Har ikväll kunnat ägna flera timmar i stallet eftersom Juan bara jobbade halvdag idag då det är en extra helgdag.Dom timmarna ägnades åt vårstädning, vilket var på tiden! Behövdes verkligen... Det känns så bra att kunna ägna tid där utan att ha dåligt samvete att man inte är inne hos familjen. Ridandet har också lidit på sistone, ska ta tag i att försöka hinna/orka på kvällarna nu bara förkylningen ger sig.Hästarna förtjänar motion och stimulans. Ryktning och korta promenader varje kväll är inte tillräckligt och jag vill de ska få mer än så.Det känns så fel, hela kroppen skriker nwj när jag tänker på att sälja dem. Samtidigt skriker huvudet nej när jag tänker att jag VILL behålla dem och få det att funka. Jag har varken tid, ork eller pengar heller för den delen. Alla vårdlediga vet hur rik man är... ;)Och alla gästägare vet hur dyr hobby det är ifall man inte har verksamhet och låter hästarna jobba för sig själva. Vilket var mitt mål från början när jag skaffade hästarna. Då hade jag inte planerat att träffa den bästaste mannen och få den underbaraste dottern. Men livet förändras varje dag :)Nå, jag ger det sommaren, kanske hittar jag en rytm och en lösning som passar oss, kanske inte.Många tårar kommer att fällas den dagen OM jag kommer till den punkten att hästarna säljs. Köpare hör redan av sig som hört rykten. Vilket känns bra, eftersom mina hästar ändå inte är de billigaste på marknaden.Men jag ska njuta av sommaren, sommaren som kan vara den sista med min älskade fyrfotingar!Detta blev ett sentimentalt inlägg men sådana kan vara bra ibland...Nu några bilder på det jag är som mest stolt att presentera (förutom dottern) nämligen hästgården jag skapat, stallet, hästarna och allt vad detta innebär. Jag hade verkligen något bra på gång här för några år sedan!
