Publicerat: / Allmänt
En kvinnosjukdom - min historia
Endometrios
Endometrios drabbar cirka 6–10 procent av alla kvinnor i fertil ålder. Vid endometrios förekommer vävnad som liknar livmoderns slemhinna utanför livmodern, vanligen i bukhinnan i lilla bäckenet, mellan slidan och ändtarmen, i tarmen, urinblåsan eller på äggstockarna, eller var som helst i bukhålan eller till och med utanför den.
Det vanligaste besväret är smärta i nedre delen av magen som kan börja redan flera dagar före menstruationen och förvärras under blödningen. Lokaliseringen av endometrioshärdarna påverkar smärtsymtomen: det kan förekomma smärta vid avföring och/eller urinering, likaså är smärta vid samlag ett vanligt symtom.
Endometrios kan även förknippas med blödningsstörningar och orsaka barnlöshet.
Endometrios är en kronisk sjukdom, och den behandlas med läkemedel. Behandlingen kan påbörjas utan laparoskopi om symtomen och den gynekologiska undersökningen tyder på endometrios. Hos endometriospatienter behandlar man smärta eller barnlöshet, men det är svårt att behandla båda samtidigt. Operation kan behövas för att säkerställa diagnosen, utreda sjukdomens svårighetsgrad och avlägsna endometrioshärdarna, om läkemedelsbehandlingen inte har gett tillräcklig lindring av symtomen. Vid operationen kan man dessutom avlägsna endometrioshärdar som förstör frisk vävnad och förhindrar graviditet.
Texten är lånad från
Jag har läst flera inlägg om endometrios på sistone och har blivit inspirerad att skriva om min sjukdom. Jag har alltså också endometrios och som många andra, blev jag inte tagen på allvar de första 10 åren...
Det är just det som är problemet för kvinnor med endometrios, att ha diffusa symptom som inte tas på allvar. Det är t.ex. först nu i vuxen ålder och efter att ha fått hjälp med min sjukdom som jag förstår att min enorma trötthet och mina koncentrationssvårigheter berott till stor del på endometriosen.
Både trötthet och koncentrationssvårigheter är alltså symptom vid endometrios. Även om huvudsymptomen räknas upp i texten ovanför.
Min sjukdomshistoria, för att dra den kort, började redan i slutet av lågstadiet när min mens debuterade. När jag sen var i 14-årsåldern hade jag sådana cykelrubbningar att jag ibland hade mens 6 veckor(!) i sträck och sen kunde vara helt utan i 6 månader. Minns dock inte att jag hade någon speciellt smärtsam period då ännu.
Då jag sökte hjälp med det här så blev svaret P-piller. Utan någon desto mera förklaring på varför min kropp fungerade såhär, eller snarare, inte fungerade som den borde.
Blev ungefär fem år med P-piller, som jag för övrigt inte alls mådde bra av. Fick överskott av magsyra och lider därför än idag av magkatarr som sviter av det. Hemska saker dom stoppar i folk nuförtiden! Jag slutade alltså med P-pillren för att dom fick mig må så dåligt.
Men hormonbehandling är första alternativet vid endometrios och då föreslås tydligen alltid p-piller efter vad jag förstått.
För att återgå till sjukdomsförloppet så blev min endometrios värre och värre i början av 20-årsåldern. Långa jobbiga blödningar och de första dagarna varje månad så var jag i princip sängliggande. Kunde inte studera eller jobba utan låg hemma i hemska smärtor som resulterade i illamående, svimningstendenser och efteråt en sjuklig trötthet. Ännu visste jag inte vad som var fel. Den typiska frasen, det är "vanliga menssmärtor" var bara att tro på. Att jag låg dubbelvikt hemma, genomsvettig av smärta i flera timmar tills överdosen av smärtstillande var inget som verkade "onormalt"...
Sen 2008 fick jag äntligen, genom privat sjukvård, en början till en utredning av mina problem. Då visade det sig bland annat att jag hade ägglossning = NOLL.
Då fick jag frågan ifall jag vill ha barn i framtiden. Självklart!
Det var då det bestämdes att jag skulle genomgå en laparoskopi, titthålsoperation. Vilket jag gjorde och det togs bort härdar kring livmodern, äggstockarna och urinvägarna. Sen blev det en 3 månaders hormonbehandling och en önskan av läkarna att jag borde försöka skaffa barn så fort som möjligt för att lyckas men att jag högst troligen skulle behöva medicinsk hjälp ändå för att bli gravid. Den här tiden är lite som i en dimma. Minns att jag var ofta ledsen och uppgiven över det här när det hände. Jag hade ju alltid velat bli en ung mamma. Men på de rätta villkoren med rätt man, inte p.g.a. medicinska skäl.
I denna veva blev det också ett slut på den relation jag levde i då. Så jag la hela tanken på att få barn, någonsin, på is.
Nutid...
...För att sen hoppa över en tid och komma fram till 2011 när vår dotter Milaya bosatte sig oväntat i min mage och vi var så lyckliga, även om tidpunkten just då inte kanske var den allra bästa. Men vi anpassade oss efter situationen och har idag världens finaste 2-åring och dessutom vår totalplanerade lillasyster på fyra månander.
Jag har alltså trots min endometrios fått två vackra friska barn utan någon som helst hormonbehandling, just då iallfall. Jag är helt säker på att utan den hjälp, utredningen samt laparoskopin, som jag fick så skulle jag inte ha haft barn idag.
Så till er som lider av smärtor, eller andra av symptomen för endometrios, och som inte blir tagna på allvar. Kämpa! Ni har rätt till ett liv utan dessa enorma smärtor och andra sviter man får av denna sjukdom. För det är en verklig kvinnlig folksjukdom.
Jag hoppas att min historia kanske hjälper någon därute att få förståelse och kanske även hjälp med sin egen sjukdom.
Vill ni läsa annan bra information om endometrios kan ni pröva någon av nedanstående länkar.
http://www.endometriosforeningen.com/filmen-om-endometrios
https://www.pfizerhalsa.se/endometrios
Publicerat: / Allmänt
Tisdag
Varit till Familjestugan idag på förmiddagen. Inte varit där så många tisdagar i höst ännu då vi varit sjuka en efter en annan.
