Att studera sig själv
Kände mitt i allt för att skriva ett inlägg!
Det har varit några tunga veckor för mig. Jag går in i mina ”tänkar-perioder” ibland och då går hjärnan på högvarv. Om allt och ingenting men ofta djupa grejor som tar energi och lämnar litet kvar till annat. Jag funderar på saker som ifall jag är en bra mamma, vad jag vill arbeta med, är jag självisk som inte är hemma med barnen, borde jag utveckla mig själv mer, vad har jag lärt mig på sistone, går min självutveckling framåt och är jag normal och så fortsätter det sådär tills jag har analyserat sönder allt!
Nu skriver jag det här med ett leende för jag känner mig själv så bra vid det här laget. Tro mig, såhär har min hjärna snurrat på sen jag föddes så jag har analyserat mitt liv och mitt sätt att vara och tänka otaliga gånger.
Jag går in i mig själv och sen rannsakar jag mig själv totalt. Och jag tycker det är hälsosamt! På det här sättet rusar jag inte igenom livet utan att tänka och reflektera. Jag är min egen terapeut och på det här sättet gör jag medvetna val som jag sen kan fokusera på.
Jag besökte nyligen min vän för medial vägledning igen och fick en massa underbara svar som sa mig att jag är på precis rätt väg. Härligt att veta och det ger mig drivkraft framåt. Samtidigt fick jag bekräftat att jag bara borde ”Go with flow” lite ibland också 😄
Brukar ni göra som jag? Ingen behöver kanske dra sina tankar lika djupt ner och självkritiskt som jag gör men det är viktigt att reflektera över sig själv som person och de val vi gör.
Jag skriver det igen, det är hälsosamt.
Jag tvivlar faktiskt starkt på att jag är en person som skulle kunna springa in i väggen. Jag kör absolut slut på mig själv ibland men jag skulle inte driva mig själv över kanten. Jag är för självmedveten för det. Självklart finns det fel jag gör och även säger som är hur omedvetna som helst ibland men i det stora hela så är jag väldigt bra på att granska mig själv. Men det finns fortfarande många saker om mig själv som jag inte förstår, känslor och tankar som säger en sak medan mitt förnuft kan säga annat. Något som jag är väl medveten om är att jag är väldigt dålig på att prata om mina känslor med andra människor, ytliga saker, javisst. Där kan jag prata ihjäl folk, som många vet, hehe! Men när det kommer till djupet så låter jag gärna någon annan prata istället.
Men nu har jag i alla fall delat med mig lite av mina funderingar och min självkritik.
Kritik kan vara både positiv och negativ, man måste kunna hantera båda. Suck it in and deal with it! 😄
Min (familjens) hund är min trognaste vän, hon låter mig prata av mig när jag känner för det och hon gillar mitt sällskap när jag väljer att vara tyst en hel dag medans flickorna är på dagis. Jag älskar tystnaden! Ingen radio, tv eller annat som stör, bara mina egna tankar.
