Publicerat: / Allmänt

Skoldag & Amning

Alltså... Nu följer en lååång utläggning om (OBS) min åsikt om amning.

För att göra det så kortfattat som möjligt.
Jag ammade Milaya i ganska exakt 4 veckor. Då hade jag ingen som helst mjölkproduktion för att mätta ett barn och var redan från början tvungen att delvis ge ersättning. Milaya låg där, kämpade och sög sig alldeles fördärvad och var lika hungrig efteråt som innan. Det lilla hon fått i sig gick åt i energi för att suga i en timme åt gången ungefär. Hon skrek alltså endå direkt efteråt och fick ersättning typ 10 minuter efter avslutad amning. Efter de där fyra veckorna gav jag upp och gav istället enbart ersättning.

Reaktionerna var blandade men minns inte att någon varit rätt framt otrevlig.

Milaya har växt mer än bra, varit väldigt litet sjuk under sina två första år och har inga som helst allergisymptom!

Nu till att jag nyss fött barn. Denna gång kom inte amningen heller igång. Efter fyra dagar och flera risiga nätter med ständig amning gav jag en morgon upp och hämtade en flaska med ersättning. Totalt utmattad... Yamila sov som en stock efteråt... Jag också, tills andra barnet vaknade och krävde min uppmärksamhet. Inte direkt så att man har möjlighet att vila när spädisen sover denna gång!
Då bestämde jag mig för att sluta amma, direkt.

Jag är helt öppen med att jag inte känt någon myskänsla av amningen heller. Som ju många gör! Lite avundsjuk på den biten, att känna myskänslorna över amningen. Fast denna gång såg jag faktiskt framemot amningen, innan hon föddes, och trodde faktiskt att det skulle funka bra denna gång men samtidigt tycker jag faktiskt att det är mycket mysigare att bebis och mamma/pappa kan se varann i ögonen när man flaskmatar. Det bästa är ju att pappa får vara delaktig och mindre ansvar faller på mamman som i detta fall nu har en tvååring som vill ha/kräver uppmärksamhet.

Vid Milayas spädbarnstid kände jag faktiskt osäkerhet över att jag inte ammade, fick hon i sig allt hon behövde... skulle hon få allergier och såna saker...

Denna gången känner jag ingen ångest alls över detta, jag vet att barn kan växa upp och må minst lika bra av ersättning och även mamma får må bra. Och dessutom kan man inte ge mjölk som inte finns. Inte ens pumpandet hjälpte förra gången, jag kände mig bara som en ko och inget annat...
Så denna gången hoppade jag över det förödmjukande momentet. Alltså i mina ögon förödmjukande, andra behöver inte alls känna det så.

Det som däremot stör mig denna gång är folks kommentarer!! Alltså folk jag inte ens känner. Vänner och familj får tycka saker, främlingar ska hålla tyst... typ.

Idag innan klockan ens blev 8 fick jag frågan hur jag skulle kunna åka till skolan idag... "Hur ska du klara det?!" och så höll sig kvinnan för brösten...!
Öh... (NOT your problem) men jag ammar faktiskt inte, har inget att ge så hon får ersättning och är tillsammans med sin pappa. (Som för övrigt är lika kapabel och viktig som mamman!!)

Det som är inom parentes sa jag naturligtvis inte men tänkte exakt just så...

Sen i kaffekön i skolan idag säger kvinnan bakom mig i kön "Grattis till nykomlingen!" (so far so good!) Sen borde kvinnan varit tyst...
Tack så mycket!
"Men var har du lillan idag då?" Med sin pappa...
"Jaha, ammar han henne då?" Eh... nä...
"Men hur gör ni då?" Det finns något som kallas mjölkersättning...
"Oj, jaha, det var tidigt..." Det är nya tider nuförtiden...
"Ja det verkar visst vara det"

Skulle ha velat sagt, nej, jag har bröstcancer och skall strax in för operation och kan därför inte amma... Det kanske skulle fått tyst på 50 plus tanten!
Inskränkta människor, denna har ingen aning om varför jag eller någon annan väljer att göra som vi gör! Istället för att säga något alls så ignorerade jag denna dam och svor inombords istället.

