så blev det ju inte ;) men en vacker ring som passar den jag redan har blev det :)

Våra förlovningsringar 7.6.2014.

Nu har jag äntligen beställt dekorationen till vårt bröllop i augusti! Mycket vi ska ha är DIY grejer men vissa saker behövde beställas.

Tror det kommer bli riktigt bra. Här är lite inspiration från google, hur vår festdekoration sen kommer se ut får ni se först efter festen ;)