BÖRKNÄSLIV

Jag gör ett nytt försök. För ett par dagar sen hade jag skrivit ett långt och innehållsrikt inlägg på mobilbloggen men som sen bara försvann. Tappade stinget men nu hoppas jag på bättre lycka.

 

Nu  är det ett år och fyra dagar sen jag och Juan befann oss i förlossningssalen på VCS.

Ut kom världens underbaraste flicka med svart hår och nästan svarta ögon. Nu är hon blond och blåögd.

Efter fem minuter ute i stora världen låg hon på mitt bröst och lyfte sitt lilla huvud för att se sig runt i nya världen.

Så stark och hade bråttom redan då och jag bara visste att den här lilla tjejen kommer att hålla mamma sysselsatt. :)

Vi såg genast att hon såg ut som vår Milaya men det tog ändå några dagar innan vi säkert kunde fastställa vad det lilla livet skulle få heta i hela sitt liv.

 

Sen Milaya kom till oss har det hänt mycket.

Tiden har gått så snabbt att jag är rädd att hon snart börjar skolan, blir tonåring, får sin första pojkvän, börjar åka på danser och helt skrämmer livet ur sin mamma :)

 

Milaya har haft bråttom enda från start, lyfte huvudet redan vid födseln, kunnat ligga på mage och titta runt sig ända sen dess. Svängde runt när hon var 14 veckor. Kunde sitta utan stöd strax innan hon blev 6 månader.

Började krypa vid exakt 7 månader, ställde sig up ett par veckor senare och vid 9 månader tog hon sina första steg utan stöd.

 

Idag förstår Milaya en hel del.

Frågar man om hon vill sova så går hon till sovrummet.

Frågar man om hon är hungrig går hon till köket.

Byta blöja och pyjamas, ja då går hon till wc.

 

Fascinerande hur mycket och hur snabbt de utvecklas det första året.

 

Milaya gillar att vara utomhus, det hon dock gillar allra mest är musik. Nästan alla barn gör väl det men tror att Milaya är lite extra förtjust i musik och dans. Blir förvånad om det inte blir ett av hennes intressen senare.

Hon kan härma hästarnas frustande, säga kisse och kasta bollen åt Milou.

 

Hon springer bokstavligen undan om hon tagit någon grej hon vet att hon inte borde ha och ibland är Milaya verkligen överallt. Men det är väl typiskt för åldern även om det är lite olika mellan barn :)

 

Hon har börjat trotsa på så vis att när hon inte får som hon vill så kastar hon sig rakt bakåt utan att tänka på var hon är och ibland får man vara rädd att hon ska göra sig illa. Kastar sig rak lång på golvet och skriker. Typiskt trotsbeteende :)

 

Milaya är dock också en jätteglad och gosig liten tjej som tycker om kramar och pussar. Nästan vilken kvinna som helst kan Milaya varabi famnen på och kramas med, män är lite mera farliga men efter en kort lära känna period så funkar dom också som kramisar.

 

Hon är rolig att ha med aig överallt och vi tycker om att hitta på allt möjligt.

Idag var vi till centrum med vår nya gemensamma cykel för första gången och åt glass i parken. Ja eller Milaya smakade bara lite på min glass :)

 

Tack för vårt första år tillsammans älskade Milaya!