Ungefär lika "fult" att fråga främlingar om amning som att fråga (vilket hände mig på halpa halli när Milaya var nyfödd) hur gick förlossningen? Av en total främling... ...Det har du inget att göra med om inte jag själv väljer att berätta det för dig här på halpa halli i hyllorna med dukar, gardiner och kuddfodral. Skulle jag ju velat säga!! Istället säger man snällt... Ehh... det gick bra. Hon kom ju ut och det var ju det som var meningen...
För vad F*n ska man svara en främling på en sån fråga!



Haha, det här blev jätteråddigt men ni som orkat läsa har säkert fattat min poäng. Jag bloggar, är en rätt öppen person överlag men alla är inte det...
Låt folk berätta vad de själva känner för att dela med sig av och fråga inte såna privata frågor av främlingar i kaffekön... För att ge ett exempel!!

Så nu vet iaf alla ni som läser bloggen (vilket börjar bli en hel del) att jag flaskmatar och ammar inte, är ingen mjölkmaskin tydligen! Jag är ingen supermom som älskade amningen och jag är helt nöjd med att erkänna det också. Alla är vi olika och alla kan inte producera mjölk även om man fött barn...

End of story :)


Postat av: Malin

Amma ju itt helldär na mäir än två måna, va itt min grej häilt enkelt.. Men Alva ha aldri vuri na ovanlit sjuk, växer så e knakar å mår fint :) så heja heja tu bäre, leve ersättning så di får na jiet helst! ;)

Svar: Ja man ska itt tving se sjölv ti na som it känns bra, idag finns e ju så bra andra alternativ, å två måna e ju mäjr än tillräcklit!
Patricia

2014-05-23 @ 21:24:30
Postat av: Margaretha

Hej!
Det finns ingen människa i världen som behöver bry sig om att du ammar eller ej.
Vi är alla så olika.
Tänker på Linda som hade sin bebis på sjukhuset i nästan 2 mån.
Hur gör man då med amningen då man inte kan vara där hela tiden.
Bättre att bebisen får tillräckligt med mat och att man inte behöver stressa över amningen.
De är bra att du tagit den beslutningen och märkte själv att du inte hade tillräckligt med mat.
Lycka till Piisa med tösen.

Svar: Tack :) Ja är dessutom bebisen på sjukhus är det ju omöjligt att amma heltid åtminstone. Alla ska göra som det känns bäst för dem!
Patricia

2014-05-23 @ 21:36:06
Postat av: jenny

Ha amma julia nu i 6måna (snaaart 7) ha prova me olika ersättningar å välling men on tar itt tuttflaskon...na lete jobbigt he å tilik! Allihop je vi olik! E je ju e samm hu vi jier bare bebisin får matin å je nöjd å glad:) lycka till i fortsättningen!

Svar: Men he je bra gjort! It mang som orkar/kan amm så lieng! Å he e väl ganska vanligt att di itt vill ta flaskon om man häilammar från början... men kan tänk me att he e lite jobbigt att allti måst va tillgängli :)
Patricia

Postat av: jenny

Ha amma julia nu i 6måna (snaaart 7) ha prova me olika ersättningar å välling men on tar itt tuttflaskon...na lete jobbigt he å tilik! Allihop je vi olik! E je ju e samm hu vi jier bare bebisin får matin å je nöjd å glad:) lycka till i fortsättningen!

Postat av: lise

Läste ditt inlägg om amning, och det får mig att må bättre. Jag har dock inte fött min tös ännu (när som dock) men jag har en sådan enorm ångest över amningen. Jag har alltid fått en äckelkänsla blandat med ångest om något/någon rört vid mina bröstvårtor, och bara tanken att mitt barn ska ligga vid mitt bröst 6-12 gånger per dygn i minst 6 månader... det skrämmer mig något otroligt. Jag vill ju dock att hon ska få i sig den näring naturen skapat åt henne men.. ja.. inte på bekostnad av min psykiska hälsa. Vi får helt enkelt se hur det går, men det känns bra att läsa om andra som går igenom detta.
Ha det så bra!
Hälsningar från "Förstaföderska" på FL

Svar: Roligt att du läst mitt inlägg! Och du ska verkligen inte ta någon stress över amningen och du ska inte låta någon pressa dig till att amma. Det är ditt val och endast ditt :) Lycka till med bebis när den kommer! :)
Patricia

2014-05-23 @ 23:18:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Info text här ...