Så resten av vår dag gör vi inget speciellt. Dags att påbörja middag snart. Evigt bekymmer med den här maten... Man måste ju äta eller hur?!
Publicerat: / Allmänt
Alone again
Pappa Juan är igen borta ett par veckor. Borde vara totalt 3 veckor kvar nu. Fast det egentligen borde varit över för denna gång så har arbetet som vanligt dragit ut på tiden. Leveransproblem och sånt som alltid spelar in. Men vi börjar känna oss vana nu att ta hand om oss själva, tjejerna och jag. :)
Idag har vi en sådan där ”ta dagen som den är” -dag.
Började med lite sovmorgon. Speciellt M. som jag fick väcka strax före kl 10.
Sen har vi hjälpt min far med att plantera vår nya häck.
För er som inte känner till det så kan jag ju nämna att vi (min familj) och min far bor under samma tak. I två olika bostäder. Vi i den större delen och pappa/moffa i den mindre. Sen bor han i praktiken största delen av året vid sommarstugan som är en fullt vinterbonad bostad också....
Vi har alltså planterat häck, blev efter Juans önskan en granhäck, som är grön året om. Och i Holland är en granhäck faktiskt ganska exotisk :) och dom ör snygga om dom sköts rätt. Så en granhäck längs med vägen blev det. Sen inne på gården ska ännu en häck planteras. Men nästa år. Då blur det en Aronia har jag bestämt. Då får männen inget att säga till om :)
Barnens äppelträd har också kommit ner i jorden idag.
Nåja. Efter planterandet har vi inte gjort mycket. Plockat på härinne. Just nu leker lillan på sin lekmatta, Milaya gör lite ditten och datten. Och jag bloggar, surprise surprise..!
Noll planer och noll ambition för att hitta på något speciellt. Vädret är underbart idag så vi ska nog strax gå ut och ta vara på solskenet!
Kanske ta med pållarna för lite bete i skogen.
Publicerat: / Allmänt
Dopet 27.9.2014
Med vårt stora rum på nästan 75 kvm så kändes det inte ens speciellt trångt med 16 vuxna och 8 barn.
Och prästen som döpt både Milaya och Yamila är så väldigt trevlig och enkel att ha att göra med. Inget extra religiöst snack utan det väsentliga för sammanhanget. Bidrar också till intressanta diskussioner över kaffet :)
Huvudpersonen skötte sig exemplariskt under ceremonin och kalaset.
Så nu har hon då fått namnet,
Yamila Elizabeth Joy.
Yamila är spanskt och betyder ”beautiful/vacker”.
Elizabeth är ett släktnamn från min mammas sida.
Joy betyder ”glädje” och ett namn jag tyckte passade perfekt på vårt lilla kärleksbarn.
Det kanske allra bästa med dopet var att Juans familj, speciellt hans mamma, kunde vara med och se hela ceremonin via Skype! Och prästen sa till och med vissa delar även på engelska och det tyckte jag var så fint.
Skype är så bra!
Det bjöds på kaffe, smörgåstårta, vanlig tårta och lite småkakor. Inget märkvärdigt men mättade iaf hungriga magar.
Jättefina presenter fick Yamila också. En stor teddybjörn som var hur cool som helst, som visade sig vara en sparbössa :) Ett smycke, en tavla med födelsefakta, en gunghäst sparbössa med ingraverat namn och dopdatum, ett äppelträd och sparkonto. Väldigt vackra och användbara saker, sånt gillar vi!
Tusen tack till alla ni som var med på Yamilas dopdag ❤ både på plats och via Skype! :)
Publicerat: / Allmänt
Yamilas Doptårta
Yamila Elizabeth Joy’s cake. More pics comes later on!
The cake I made myself but my friend Sussi have made the decoration and I just put it on. It’s filled with choclate, vanillamousse and strawberries.
And then some boterhammentaart ”smörgåstårta” we also had.
Publicerat: / Allmänt
Friday...
...betyder också att Juan är påväg hem från Åbo!! :) Äntligen!
...betyder att jag stått i fyra timmar och bakat tårta och smörgåstårtor. Nu är det städningen av köket kvar. Dekorationen sparar jag tills imorgon innan dopet.
...betyder Idolkväll! Men jag är ju på bandyträning så får se reprisen istället.
...betyder att Milaya är på dagis. Som hon pratat om hela dagarna sedan i tisdags.
...betyder att jag efter köksstädningen ska fixa ihop lite dekoration till yamilas dop. Och sen handla det sista! Bara att sätta igång!
Publicerat: / Allmänt
Go’natt
Fick ge med mig och ta upp henne igen. Sällan jag ger mig men sällan hon inte somnar också...
Nu somnade hon äntligen kl 22:40, två timmar senare än vad vi vanligtvis försöker hålla.
Nu ska även jag stänga ögonlocken. Yamila tar morgon före 6 och innan dess ska det ännu matas minst 2 ggr.
Go’natt people!
Publicerat: / Allmänt
Morgonmys
Och vårt Wi-fi är just nu dött av någon okänd anledning så vår internetradio funkar inte... så om inte tv:n är på är det ganska tyst. Om man inte räknar mina små :)
En sötnöt i famnen och en annan i andra soffändan just nu!
Publicerat: / Allmänt
En stolt mamma
Hon har en sprudlande personlighet.
Hon har en inbyggd empatisk förmåga.
Hon är aktiv och älskar att lära.
Hon gör saker som att gå med tallriken till diskbänken när hon är klar med maten. Säger ’ursäkta mig’ på de rätta ställena och hjälper gärna mamma med att klä på strumporna. Hon frågar varje morgon om mamma sovit gott och rättar mig gärna när jag gör fel... Och massa andra tokgulliga och smarta saker!
Så himla stolt... ♡
Publicerat: / Allmänt
Hemmet
Passade i allafall på at ta en massa bilder av vårt hem när leksaker och annat var undanplockade nu ikväll. Sällan nuförtiden jag orkar plocka undan allt till kvällarna. Blir ju likadant nästa morgon ändå... :)
Gillar våra nya kuddar, en bra påminnelse tycker jag!
Fixade till vår fotovägg för några veckor sen och är väldigt nöjd med den. Ännu fattas några foton och den kommer ju ändras lite hela tiden men själva grunden är klar.
