Hittade en sida som räknade ut mest gillade bilderna under året på instagram.
Instaholic som jag är var jag tvungen att ta reda på resultatet!
7 av bilderna handlar om bröllop. Vårt eget, självklart! Kände mig så vacker den där dagen! Saknar den där känslan som jag hade i kroppen hela den fantastiska dagen.
Sen är några av bilderna från våra vänners bröllop, ett i maj och ett bröllop i september. Vi har fått vara med om hela tre vackra bröllop det här året. Och snart är det dags igen, om några månader gifter sig min storebror med sin drömkvinna och en av mina numera bästa vänner. Helt underbart!
Sorgligare är, som inte fanns bland instagram bilderna, så har det också varit en begravning det här året. Min älskade morfar gick bort i somras. Han har alltid haft och kommer alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta. Vi förstod varandra han och jag.
Nämns också bland de 9 instabilderna såklart min tatuering som definitivt varit ett av årets höjdpunkter. Barnen och vår resa har också varit centrala genom året. Flickorna är ju viktigaste 24/7, älskar dem till månen och tillbaka.
Annat som jag vill passa på att nämna om år 2015 är vår nya familjemedlem Charley, finaste blandisen man kan tänka sig!
Och mina studier får inte glömmas, de är väldigt viktiga för mig.
Förutom familjen, den egna, vill jag ägna en extra tanke till alla dem som mist någon detta år, livets prövningar är inte lätta att förstå. Speciellt inte de gånger när allt verkar orättvist, meningslöst och dumt.
All styrka till er!
För att sen på ett positivt sätt avsluta genomgången av år 2015 så vill jag citera min dotter på 3,5 år.
-”Mamma, momma älskar mig. Pappa älskar mig och du älskar mig. Allihopa älskar mig...”
-Ja älskling, vi älskar dig massor allihop!
Önskar er allihopa mera kärlek 2016, mera kärlek och mindre tjafs i världen så skulle allt vara mycket enklare.
Gårdagen ägnade jag åt lite shopping tillsammans med mina egna tankar. Ibland är det så skönt att bara vara själv och inte behöva tala med någon.
Hittade en hel del till flickorna, lite träningskläder och en stickad klänning till mig själv. Det jag egentligen var ute efter, förutom reakläder till tjejerna, var en snygg kappa till mig men det hittade jag inte.
Idag är flickorna också på dagis, och jag har nu bänkat mig framför datorn för att äntligen ta tag i tenten jag försökt glömma nu redan i flera månader. Deadlinen är farligt nära så det är bara att börja på. Intressant ämne men en mycket omfattande tent. Allmän pedagogi it is!
Väntar faktiskt på nästa skolvecka i slutet av januari, men först väntar jobb på avd. i januari, där jag trivs riktigt bra och har gjort i snart 8 år, hjälp vad tiden går...
Dags att öppna böckerna!
Sen ska det snart bli ett inlägg till om andliga ting, denna gång tänkte jag berätta om vad ett Medium egentligen gör. So stay tuned =)
Jag känner mig rätt dyster den här julen. Samtidigt känner jag glädje och tacksamhet för de mina som är här tillsammans med mig.
En vän, en sådan där människa som jag inte stod speciellt nära eller knappt alls faktiskt om man ser ur ett större perspektiv, som jag inte träffade mer än slumpmässigt i gemensamma kretsar många gånger genom åren har tragiskt lämnat vår värld. Den värld vi är vana att se... Den här vännen kändes endå nära, hon var öppen, kärleksfull, empatisk och givmild, rolig och med ett vackert djup i sin själ. Och nu får inte hon vara här mera och hennes familj får fira jul utan hennes betydelsefulla närvaro.
Tanken på det gör mig så dyster...
Att hennes lilla barn ska behöva växa upp utan sin mamma...
Hennes bortgång känns så onödig och dum.
Jag försöker hålla fast vid min egen övertygelse om att allt som sker har en större mening och att vi har ett livssyfte... Men den senaste veckan har den övertygelsen känts lite svår att greppa.
Jag glädjs för de mina och jag sörjer för andras sorg. Känslan är märklig denna julaftonskväll när allt har tystnat.
Livet går vidare för oss som är kvar.
Ta aldrig varann för givna och gör varje dag till en viktig dag!
Idag har Juan och jag haft en shoppingdag på tumis i Vasa medan vi hade flickorna på dagis
Allt för sällan vi får lite tid tillsammans på egen hand.
