Dystra tankar
Jag känner mig rätt dyster den här julen. Samtidigt känner jag glädje och tacksamhet för de mina som är här tillsammans med mig.
En vän, en sådan där människa som jag inte stod speciellt nära eller knappt alls faktiskt om man ser ur ett större perspektiv, som jag inte träffade mer än slumpmässigt i gemensamma kretsar många gånger genom åren har tragiskt lämnat vår värld. Den värld vi är vana att se... Den här vännen kändes endå nära, hon var öppen, kärleksfull, empatisk och givmild, rolig och med ett vackert djup i sin själ. Och nu får inte hon vara här mera och hennes familj får fira jul utan hennes betydelsefulla närvaro.
Tanken på det gör mig så dyster...
Att hennes lilla barn ska behöva växa upp utan sin mamma...
Hennes bortgång känns så onödig och dum.
Jag försöker hålla fast vid min egen övertygelse om att allt som sker har en större mening och att vi har ett livssyfte... Men den senaste veckan har den övertygelsen känts lite svår att greppa.
Jag glädjs för de mina och jag sörjer för andras sorg. Känslan är märklig denna julaftonskväll när allt har tystnat.
Livet går vidare för oss som är kvar.
Ta aldrig varann för givna och gör varje dag till en viktig dag!