Är säkert den sista att följa trenden med Happylights, jag är typ alltid sist ;)
Vår murspis som vi sparat lite på och tänker inviga i höstmörkret bara Juan kommer hem ordentligt. Bara ca. 3 veckor kvar nu.
Måste bara inflika att hemmet ju ska vara den plats där man trivs bäst. Vi renoverade huset i vår stil och jag skulle inte vilja vara någon annanstans på jorden just nu. I allafall inte ikväll när det är rent och snyggt ;)
Publicerat: / Allmänt
Feberfri onsdag
Men lite irriterande att hon var hemma från dagis idag... Jag hade planerat att göra tusen saker inför dopet idag och med en fartfylld Milaya hemma så har jag bara gjort hälften. Plus att min mor fick ställa upp än en gång medans jag shoppade typ hela affären med mig hem... Tror aldrig jag handlat så mycket på en gång förut!
Men det ska bakas doptårta, göras flera smörgåstårtor och sen bjudas på middag till ett par familjer med holländar-närpésare sen lördag kväll.
Men väldigt enkelt, det jag inte hann med idag får göras imorgon :) Och tänkte börja med doptårtan ikväll när jag fått barnen i säng.
Vilken tur vi har som har en mamma/mormor som ställer upp allt vad hon orkar och hinner.
Publicerat: / Allmänt
Feber igen!
Så nu blir det riktigt kort istället!
Milaya har feber igen, hade en jobbig natt senaste natten och hoppas på en bättre en nu.
Har Yamilas dop över helgen och hoppas såklart innerligt att inte hon ska bli sjuk igen också.
Går i en cirkel här verkar det som. Bara ett par veckor sen M. var sjuk senast.
Mådde lite bättre ikväll sötnöten så kanske det blir kortvarigt denna gången!
Sovit på soffan ett par gånger idag, vilket hon gör typ... ja, aldrig!!
Jag är också snorunge fortfarande och allmänt ur gängorna. Tröttsamt och tråkigt.
Men förhoppningsvis blir det lite friskare vindar här hos oss snart!
Publicerat: / Allmänt
Snö i september
Idag föll några flingor under ett par minuter hos oss. I strålande solsken. I vasa kom det lite mer efter vad jag läst på FB och Instagram.
Noll och minusgrader nattetid har det varit också ett par nätter.
Enligt mig är det hemskt...
Såg på en bra förklaring om klimatförändring idag på nyhetsmorgon också. Vi människor förstör vår värld. Vi borde bli ännu mera medvetna och arbeta för att sakta ner förstörelsetempot. Men jag erkänner att jag själv är rätt dålig på att leva enligt hur jag faktiskt skulle vilja leva. Mera medvetet.
Publicerat: / Allmänt
Min förlossningsberättelse
Har ju väldigt länge nu lovat lägga upp förlossningsberättelsen. Kan tänka mig att en del av er läsare verkligen är noll intresserade av att läsa den men vet också andra som väntat på den :)
Ni får hålla i tankarna att den ju är skriven för ett tag sedan!
Förlossningsberättelse 10.05.2014
Såhär några dagar efter förlossningen så känns allt redan väldigt avlägset. Svårt att förstå att det bara är dagar sedan jag låg där i smärtor, med bebis på insidan istället för som nu, på utsidan.
Precis som efter förra graviditeten och förlossningen så är det själva graviditeten som varit jobbig, förlossningen i sig har jag bara goda minnen ifrån. Självklart gör det j*vligt ont och är smärtsamt just då, men det är ju bara timmar, inte många långa månader av illamående, trötthet, hormoner och foglossning.
Redan på morgonen innan jag for iväg med Milaya på dagis så kände jag av kraftigare förvärkar/sammandragningar än innan. Relativt regelbundna just då, var 10 minut och var tvungen att ta ett djupt andetag när de kom. Men innan ens Milaya hade skjutsats till dagis så var de mer oregelbundna igen, men med samma styrka när de väl kom.
Jag hann tänka tanken att får se om jag kan hämta Milaya på dagis idag eller inte.
Besökte rådgivningen på eftermiddagen och kände på mig att det var för sista gången med bebis på insidan men vågade inte hoppas riktigt i alla fall. Åtminstone vågade jag inte tro att det skulle starta samma natt!
Under kvällen kände jag också sammandragningar men ungefär en i timmen, inte mer. Ungefär samma styrka på dem som tidigare under förmiddagen. Min pappa kom in till oss på kvällen och frågade hur jag kände mig, om han skulle sova i husvagnen på gården. Jag ville ju inte att stackaren skulle behöva sova i husvagnen i onödan så jag svarade att han bra kunde åka till sommarstugan och att vi ringer ifall något händer.
Jag gick och la mig som vanligt och somnade kring kl. 23.
Vid midnatt vaknar jag av värkar som inte var påtagligt smärtsamma men de gick inte heller att sova sig igenom. En halvtimme senare gav jag upp tanken på att sova och började istället klocka värkarna lite. Jag trodde fortfarande att det var falskt alarm men lite spännande blev det!
När värkarna var nere på 6-7 minuters intervaller och ca. 50 sekunder långa, bestämde jag att det kanske var bäst att åka in till förlossningen ändå, det kunde ju få sig en rivstart snart och vi har 80km till sjukhuset.
Fastän värkarna fortfarande inte var speciellt smärtsamma utan bara märkbara, typ.
Ringde in till förlossningen 03:40 ungefär och berättade att vi var på kommande, väckte Juan som trodde att jag väckte honom för att han försovit sig till jobbet, det tog honom sisådär en halv minut att fatta att det var dags. Jag blir så lugn när situationer som denna dyker upp så han kunde förstås inte se på mig att jag var på väg att föda barn :)
Hade inte velat väcka honom under de timmar jag själv hunnit vara uppe och äta, ströva runt i huset och packa det sista. han hade jobbat en lång vecka och behövde timmarna med sömn. Och han skulle bara ha stressat mig :)
Vi väntade på min pappa som jag ringt och sen bar det iväg mot sjukhuset. Värkarna hade nu avtagit lite och jag var hundra procent säker på att de skulle skicka hem oss igen!
