Vilken tur att dagarna går snabbt!Eller vilken tur? Egentligen är det ju inte alls bra... Man borde njuta av dagen som den är och inte alltid vänta på något. En roligare dag, vackrare väder, en semester, ett kalas eller vad man nu råkar vänta på. Här väntar vi såklart på pappa mer eller mindre varje timme, varje dag. Borde helt enkelt sätta det åt sidan och njuta av tiden med mina små. Månaderna går snabbt och snart är Yamila uppe och går, fyller ett år, Milaya blir tre och sen är det sommar igen. Och sen kommer min verklighet emot och det blir dags att börja arbeta på allvar igen. Hur, när och var vet jag inte men det löser sig säkert längre fram.Min poäng var att jag borde njuta mera av nuet, ta en dag i taget och glädjas än mer åt alla små moments som uppstår. Idag har jag faktiskt haft en sån dag när jag låtit mig själv göra det.Var ute i skogen på förmiddagen med barnen och samlade granris, lingonris, kottar och mossa. Satte i blomkrukorna vid verandan men sen började det regna. Så städandet kring verandan fick vänta till en annan dag.Det är så härligt i skogen på hösten. Luktar så gott. Känns så lugnt. Och börjar bli vackra färger nu också... Ett av dom små ögonblicken när Milaya plockar lingon och sjunger Pippi Långstrump, Klappa händerna och Lille katt :) Ikväll badade flickorna tillsammans, det har dom inte gjort så många gånger än. Men så roligt att se dem ha roligt tillsammans redan. Yamila lyser upp varje gång hon får lite uppmärksamhet av sin syster. Skrattar högt när Milaya apar sig, hoppar, dansar och allt vad hon hittar på. Milaya är kanske inte lika road av sin lillasyster men desto mer omhändertagande. Ska ha henne i famnen, torkar henne kring munnen när hon dreglar, funderar om hon är trött, och skyndar fram till henne om hon gråter. Väldigt fint att se och mammahjärtat växer lite varje gång. Några av dom där små ögonblicken man borde ta till sig och verkligen uppleva så att man kan minnas dem resten av livet och inte bara se tillbaka och se en dimma och bara minnas att pappa jobbade borta.Det är min stora skräck. Inte att minnas just det förståss :) men att glömma alla dom små ögonblicken med tiden... Antagligen därför jag tar alltför mycket bilder hela tiden! Jag hoppas att när jag blir gammal och gråhårig att jag kommer minnas Milayas underbart smittande skratt och Yamilas små smilgropar och tandlösa leende. Och alla andra tusen saker som är så värdefulla men som man just för dagen tar så förgivet.Kom ihåg att uppskatta alla små ögonblick kära ni, det hemska vore att vakna upp imorgon och inse att livet var igår!Lite flummigt kanske men så viktigt så... :)
Ikväll badade flickorna tillsammans, det har dom inte gjort så många gånger än. Men så roligt att se dem ha roligt tillsammans redan. Yamila lyser upp varje gång hon får lite uppmärksamhet av sin syster. Skrattar högt när Milaya apar sig, hoppar, dansar och allt vad hon hittar på. Milaya är kanske inte lika road av sin lillasyster men desto mer omhändertagande. Ska ha henne i famnen, torkar henne kring munnen när hon dreglar, funderar om hon är trött, och skyndar fram till henne om hon gråter. Väldigt fint att se och mammahjärtat växer lite varje gång.
Några av dom där små ögonblicken man borde ta till sig och verkligen uppleva så att man kan minnas dem resten av livet och inte bara se tillbaka och se en dimma och bara minnas att pappa jobbade borta.Det är min stora skräck. Inte att minnas just det förståss :) men att glömma alla dom små ögonblicken med tiden... Antagligen därför jag tar alltför mycket bilder hela tiden!
Jag hoppas att när jag blir gammal och gråhårig att jag kommer minnas Milayas underbart smittande skratt och Yamilas små smilgropar och tandlösa leende. Och alla andra tusen saker som är så värdefulla men som man just för dagen tar så förgivet.Kom ihåg att uppskatta alla små ögonblick kära ni, det hemska vore att vakna upp imorgon och inse att livet var igår!Lite flummigt kanske men så viktigt så... :)
