BÖRKNÄSLIV

Är helt slut efter en arbetsdag i vårdandets tecken. Som jag förutspådde så är mina fötter ömma nu i början, när jag inte är van att trampa runt hela dagarna på betonggolvet. Men det blir säkert bättre. Även om mycket av det vårdande arbetet kan vara tungt, fysiskt och psykiskt, så är det alldeles underbart att träffa alla människor och kunna hjälpa dem på något sätt. Idag har jag hunnit både prata gamla minnen och skojat om skillnaden mellan patienten i sängen och mig som vårdare. Det ger mycket att kunna ge... Om det nu låter vettigt.
Och även om man ibland suckar djupt över det tunga arbetet man utför så känns det ändå väldigt bra inombords att man kunnat hjälpa någon gammal, sjuk eller mindre lyckligt lottad än en själv.