Lite över klockan fem på lördag morgon den 10:e maj togs vi emot i undersökningsrummet. Ctg-kurvan började mätas och jag sa till barnmorskan att jag var säker på att de skulle skicka hem oss igen. Vilket de inte gjorde! Tjohoo, vi skulle föda barn idag var typ allt vi tänkte. Men kunde fortfarande inte riktigt tro på det! Förra gången gick vattnet hemma och satte igång värkarna genast, så då kändes det mera definitivt. Nu kändes värkarna ganska tama. Där fick jag... Barnmorskan undersökte mig och "rörde om i grytan" (ursäkta uttrycket), efter det startade värkarna igen, ordentligt, med 5 minuters intervaller. AJ!
Fick också genast ett förlossningsrum, väldigt tacksamt! Där sattes igen en Ctg-kurva på magen. Värkarna började vara lite jobbigare nu men bara början av vad det skulle bli litet senare.
Fick till och med frukost, det fick vi inte förra gången. Kändes riktigt lyxigt, minns att dom då inte ville att jag skulle äta p.g.a. epiduralen, att den gjorde att man blev lätt illamående.
I samma veva som frukosten anlände så kom också världens bästa barnmorska till morgonskiftet. Sjukt nöjd med hur hon hjälpte mig igenom den svåra delen. Med sig hade hon en praktikant som blev lovad att få öva på mig.
Efter frukost blev det i alla fall att byta om till sjukhuskläder och sen undersökning igen. Efter det blev värkarna intensivare igen. Barnmorskan bestämde att vi skulle sätta igång värkstimulerande dropp för att snabba på förloppet lite. Väldigt nöjd över det beslutet blev jag som ville få det hela överstökat under förmiddagen!
Nu var klockan typ 08:30 när droppet sattes in.
Aj, nu började det hända grejer...
Smärtan tilltog genast och började vara av den jobbiga sorten som inte går att skratta bort... Bad om lustgasen som de redan innan bjudit ut och livet kändes genast lite lättare.
Blir ju kanske inte direkt smärtlindring av lustgas men lite "groggy" blir man och får fokusera på något. Den funkar åtminstone bra om man andas in, och ut, rätt i masken. För mig har den varit guld värd under båda mina förlossningar. Prövade även värmedynor som jag tyckte hade bra effekt förra gången men nu var dom bara irriterande.
Efter det att droppet sattes in var jag tvungen att börja andas mig igenom alla sammandragningar och spinalbedövningen jag hade bett om att få började bli aktuell.
Ringde på klockan, barnmorskan och praktikanten kom in och undersökte mig, då var klockan ungefär 10:30 och jag var då 6 cm öppen. De vill att man ska ha öppnat sig 7 cm innan de ger spinalbedövning, eftersom det är en engångsdos, så det bestämdes istället att jag skulle få epidural.
Kändes som en ganska lång väntan på läkaren som skulle ge epiduralbedövning, i ens egen lilla värld som man blir när de smärtsamma värkarna börjar ta över. Kl. 11 ungefär var i alla fall epiduralen satt och det var bara att börja vänta på effekt, väldigt skönt och avkopplande blev det en halvtimme, kunde bara titta på datakurvan när värkarna kom men kände inte desto mer av dem. Lite andningspaus alltså!
Upp på toaletten var jag där också, med ben som spagetti. Juan och praktikanten hjälpte mig men väldigt obehagligt då man inte kan lita på att benen bär. Märklig känsla att behöva kämpa för att få benen att lyda. Men det gick! Och bra att röra på sig lite och dessutom få blåsan tömd innan bebis ska ut.
Sen blev det intensivt, halvtimmen efter att jag fått bedövningen så blev det alltmer intensiva värkar trots smärtlindringen.
Tog inte lång stund innan jag kände att krystvärkarna började ge sig till känna. Andades igenom dem en stund innan jag ringde på klockan igen och blev därmed undersökt. 10 cm öppen, nu var det dags.
Allt plockades fram av de instrument som de skulle behöva.
11:45 sa jag och Juan att 12:15 är hon ute, 12:05 kom hon!
Jag fick lov att börja krysta strax efter 12, förväntansfulla att få ut vår lilla redan älskade bebis så var det bara att sätta igång. Låg på sidan, som förra gången, för att de säger att man spricker minst på det sättet, och för att jag tyckte att det funkade bra så förra gången.
Med Milaya krystade jag 12 minuter, hade bestämt mig för att det skulle bli kortare denna gång. När jag sen fick börja krysta efter att ha hållit igen jättelänge, så kändes det i alla fall... Så var jag vid första försöket lite för försiktig men sen var hon ute 2 värkar senare och knappa 2 minuter senare! Barnmorskan var världens bästa att prata mig igenom de olika momenten av att krysta, vänta och andas. Gick så smidigt som det nu kan gå att trycka ut en unge ;)
Därmed var vår lilla dotter ute ynka 2 minuter senare och lyckan var total!
Förra gången var jag inne i mig själv och kunde inte riktigt fatta att Milaya kommit till världen och var ute, men den här gången kom det genast glädjetårar för oss båda. En gråtande och helt perfekt liten tjej!
Sen fick jag själv klippa navelsträngen och det var en väldigt speciell upplevelse bara det.
6 minuter senare kom den inte alltför vackra moderkakan och sen syddes jag två stygn.
Efter amning och lite smörgås, yogurt och te, samt en skål, så fick jag äntligen ta en dusch.
Var till och med tvungen att dansa lite framför kameran efteråt av hur skönt det kändes att allt äntligen var över. Graviditeten och förlossningen var över och livet kändes just då komplett!
Energin och adrenalin, antar jag, flödade och lyckan av att vi nu var 2 barns föräldrar gjorde att tröttheten kom först mycket senare på rummet.
Lycka!
...men inget jag vill göra om ;)
Publicerat: / Allmänt
En liten varning
Så för er som är nyfikna på den så kommer den inom några dagar :)
För er som inte vill läsa den så är detta varningen så ni vet att hålla er härifrån några dagar :D
Publicerat: / Allmänt
De små ögonblicken
Eller vilken tur? Egentligen är det ju inte alls bra... Man borde njuta av dagen som den är och inte alltid vänta på något. En roligare dag, vackrare väder, en semester, ett kalas eller vad man nu råkar vänta på.