Mycket har vi handlat och får bara hoppas vi hjälpt tomten på bästa sätt :)
För en vecka sedan hade vi julfest på dagis där flickorna trivs så otroligt bra, så tacksam för deras fina jobb med barnen där!
Milaya var en söt Lucia och Yamila fick vara tomte detta år, också hon söt som socker i sin dräkt!
Lite julstämning börjar äntligen infinna sig men det är första julen på länge som den känns lite jobbig. Jag har inte riktigt tid och ork för allt ståhej. Men julbak får det bli på onsdag och julskinkan likaså. Skolarbeten ska jag försöka få bort det mest akuta imorgon. Förra veckan råkade jag ut för ännu en omgång av magsjukan, så den veckans inplanerade studietid blev det ingenting av...
En hemtent ligger efter nu och det är väl därför julen känns lite opassande, men får jag den fixad imorgon så ordnar det sig. Då får de resterande 6 tenterna som väntar fortsätta vänta någon dag till :)
Hoppas att NI alla får en riktigt fridfull jul och att ni får dela julen med era närmaste!
Jag har lovat mer inlägg om andliga ting och ikväll känns som en passande kväll att skriva om medialitet. Eftersom jag är intresserad av ämnet så känner jag att jag också kan dela med mig, samtidigt svarar jag på en kommentarsfråga om hur man kommunicerar med sina vägledare, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det inlägget hittar ni under kategorin Andliga ting!
Alla människor har möjlighet till att öppna upp sin medialitet, och många är mediala som barn för att sedan stänga av det någongång under uppväxten. Vissa är mediala från början och fortsätter vara det och vissa öppnar upp sin mediala sida senare i livet. Helt individuellt alltså. Men i grunden har alla människor den förmågan, och djuren har en ännu tydligare medialitet sägs det.
Här är en text som jag tycker beskriver och förklarar riktigt bra!
Har det hänt att du har vaknat en morgon och mår som du brukar,men plötsligt så känner du att ditt goda, vanliga humör är som bortblåst?
Helt oväntat så mår du inte riktigt bra,men du kan inte hitta någon "bra" anledning till varför du mår som du gör... Plötsligt, så kanske du känner dig sur fast du var på bra humör för en stund sen. Du kanske börjar känna dig orolig, fast du inte har något att oroa dig för. Du kanske börjar känna dig irriterad, men har egentligen ingen anledning att bli det..?.Då är det kanske inte dina egna känslor som du upplever, det kan vara någon annans.
Har du haft sanndrömmar?
Känner du på dig att något kommer att hända innan det gör det?
Lyssnar du på din magkänsla/intuitionen?
Har det hänt ibland att du tycker att det finns någon i rummet, fast du är helt ensam?
Har du någonsin känt obehag när en person har klivit på tåget/bussen fast du inte vet vem det är?
Har det hänt att du har fått ett varsel?
Har du drömt om någon anhörig som har dött?
Då kan det faktiskt vara så att du är väldigt mottaglig och att du har dina chakran öppna. Då är du kanske medial.
Men att vara medial innebär inte alltid att man är eller måste bli ett medium eller något annat inom det området. Det du kanske skulle behöva att lära dig är bl.a att stänga ner dina chakran och att lära dig att känna igen vilka känslor som är dina och vilka som inte är det och att lära dig hur du gör dig av med känslor som inte tillhör dig. Och hur du gör nästa gång för att slippa bli så berörd av olika energier runt omkring dig.
Är man medial och inte vet om det går man omkring och har sina chakran öppna. På det sättet får man till sig en massa olika känslor från andra människor och från andevärlden. Du kan i värsta fall bli som en svamp som suger åt sig andras människor känslotillstånd. Ibland så kan det hända att man känner av andras sjukdomar eller besvär. Många av mina elever som har kommit till mig har haft problem med ångest och en del har haft ADHD. Det har visat sig i det flesta fall att de som har ångest eller ADHD är mycket mediala och uppfattar andras känslor mer än vad andra människor gör. När de har lärt sig hur de ska hantera dessa känslor, så har deras symptom minskat eller helt försvunnit. Och sen så är det en skön känsla att förstå varför man upplever det man gör.
Är man medial och mottaglig, så kan man även få påhälsning från andevärlden. De kan se att du är mottaglig och öppen och då kan det hända att de försöker att få kontakt med dig....
