BÖRKNÄSLIV

        

Ångest

Har ångest enda ut i fingerspetsarna och har haft det de senaste dagarna.
Först var det lite över det här med dagvård, var, hur och när typ...
Det var inte så farligt men sen...

...Skickade en av mina islandshäst bekanta mig ett meddelande och är seriöst intresserad av att köpa en av mina islandshästar.
Ingen av hästarna har på senare tid varit aktivt till salu men alla hästar är till salu för rätt pris. Och denna person skulle vara villig att betala det rätta priset...
Ångest! Hjärtat säger NEJ, en sådan häst hittar jag aldrig igen. Medan hjärnan och allt sans och vett säger att det vore det smartaste någonsin att göra. Med två småbarn hinner jag ändå aldrig motionera och hålla igång två ridhästar själv.
Skulle isånafall behålla ponnyn och andra isisen...
Nu går hjärnan på högvarv hur jag ska göra.

Tittade nyss på filmen från förra sommarens teaterpjäs som jag och Sveipur varit med i några år. Fick filmen senaste helgen så var första gången jag kollade.
Och hur ofta hittar man en häst som står som en filbunke vid tågrån, slagsmål, pistolskott och när över 400 människor sitter bredvid och applåderar?!
Så efter att ha sett på filmen är ångesten lite värre, hur skall jag klara av att göra det rätta... Hur rätt det än är! Jag är ju inte gjord av pengar fastän jag försöker blunda och hoppas det ska bli så ibland...

Svårt det där då hjärta och förnuft säger olika saker. Inte lätt att veta hur man ska göra då. Hoppas du kommer på en lösning. Kram!