Här väntar vi såklart på pappa mer eller mindre varje timme, varje dag. Borde helt enkelt sätta det åt sidan och njuta av tiden med mina små. Månaderna går snabbt och snart är Yamila uppe och går, fyller ett år, Milaya blir tre och sen är det sommar igen. Och sen kommer min verklighet emot och det blir dags att börja arbeta på allvar igen. Hur, när och var vet jag inte men det löser sig säkert längre fram.
Min poäng var att jag borde njuta mera av nuet, ta en dag i taget och glädjas än mer åt alla små moments som uppstår. Idag har jag faktiskt haft en sån dag när jag låtit mig själv göra det.
Var ute i skogen på förmiddagen med barnen och samlade granris, lingonris, kottar och mossa. Satte i blomkrukorna vid verandan men sen började det regna. Så städandet kring verandan fick vänta till en annan dag.
Det är så härligt i skogen på hösten. Luktar så gott. Känns så lugnt. Och börjar bli vackra färger nu också... Ett av dom små ögonblicken när Milaya plockar lingon och sjunger Pippi Långstrump, Klappa händerna och Lille katt :)
Ikväll badade flickorna tillsammans, det har dom inte gjort så många gånger än. Men så roligt att se dem ha roligt tillsammans redan. Yamila lyser upp varje gång hon får lite uppmärksamhet av sin syster. Skrattar högt när Milaya apar sig, hoppar, dansar och allt vad hon hittar på. Milaya är kanske inte lika road av sin lillasyster men desto mer omhändertagande. Ska ha henne i famnen, torkar henne kring munnen när hon dreglar, funderar om hon är trött, och skyndar fram till henne om hon gråter. Väldigt fint att se och mammahjärtat växer lite varje gång.
Några av dom där små ögonblicken man borde ta till sig och verkligen uppleva så att man kan minnas dem resten av livet och inte bara se tillbaka och se en dimma och bara minnas att pappa jobbade borta.
Det är min stora skräck. Inte att minnas just det förståss :) men att glömma alla dom små ögonblicken med tiden... Antagligen därför jag tar alltför mycket bilder hela tiden!
Jag hoppas att när jag blir gammal och gråhårig att jag kommer minnas Milayas underbart smittande skratt och Yamilas små smilgropar och tandlösa leende. Och alla andra tusen saker som är så värdefulla men som man just för dagen tar så förgivet.
Kom ihåg att uppskatta alla små ögonblick kära ni, det hemska vore att vakna upp imorgon och inse att livet var igår!
Lite flummigt kanske men så viktigt så... :)
Publicerat: / Allmänt
Lördag kväll
Barnen sover äntligen (efter en del strejkande och gnällande) och den här mamman sitter framför den meningslösa tv:n. Det finns aldrig något att se på tv lördagar... Avatar kommer ikväll men den börjar ju så sent... Med nyheterna mitt i. Nej tack!
Sjukt trött är jag också och den här flunssan tog en nystart efter träningspasset igår. Kanske inte så smart men totalt värt det så roligt som det var :)
Känner mig lite ensam dessutom. Löjligt att man gör det just helgkvällar men inte inne i veckorna, som om det egentligen vore någon skillnad!?
Hade förresten världens bästa blogginlägg på gång i mitt huvud igår natt när jag var vaken ofta. Men nu minns jag ju inte längre vad det handlade om!! Väldigt irriterande... Om jag kommer på det ska jag skriva ner det genast.
Nu blir det tidig kväll och hoppas att luftrören känns lite bättre imorgon. Annars blir det nog ett besök till hvc på måndag gissar jag.
Ha en bra lördagkväll alla ensamma och icke ensamma människor! :)
Publicerat: / Allmänt
I affären
Milaya fick (som vanligt) ett utbrott precis när vi stod i kassakön i affären.
Jag har lärt mig att det är bäst att åka till sk. Eepee om jag har båda barnen med. Det är enda sättet så Milaya hålls där hon ska och inte springer till världens ände eller hinner riva affären :) För deras vagnsbilar har ett lite svårare lås som Milaya inte får upp. Gäller att lista ut vad som funkar!
Ändå så förbereder jag mina nerver en hel dag innan jag kommer mig iväg om jag ska ha båda barnen med mig. Yamila är inget problem alls. Fast iofs fick hon ett utbrott i fredags i kassakön också. Men hon var hungrig så det var mitt eget fel.
Hur som helst!
Jag fick beröm för mitt lugn och blev så paff av den snälla komplimangen att jag glömde säga tack :)
Sa bara sanningen att det är vad som syns på utsidan. Fast idag var jag faktiskt lugn. Men det är jag långt ifrån alla gånger psykprövningarna uppenbarar sig i affärer eller på andra ställen. Tror däremot inte det är någon vits att jaga upp sig heller.
För Milaya är egentligen riktigt duktig. Överlag :)
Och t.ex. idag lyssnade hon riktigt bra.
Det är bara det att man borde få betala först och handla sen!! För när man väl är vid kassan så är tålamodet slut på små tvååringar.
Dagens mamma och dagens tjej som idag är 2 år och 4 månader!
Publicerat: / Allmänt
Saragoza kväll
Väldigt taggad just nu är jag och blir helt klart fler träningar!
Ny klubba har jag också för jag kunde inte hitta våra gamla...
Bra var den också!
Härligt! :)
Publicerat: / Allmänt
Flunssan som förstör
Typiskt när man har en hel del på gång.
I tisdags började vuxmerkonom utbildningen på YA! här i Närpes. Jag gick ju redan i våras Merkonom utbildning på VAKK i Vasa men för enkelhetens skull med barnen så flyttade jag nu studierna till Närpes. Lättare att hitta någon som kan ha barnen en kväll i veckan än en dag i veckan. Oftast är ju Juan tillgänglig och kan vara hemma med dem kvällstid. Kvällen gick i allafall bra efter att ha stoppat in några piller.
Idag skulle några gamla ridelever komma och hälsa på vid stallet. Det fick jag omboka då huvudet kändes extra tungt på eftermiddagen...
Imorgon ska dekorationsfigurer hämtas från Sundom som jag ska ha till doptårtan nästa helg. Tänkte shoppa lite servetter och sånt också...
Imorgon kväll är det meningen att jag ska inleda träningen med Saragoza, ett innebandylag för damer som spelar i divison 3. Har ju pratat om det här sen jag var gravid och har väntat massor. Om mina knän sen håller återstår att se men jag har lovat komma och pröva och det ska bli så kul!