Och sen fortsätter texten om kurser och dylikt... Men det förklarar lite hur man kan vara medial och inte ens veta om det. Genom sin medialtet så kan man känna av och ibland även kunna se och kommunicera med andevärlden på olika sätt. Det är också på det här sättet man får kontakt med sina vägledare. Är man öppen för dem så räcker det faktiskt med att be dem visa sig. Enklast är det när man blundar och ber dem komma. Man kan se ett ljus i någon färg och man kan få en känsla i kroppen av värme, styrka, kärlek, lycka och så vidare. De kan vidare "prata" med oss genom våra tankar, om man är öppen för det. Nyckelordet som jag skulle säga är nog att man måste vara öppen, och öva öva öva...
Att vara medial är en gåva som inte är alla förunnad, främst för att människor inte tror, är låsta eller har för bråttom i vardagskaoset.
Det viktiga budskap jag vill få fram med dagens inlägg är att "bara" för att man är medial så behöver man inte automatiskt vara ett medium eller prata med döda människor och sådana saker. Utan man är också medial när man är känslig på ett sätt som gör en mottaglig för sinnesstämningar, känner av sånt som ska hända och när man har en stark intution (Vilket många inte har!). Man kan vara medial utan att man behöver utöva sin medialitet eller ens veta om den. =)
Idag blev det sisådär 11 aktiva timmar i skolbänken och 13 timmar hemifrån.
Först 8 timmar på Novia i Vasa, sen 3 timmar på YA i hemma i den egna trakten och förståss några timmar i bil.
Förutom att jag inte fått träffa flickorna (förutom sovandes i sina sängar) sedan imorse kl 07.15 så gillar jag ändå sånahär långa dagar med fullt program. Det får en att veta att man lever 😊
Jag gillar starkt pedagogik som vi har kurser i på flera olika sätt. Förskolepedagogik & allmän pedagogik är dom vi haft hittills men i vår har vi två nya kurser som jag ser framemot.
Allt (nästan) är så intressant så jag har svårt att bestämma vilken riktning jag ska ta.
Jag vill jobba med småbarn, samtidigt är jag intresserad av att testa på så mycket annat. Barnskyddet, ungdomsvård, missbrukarvård, kurator och även socialskötarjobb skulle intressera mig. Hur ska man någonsin kunna bestämma sig vad man ska gräva ner sig djupare i?!
I utbildningsväg är jag nästan i himlen, även om såklart fysiska timmar i skolbänken kan vara lite småtråkiga och kännas mindre givande för stunden. Men ämnena i sig är väldigt intressanta!
Imorgon blir det en lång dag igen, 8.30-18 i skolbänken, så nu är det antagligen dags att försöka få lite sömn!
Tummen upp för innebandyn som gick över förväntan i fredags! Och tummen upp för utbildning samtidigt! 👍😋
Vi är hemkomna från vår resa, har hunnit vara hemma en vecka redan.
Dagarna gick snabbt i Teneriffa och de går om möjligt ännu snabbare här hemma!
Vi hade en jättebra resa om än lite intensiv, men så är det med småbarn 😊
Vår lilla virvelvind Milaya lyckades snurra till sig ett hål i pannan i lägenheten där vi bodde på hotell Compostela Beach. Hon dnurrade på som hon alltid gör när hon tappade balansen och snurrade med huvudet in i en bordskant.
Det blev till att plåstra om och söka upp en doktor, en klinik som samarbetade med hotellet och som fanns en backe upp bara.
En svensk sköterska och en kirurgutbildad doktor samt två starka föräldrar senare lyckades vi hålla Milaya så pass stilla att den duktiga doktorn fick till två snygga stygn i pannan. Sköterskan fick agera barnvakt till Yamila som inte ens ville lämna hennes famn sen 😊
Milaya gillar inte plåster och det var nog plåstret som gjorde henne mest nervös och upprörd. Men efteråt blev det köttbullar på en restaurang och en alldeles egen Elsa och en Anna docka från Frozen så M var nöjd med sin dag ändå.
Lite virvelvind är hon, lite klumpig ibland men väääldigt modig är hon vår förstfödda.
Att hon sen inte fick bada på två dagar var lite tråkigt men vi roade oss med annat istället.
(Läs: Mamma och pappa höll på att bli galna när det inte gick att bada...)
😄
Det var de två första stygnen men jag är ganska säker på att det inte är dom sista 😉
