Imorgon går jag in i den 15:e veckan av mitt gravidstadium. Många många veckor kvar alltså.Just nu är det faktiskt en helt okej känsla utan desto större jobbiga inslag.Men fy vad de första veckorna varit jobbiga denna gång. De var jobbiga förra gången också men på ett annat sätt.Jag har haft ett konstant illamående v. 6-11 och därmed vrålat i toan x antal gånger per dag, morgon som kväll. Fy!Det sista symptomet efter förra graviditeten var foglossningen som höll i sig 9 månader efter förlossningen! Nu var det mitt första symptom. Behövde inte ens vänta och ta ett test, foglossningen berättade för mig mycket tidigare än något test visar nåt. Till er alla som någongång väntat barn och inte lidit av detta förj*vliga tillstånd, Grattis! Till er som ännu inte väntat barn men som kanske kommer att göra det... Ni har nåt att se framemot... not!Ingen har någonsin sågat i ett ben i min kropp men skulle gissa att det är så det känns. Känns som någon bryter/sågar av benbitar där nere. En känsla som är svår att beskriva för någon som inte upplevt det. Så olikt allt annat.Hittills är det bara ibland jag känner av det här och hoppas att det inte blir intensivare på ett bra tag.Nåja det var klagan om de mer negativa sidorna. Sen finns det ju såna där små irriterande moment som ofta huvudvärk, dragande konstig känsla i "bebismagen" och tröttheten. Den så mycket påtagliga tröttheten... Men sånt går att leva med.I slutändan är det ju jag (Vi) själva som valt att Milaya ska få ett syskon och ska bli så trevligt att barnen är nära i ålder och kan växa upp och vara i lekålder samtidigt. Juan och jag har båda så pass äldre syskon att vi aldrig direkt kunnat leka sida vid sida med dem.Så trots att jag hör till dem som går runt och säger att det är jobbigt att vara gravid så är det ju ändå en otrolig känsla att kunna ge liv åt ännu ett litet monster :)Och just nu mår jag ju faktsikt helt okej :)