Jättemånga år sen jag spelade innebandy och då var jag ofta målvakt så får se vad det här blir till! :)
Hur som helst ställer den här flunssan till det ordentligt så får se hur formen är imorgon....
Hela nästa vecka lär gå åt att förbereda dopet så då har jag verkligen inte tid att vara sjuk!
Flickorna var som vanligt pigga och glada och krävde sitt idag när jag skulle velat lägga mig ner och dö... typ :)
Publicerat: / Allmänt
Idol-fan
Sitter som bäst och plågar mig sjäkv att sitta uppe och titta på kvalet, fastän jag egentligen är helt slut och skulle vilja sova... Men Idol är nästan viktigarr än hälsan :)
Visst vet jag att Idol är lite fejk och gjort för att passa i tv-rutan men humorn är bra och är det underhållning folk vill ha så är det underhållning som skapas. Att idol är skapad för att underhålla är ingen hemlighet det heller! Sjukt bra svensk tv tycker åtminstone jag.
Publicerat: / Allmänt
Vänner är guld
Publicerat: / Allmänt
Stockholmsweekend
Fredagen gick snabbt som bara den. Flyg på förmiddagen
följdes av incheckning på hotell och en lång lunch med tapas vid drottninggatan. Där satt vi nog rätt länge och pratade innan vi kom på att det var dags att röra på fläsket och shoppa lite.
Efter shoppande och jakten på den perfekta festblåsan (som vi förresten aldrig hittade) så var det redan kväll.
Middag vid en restaurang på samma gata som hotellet och sen tog vi det lugnt och drack vin på hotellrummet innan vi gav oss av för att pröva på nattklubbslivet i Stockholm.
Intressant upplevelse med klassindelningar, hårda vakter, dyra drinkar, lama dansgolv och en hel massa svenskar senare så konstaterar vi att det är rätt bra hemma och att Stockholm och Stureplan är inget för ”vanligt folk”. Men roligt hade vi och det blev bara några timmars sömn den natten innan det var dags för hotellfrukost.
Sen blev det såklart ännu mera shopping och god mat (och lite tittande på halvmaraton som ju egentligen var meningen med resan från början...) innan vi landade på Viking line som tog oss till Åbo och sen slöaste expressbussen ever hem till Närpes!
Mitt bästa inköp blev nya superfina och bekväma nike löpskor. Plånboken sved men fötterna blev glada :)
Men shit vad mycket pengar det går överlag genast man åker till Stockholm, det gör det alltid! Med eller utan stureplan och shopping!
Det tog mig iallafall hela 24 timmar innan jag galet mycket började sakna mina små och nu är jag ”igen” lycklig över att ha blivit så pass vuxen att utelivet hamnat i skymundan och föräldralivet känns mera givande, hur tungt och påfrestande det än kan vara vissa dagar.
Ibland är det hälsosamt att bryta av vardagen och leva lite eget liv för en stund för att man sen ska komma ihåg att verkligen uppskatta allt som finns här hemma. Jag åtminstone är tacksam för de små avbrotten och ännu mera tacksam efteråt över att vara där jag är idag, mitt i småbarnsbubblan och familjelivet :)
Publicerat: / Allmänt
Sjuklig
Jag får nästan aldrig feber utan drabbas av ”minus feber” istället. Vill säga en temp på 35 istället för min vanliga temp på 36,4... Yr och svag, hängig och trött. Därför har det varit så tyst här på bloggen senaste dagarna. All energi har barnen fått... och det är inte mycket.
Ryckte dock upp mig idag på eftermiddagen, kastade in några piller och satte mig i en skolbänk igen. En intressant kväll och tror det kan bli bra det här :)
Tror att Stockholmsresan får bli ett eget inlägg!
Såhär bedrövlig såg jag i allafall ut igår när jag tog en bild för att skicka åt Juan hur jag kände mig :) Efter lite smink idag blev det mycket bättre kan jag meddela...
Publicerat: / Allmänt
Mammasemester
Publicerat: / Allmänt
Näsor och ”pomfritt”
Jag är egentligen förvånad att det här inte har hänt tidigare! Att det faktiskt är första gången på två år och nästan fyra månader som Milaya petar in något som fastnar i näsan!
Och hon väljer en pomfritt!! Ganska kul så här i efterhand men mitt vanligtvis lugna jag i paniksituationer höll faktiskt på att få panik i några sekunder.
Det enda jag tänkte där vid middagsbordet igår var att ”SHIT, jag skulle ju köpa en ny pincett, hur f*n ska jag få ut den?!”
Jag trodde först det var en köttbit, som hon själv i rena paniken sög upp längre in i näsan. Sen försökte hon peta ut den och den for ääännu längre in. Innan jag hunnit få bukt på sprattlande armar och fått kontroll över situationen tog det ju någon sekund. Det jag ännu trodde var en köttbit satt långt upp i näsan och gjorde såklart jätteont!
Försökte få henne att fräsa ut eländet men den satt kvar.
Sen slog det mig att en örontops måste funka. Hämtade en sån med en förvånandsvärt lugn Milaya och sen hålla fast henne i soffan och förklara åt en två-åring att hon måste vara still fast det gör ont... lätt som en plätt, eller så inte!
Men efter bara ett försök så kom den halv brända pomfrittänden ut... Över en cm lång och jag pustade ut över att slippa åka in till akuten med två små alldeles själv och säga att det är en pomfritt i näsan.
Men jag är rätt säker på att hon inte kommer stoppa något mer i näsan! ;) Skypade med pappa senare på kvällen och hon sa själv ”inte stoppa nånting i näsan...”
Vår lilla galna söta två-åring, hur ska man veta om man inte testat? :)
Bild med äckelvarning längst ner om ni är känsliga!
Publicerat: / Allmänt
Yamila 4 months
Yamila Elizabeth Joy
4 månader.
Har hunnit vara på rådgivningsbesök idag och prinsessan är nu:
6835 gram & 66,6 cm
En tjej med det bästaste humöret, gnäller aldrig om hon inte är hungrig eller trött.
Pratglad och ler stort åt alla som ger henne uppmärksamhet. Lite blyg i sitt sätt upplever jag att hon är.
