BÖRKNÄSLIV

Jag är en sån där "känslig" typ. Åtminstone så var jag det förut. Som barn var jag alltid den där som det var roligt att hacka på, speciellt för pojkarna. Tror det var främst för att jag alltid blev så arg (och ledsen) och inte kunde dölja det. Som barn var jag den som ofta kom hem från skolan och grät av diverse orsaker. Samtidigt som jag var hack-kyckling så hade jag många kompisar och starka åsikter. Jag var ett barn som prövade många olika aktiviteter:fotboll, redskapsgymnastik, volleyboll, innebandy, tuba i skolmusikkåren, gitarr, löpning, målarkurser & såklart ridningen. Vilket som blev kvar är väl ganska solklart :) Jag blev tonåring och minns att jag faktiskt bestämde mig för att bli "tuff". Jag skulle inte bli hackad på, jag skulle visa att jag inte brydde mig och bli en bättre version av mig själv. Vilket jag enligt mig själv lyckades med. Jag valde vänner, hade många och blev istället den som alla kom till med problem. Nu grät jag varje dag av andra orsaker. Av tyngden på axlarna av alla andras bördor. Kunde aldrig säga nej. Fick uppleva livets första stora tragedi, väns självmord, vilket förändrade hela synsättet av livet och världen. Nu kunde jag verkligen inte säga nej till människor med tankar de ville dela. Jag kände så starkt. Vid 15 års ålder skulle jag kallat mig själv en High Sensitive Person. Jag är en sådan där typ som sen fick gå i terapi för att försöka lära mig själv att säga nej. Jag lyckades. I 20 års åldern kunde jag inte gråta på flera år, idag gråter jag sällan. Nu, i vuxen ålder är jag en sån typ som ibland babblar för mycket, för fort, har hunnit bli en offentlig person i min hemstad och är öppen om vem jag är. Idag är jag en sån som är social samtidigt som jag är rätt skygg för folksamlingar. Jag är öppen utan att öppna mig. Idag är jag en sån där typ som kanske stänger av för lätt, kanske har jag gått från överkänslig till okänslig. Nej, jag är bara en sån där typ som inte längre låter andra ta min energi. Jag försöker ständigt välja att vara nära de människor som ger mig energi, istället för att spela samarit och dra till mig människor med negativa energier. Jag är en sån där människa som efter många olika erfarenheter anser mig själv känna mig själv. En sån där som hunnit leva rätt mycket under snart 27 års tid. Hunnit studera många olika saker, arbeta inom flera olika branscher, umgåtts med alla möjliga sorters människor. Haft en sambo med alkoholproblem, genomgått depressioner, flyttat 9 ggr på 10 år, vårdat döende människor, besökt olika medium, letat svar och funnit något jag skulle vilja kalla lycka. Jag är en sån som har gjort många misstag men inte ångrar någonting. Allt detta och mycket mer har format mig till den jag är idag. Allt som jag hittills varit med om har lett mig till där var jag står idag. Gett mig en dotter. Jag är en sån som vill minnas det förflutna, för att kunna uppskatta allt jag har idag, jag är en sån som vill minnas, för att jag inte är rädd för det som varit, bara förväntansfull för det som i framtiden kommer. Förväntansfull över att få se min egna dotter växa upp och formas. Och att få se, vilken sorts typ hon är!