Publicerat: /

Vädermänniskan

Jag är en riktig vädermänniska, för att nu fortsätta på tidigare inläggs klagan.

Nu har vi mitt i allt två dagar med blå himmel och jag känner mig som en annan människa. Dagarna blir lättare på något sätt.
Många har nog precis samma symptom som mig och det är något vi här uppe i Norden får leva med. Höstmörker och det mulna gråa vädret.
Vad gäller regnet och översvämningarna som nu råder längs vägar och på åkrar så lär det bara bli värre med åren... Tur man bor uppe på ett berg!
(Börknäset är för övrigt den av fyra ”öar” som stod upp ur vattnet förr i tiden när vår bygd var under vatten. Tillsammans med kyrkbacken, vargberget och det stora berget vid Bäckliden, den stora ”puckeln” man kör över på Ricks8an. Viktig info!)
Att vara beroende av väder och vind för att vara psykiskt stabil är allmänt irriterande, men jag har faktiskt blivit bättre dom senaste åren. Nuförtiden sitter jag inte bara och stirrar genom fönstret och har värk i kroppen. Var nog främst i tonåren vädret kunde lamslå mig. Men det kanske hör tonåren till ;)

Men fortfarande kan jag bli löjligt lycklig av vackert väder. Skulle så vilja pröva på att leva en längre tid där det är varmt och soligt. För att se om den där känslan håller i sig. Under vår vackra sommar här gör den det, sålänge som det inte regnar dagar i sträck.
Jag gillar verkligen den där riktigt löjligt lyckliga känslan när det känns som om livet kysser mina fötter och ger mig allt jag önskar. Som en ande i lampan med hur många önskningar som helst.

Just nu, idag, när det äntligen är påfruset och solen lyser lite så känns det åtminstone som om att hösten snart övergår i vinter och vi är närmare värmen igen. Och visst kan det vara vackert och fint sånahär sena höstdagar också!






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Info text här ...