Kan sedan 12 veckors ålder vända från rygg till mage och kan sedan ungefär en vecka tillbaka svänga från mage till rygg också. Snurrrar runt på lekmattan och stannar inte alls där man satt ner henne utan förflyttar sig ganska snabbt ett varv runt eller vänder på sig själv.
Använder sedan flera veckor tillbaka strl 68 och gissar att även 74 snart kommer att vara passligt i längden. Byxlinningarna är lite stora på 68:orna ännu.
Hon äter precis som sin syster litet men ofta och vi är vakna 3-4 ggr minst/natt.
Hittat en rytm på sovandet har hon annars gjort.
Morgon kl 6.00
Tupplur kl 7.30-9.00
Middagslur kl 12-15
Eftermiddagslur kl 17-18
Natt blir det kl 19-20.30 ungefär.
Sover gott genom hela natten förutom matpauser. Vill endast sova på magen.
Älskar och skrattar högt när storasyster spexar eller gör något roligt. Vill gärna känna på och dra storasyster i håret.
Rörelserna att ta tag i saker finns men kan ännu vara lite svävande ibland. Men hon hittar sitt mål. Speciellt bra om hon får ligga på mage och ta i saker framför sig.
Börjat med välling och tänkte nästa vecka börja med lite potatis.
Växer och mår fint på ersättningen hittills. En så glad, nöjd och enkel liten dam!
Många tycker Milaya är lik mig men Yamila är nog den som är mer lik mig som bebis. Och väldigt lik sin mormor är hon! Milaya har mer drag från sin pappas sida, som ju såklart dom flesta här inte är så bekanta med så det är väl därför dom ser likheter med mig. Men Yamila är nog en liten minime :)
Publicerat: / Allmänt
Onsdag
Väntar just nu på att dotter nr 2 ska till rådgivningen på läkarbesök.
Har hunnit växla pengat och ladda upp med apotekstuff till barnen ifall någon skulle bli sjuk när jag är borta på weekendtrippen.
Sen ska det handlas mat för hela helgen och huset ska städas, jag måste färga håret och vika en massa tvätt jag sparat på nu flera dagar. Allt för att göra livet lite enklare för pappa Juan över helgen. Drssutom tycker jag det bara är fel att lämna huset ostädat till honom som arbetat hårt i flera veckor. Han brukar ju faktiskt inte ha nåt emot att städa, bara nåt jag tycket jag kan göra som är hemma.
Sen ska väskan inför helgen packas också, det blir inte till något alls med Milaya som plockar ur när jag plockar i :) Så mycket på gång idag och imorgon. Då kommer pappa äbtligen hem, som Milaya väntat!!
Vi flickor och vår Chili.
Publicerat: / Allmänt
Dokumentär
Publicerat: / Allmänt
Köttbullar
Jag har alltid varit urdålig på just köttbullar och köttfärslimpa men har nu hittat det absolut bästa receptet. LCHF style!
400g Köttfärs
1 ägg
pressad vitlök, två klyftor
svartpeppar
salt
ca.1 dl grädde
Rör ihop allt i en bunke förutom grädden, häll sen i en skvätt grädde åt gången och arbeta in tills köttfärsen får en riktig sliskig konsistens, rulla köttbullar!
Enklaste och godaste någonsin, nästa gång blir det lite finhackad lök också tror jag.
Ni andra kanske tycker det här var ett självklart sätt att göra köttbullar men för mig var det nytt och Såååå gott!
(lånat bild från google)
Publicerat: / Allmänt
Kompensation
Fick sova pass på 2-3 timmar åt gången senaste natt så känner mig hyfsat utsövd idag.
Vi hade vänner på besök på förmiddagen och nu har samtliga vilat lite och M. vilar fortfarande.
Snart ska det göras köttbullar och sen blir det en promenad.
En helt okej måndag!
Publicerat: / Allmänt
Söndags klagovisa
Böckerna om ”The Secret” är min bibel och försöker verkligen leva genom positivt tänkande och att visualisera vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Skulle också vilja påstå att det inte alls är bullshit utan att det verkligen funkar! Har ni inte läst The Secret och de andra böckerna av Rhonda Byrne så ska ni verkligen göra det. Jag har även filmen. Så intresssant!
Hur som helst... Min poäng var att idag har jag svårt att tänka positivt. Jag är så sjukt led på vardagen. Inte trött på barnen utan bara på alla rutiner och begränsningar. Och allt som blir omständigt med småbarn, vilket faktiskt är typ allt. Om man minns tillbaka hur det var innan man hade barn...
Älskar dem till världens ände och tillbaka, skulle heller inte vilja att någon annan skötte om dem utan det vill jag göra själv. Så det jag egentligen klagar över är väl egentligen ingenting. Det är bara så tråkigt allt just nu.
Ikväll var jag och Milaya på föräldra barngympa. Jag vill far hem, säger Milaya efter knappt halva tiden. Åhhh så tacksamt, Not. Jag som trodde det där skulle bli en så bra mamma-Milaya grej... Får ge det ett par chanser till och se om hon blir mera taggad.
Skulle jag inte ha Sthlms weekenden framför mig för att bryta av vardagen lite så skulle jag nog lägga mig ner och gråta en skvätt. Kanske jag gör ändå förresten!
Nu låter det säkert som att jag är jättelöjlig men det här med att vara ensam mamma är inte alls kul. Inte med två barn som båda kräver enorm uppmärksamhet. Lyfter verkligen på hatten för alla ensamstående, jag vet i allafall att Juan så småningom kommer börja vara häromkring och jobba igen.
Att jag inte har sovit en hel natt på många månader är antagligen det som får humöret att tryta ibland. Senaste natt, senaste veckorna, har det varit väckning varje timme mer eller mindre. Så nätterna blir långa men egentligen alltför korta. Samtidigt behöver jag ett par egentidstimmar på kvällen efter att jag fått dom i säng. Då kan jag äta, träna och duscha i lugn o ro. I just need it.
Blev en halvtimme på löpbandet ikväll, försöker ta mig minst en halvtimme tre dagar i veckan plus styrketräning. Och vanliga promenader, men de är typ värdelösa i träningssyfte för Milaya vill alltid gå själv och ni kan tänka er hur snabbt det går då det ska plockas stenar, kvistar, blommor, rönnbär... Listan kan bli hur lång som helst :) Sen ska det hälsas på alla människor vi möter, redan 100 meter innan dom ens hör hennes hejande.
