Pappan i huset for just iväg på nattjobb, vilket betyder tvätta växthustak.Barnen (känns fortfarande konstigt med pluralform!) har äntligen somnat och jag satte mig nyss ner i soffan...Efter jacuzzibad igår kväll på senan så sov jag inatt oroligt, varför vet jag inte. Men det resulterade iaf i en timmes middagsvila och nu är jag istället lite rastlös. Inte direkt viktig information kanske ;)Blivit lite mindre bloggande på sistone. Livet tar helt enkelt för mycket av min tid, om man nu kan säga så... Ni fattar vad jag menar.Känns överlag som att jag inte hinner med någonting.Kylskåpet är ofta tomt. Städandet uteblir oftare än vad jag önskar. Kläderna hopar sig både före och efter tvättningen. Ogräset gror på gården. Jag hinner inte motionera om jag inte tar med barnvagnen, hinner inte rida eller så orkar jag helt enkelt inte. Skulle behöva färga håret, vilja läsa en bok eller varför inte sola lite, om det nu helst varit något väder för sånt nu...Känns som om nätterna inte räcker till. Alltid någon som väcker mig. Om Milaya har något ljud för sig i sitt rum, då vaknar jag genast, Yamila ska ha mat 2-4 ggr under en hel natt. Och är det ingen av barnen så är det katten eller karln i huset som stör mig. Sällan det blir mer än 2 timmar åt gången. Proppar i mig vitaminer och järntabletter och hoppas de gör någon slags nytta. Och försöker äta mindre av allt för att lite snabbare komma i form igen.Men även om vardagen är ganska jobbig just nu, med för lite sömn, för litet tid för typ allt, med en bebis som helst vill vara i famnen och en trotsig tvååring som stor del av tiden testar tålamodet... Så är jag trots allt rätt nöjd med tillvaron. För jag vet att det är övergående och jag vet att allt är värt varenda minut.Men just nu är tystnaden riktigt välkommen :)
