Ibland blir man bara så uppgiven/arg/tålamodslös...Måste skriva av mig här istället för att ta ut det över det lilla objektet för min uppgivenhet.Milaya är verkligen i en, enligt oss föräldrar, en jobbig period.Hon har länge varit ett barn som verkligwn vill peta på, röra, flytta på och förstöra, ALLT!Många hem och småbarnsfamiljer tar inte bort något när barnen kommer i denna period utan låter dem röra och känna på allt.Vi märkte snabbt att den metoden inte funkar här utan allt vi var rädda om fick räddas och lägenheten gjordes "barnsäker".Nu tycker vi att hon börjar bli så stor att hon måste börja acceptera ett nej. För hon vet nog vad nej betyder, det är inte problemet.. Men allt ska testas till sista gränsen är nådd. Ingen chans att få ha något ifred eller att hon ska acceptera att något inte bör röras...Och jag vet att allas barn inte är såhär även om vissa tänker att så är alla barn. Men nej. Milaya är lite extrem vad gäller just det här...Men någongång ska hon ju lära sig!Så nu har vi sakta börjat ge henne chansen att få "tillträde" till saker som ändå bör lämnas ifred. Och oj vad det testar föräldrarnas nerver. I vissa avseenden har jag gett upp och i andra kämpar vi vidare. Hoppas det blir bättre i nya hemmet då det blir lite mera "space"!En sak är då säker... Gravid och med annars ett inte så långt tålamod så är det en stor prövning för mor i huset!