Nu blev det ett sånt här klagoinlägg igen. Imorgon är en ny dag och redan på förmiddagen får vi besök av vänner. Imorgon blir en bra dag :) Hoppas få en chans att sätta mig på hästryggen också under veckan som kommer nu. Det är verkligen det som hjälper mig tanka energi. Hästen, jag och naturen....
Publicerat: / Allmänt
Quote
Publicerat: / Allmänt
Helg
Då var det redan lördag och jag konstaterar att veckan gått fort! Däremot är bara vetskapen om att det är helg och att vi är pappalösa lite tråkigt... Men det ska nog gå det också.
Igår hade jag filmkväll i min ensamhet när flickorna gått och lagt sig. The Other Women, riktigt bra komedi :)
Det är även snart torsdag då pappa Juan kommet hem, sen blir det fredag och vi åker till Stockholm! Tråkigt nog har ordentliga flunssor slagit ut marathonlöparna totalt och det blir inget tävlande. Så lite ändringar vad gäller resan och även en deltagarr har bytts ut men vi som åker ska ändå göra det bästa av resan. Umgås, shoppa lite, äta gott och jag ska iallafall njuta av en vuxen weekend och lite egentid! Bara det att få sova två nätter utan en massa uppvak ska bli fantastiskt!
Idag ska jag ett par timmar på klädparty medans barnen får vara hos mormor och imorgon ska Milaya och jag börja på Föräldra Barngympa, det har jag väntat länge på!
Publicerat: / Allmänt
Något som ni inte visste
Jag har varit på ett möte med en väldigt intressant kvinna.
Något som ni troligen inte vet om mig är att jag tror starkt på andliga ting.
Jag är inte mycket för gud och tror absolut inte att han skapade världen på sju dagar och hela den storyn. De som tror på gud och bibeln får göra det och jag vill inte ta den diskussionen om vad som är sant eller inte. Alla tror på vad de vill!
Det jag tror på är andevärlden. Jag tror på ett liv både före och efter detta, jag tror på änglar och sk. guider. Jag tror på att våra avlidna nära och kära finns här för oss. Människor som djur.
Jag tror även på att det finns människor som kan vara språkrör och förmedla detta till oss simpla människor.
Denna åsikt och allt detta har varit en del av mitt liv, jaaa, väldigt länge. Hela mitt vuxna liv och mina tonår också.
Det är bara något som man inte pratar om med vem som helst och var som helst. Många har starka åsikter, vilket är helt okej. Men det är också något privat som många vill hålla lite för sig själva. Vissa människor kan vara hårda och döma. Vilket ju är lika dumt som att döma andra trosuppfattningar.
Det jag alltså gjort idag är att jag träffat en kvinna som är medial, och fått medial vägledning.
Under en medial eller också kallad andlig vägledning så förmedlar mediumet bilder, känslor och ord som kommer upp vad gällande din livssituation och dina specifika frågor.
Dessa budskap kommer från ”andra sidan” från dina guider (kan skriva mer om vad guider är sen) eller också från avlidna nära och kära som vill på något sätt hjälpa dig och därför sänder budskap till dig.
Jag har träffat flera olika mediala människor genom åren och fått höra vad de har att säga och även fått ställa mina egna frågor. Och har fått svar på många av dem också.
Efter ett sådant här möte är man så lugn inombords, samtidigt som man har fått mycket att bearbeta och fundera på. Man behöver inte ta allt bokstavligt och vissa saker är föränderligt för ens öga, jag menar att man kan tolka det lite som man själv känner. Men andra saker går inte att tvivla på och människan som pratar med en berättar sådana saker om ens liv som denna inte kunde veta om ingen ”skvallrat”. Jag fick t.ex. flera budskap av min älskade avlidna farmor idag. Och kvinnan som gav mig budskapen visste sådana saker om min farmor som hon inte kunnat komma på från tomma intet. Så det fanns inga tvivel om att min farmor var där.
Nu sitter några och skrattar, några fnyser och andra har kanske blivit riktigt nyfikna. Allt är helt okej, vilken reaktion ni än har så är det okej. Sålänge jag får leva mitt liv så får ni leva ert och tro på vad ni känner är rätt för just er.
Jag tycker det är väldigt tryggt att veta att livet inte slutar när detta slutar, att våra kära finns här för oss även i livet efter detta och att vi har beskyddare/guider som vägleder oss genom livet.
Att änglar faktiskt finns, både här bland oss som vardagshjältar och som väsen vi inte riktigt kan förstå.
OCH nu när jag efter x antal års bloggande nu berättar om den här sidan av mig så får ni säkert framöver läsa mer om det här. Det är ju en helt annan värld :)
Så nu kan jag lägga mig till ro ikväll med några nya insikter och andra bekräftade. Tyckte väldigt mycket om just den här kvinnan så ska absolut träffa henne igen!
Publicerat: / Allmänt
Just some pics of the kiddos
Publicerat: / Allmänt
Hej hallå...
Här händer det inte mycket. Är en kombinerad sjuk- och lekstuga. Milaya hade feber i dagarna 4. Mitt i där kom kruppen och nu är förkylningen här. Misstänkte även lilla Yamila hade feber igår men tror att hon bara råkade vara varm just den stunden.
Det har iallafall varit inomhus och göra stillsamma lekar som har gällt hela veckan hittills.
Idag satte vi oss faktiskt i bilen och for en snabb sväng till affären.
Så fort M. är uppspelt, uppjagad eller ligger ner så blir kruppen väldigt framträdande. Lite extra gnäll har det förståss kommit på köpet.
Men annars har vi det bra. Jag ska ut på ett eget litet äventyr imorgon medans mommo passar barnen. Ska bli intressant :)
Skriver mer om det sen, kanske!
Tråkiga nyheter är att växthuset som Juan och hans gäng bygger i södra finland kommer att dra ut på tiden p.g.a. förseningar med leveranser och sånt. Så vi flickor kommer vara ensamma i åtminstone 6 veckor till. Alltså till mitten av oktober. Bara att bita i det sura äpplet och ta en dag i taget.
Det positiva är att då kan jag lättare hålla mig ifrån alla godsaker, när inte han är hemma och äter allt gott :)
